Job 30 SFB15

1. Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag, medan jag inte hade satt deras fäder ens bland mina vallhundar.

2. Vilken hjälp kunde deras händer ge mig, de som saknar all livskraft?

3. De är utmärglade av nöd och hunger, de gnager den torra marken som redan förut var öde och ödslig.

4. De plockar saltörter bland snåren och ginströtter är deras mat.

5. De drivs ut från gemenskapen, man ropar efter dem som tjuvar.

6. De måste bo i otäcka raviner, i jordhålor och bergsskrevor.

7. De skriker bland snåren, de kryper ihop under nässlor.

8. De är uslingar och ärelösa, utjagade ur landet.

9. Nu har jag blivit deras nidvisa, jag har blivit ett ordspråk bland dem.

10. De avskyr mig och håller sig borta från mig, de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.

11. Gud har lossat min bågsträng och plågat mig, därför släpper de sina hämningar inför mina ögon.

12. Vid min högra sida reser sig slöddret, de slår undan mina fötter och banar sig väg för att fördärva mig.

13. De river upp min stig, de arbetar på mitt fördärv, men de får ingen hjälp.

14. De bryter fram som genom en bred rämna, de vältrar sig fram mellan ruinerna.

15. Fasor väller över mig, min ära rycks bort som en storm och min räddning har försvunnit som ett moln.

16. Nu utgjuter sig min själ inom mig, och plågans dagar håller mig fast.

17. Natten borrar i mina ben, den gnagande pinan tar ingen vila.

18. Med stor kraft griper han min mantel, han fattar mig i min livklädnad.

19. Han har vräkt mig ner i dyn, och jag liknar stoft och aska.

20. Jag ropar till dig, men du svarar mig inte. Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.

21. Du har blivit grym mot mig, med din starka hand ansätter du mig.

22. Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort, du skakar mig i stormen.

23. Jag vet att du vill föra mig till döden, till den boning där allt levande samlas.

24. Men räcker man inte ut handen när man faller, ropar man inte efter hjälp när olyckan kommer?

25. Grät jag inte över den som hade hårda dagar, led inte min själ med den fattige?

26. Men när jag sökte det goda kom det onda, när jag väntade på ljus kom mörker.

27. Mitt innersta kokar och får ingen ro, dagar av plåga har mött mig.

28. Mörk går jag omkring, men inte av solen. Jag reser mig bland folket och ropar på hjälp.

29. Jag har blivit en bror till schakalerna, en vän till strutsarna.

30. Min hud svartnar och faller av mig, mina ben brinner av hetta.

31. Mitt harpspel är bytt i sorgelåt, mitt flöjtspel i högljudd gråt.