Job 31 B2000

1. Jag slöt ett avtal med mina ögon att aldrig titta efter en flicka.

2. Vilken lott är att vänta från Gud i höjden, vilken lön från den Väldige därovan?

3. Olycka väntar ju syndaren, ofärd ogärningsmännen.

4. Ser han då inte var jag går, räknar han inte alla mina steg?

5. Slog jag någonsin följe med falskhet och skyndade fram på svekets väg?

6. Låt Gud väga mig på riktig våg, så skall han finna att jag är oförvitlig.

7. Om mina steg vikit av från vägen, om mitt hjärta förletts av mina ögon, om mina händer fläckats av synd,

8. då må andra äta det jag har sått, min gröda ryckas upp med roten!

9. Om jag låtit mig dåras av min nästas hustru och stått på lur vid hans port,

10. då må min egen hustru mala åt en annan, då må andra lägga sig med henne!

11. Ty sådant är en skändlighet, ett brott som förtjänar straff,

12. en förtärande avgrundseld, som skövlar allt vad man äger.

13. Om jag kränkt min slavs eller slavinnas rätt när de varit i tvist med mig,

14. vad skulle jag då göra när Gud träder fram, vad skulle jag säga när han ställer mig till svars?

15. Han har ju skapat oss alla i moderlivet, en och densamme formade oss i modersskötet.

16. Har jag någonsin avvisat den fattiges bön eller fått änkans blick att slockna,

17. har jag ätit mitt bröd för mig själv och inte delat det med den faderlöse?

18. Nej, från min ungdom var jag som en far för honom, för änkan var jag ett stöd från min första stund.

19. Lät jag någonsin en stackare gå naken, en fattig sakna kläder att skyla sig med?

20. Nej, hans kropp välsignade mig när han värmdes av ull från mina lamm.

21. Om jag lyft handen mot den faderlöse för att jag såg mig ha medhåll i rätten,

22. då må armen lossna från min skuldra, brytas av från sitt fäste!

23. Ja, jag skulle frukta ofärd från Gud och inte kunna bestå inför hans höghet.

24. Har jag någonsin satt mitt hopp till guldet, kallat gyllene skatter min trygghet?

25. Gladdes jag någonsin över min stora rikedom, över att jag förvärvat så mycket?

26. När jag såg solen i dess glans, såg månen skrida fram i prakt,

27. lät jag mig då i hemlighet dåras till att hylla dem och kasta kyssar?

28. Också det hade varit ett brott som förtjänar straff, det vore att förneka Gud i höjden.

29. Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall, triumferade jag när olyckan slog honom?

30. Nej, aldrig lät jag min tunga synda genom att nedkalla död över honom.

31. Mitt husfolk brukade säga: »Han har aldrig låtit oss sakna kött att äta.«

32. Ingen främling behövde sova på gatan, min dörr stod öppen för vandraren.

33. Sökte jag någonsin som andra dölja mina brott och gömma mina synder

34. av fruktan för folkhopen och rädsla för släktingars förakt, så att jag teg och inte tordes gå ut?

35. O att det fanns någon som hörde mig! Jag har sagt mitt. Må den Väldige svara! Om min motpart skriver ner sin anklagelse

36. skall jag bära den på mina händer, jag vill binda den som en ärekrans åt mig.

37. Jag kan svara inför honom för varje steg jag tagit, som en furste kan jag nalkas honom.

38. Om min jord har klagat över mig och åkerns fåror gråtit,

39. om jag njutit dess gröda utan betalning och fått ägarna att sucka i vanmakt,

40. då må törne växa i stället för vete, stinkgräs i stället för korn! Här slutar Jobs tal.