Job 31 SFB15

1. Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna.

2. Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan?

3. Ofärd drabbar ju orättfärdiga, och olycka ogärningsmän.

4. Ser inte han mina vägar och räknar alla mina steg?

5. Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek?

6. Låt honom väga mig på en rättvis våg, så ska Gud få se att jag är oskyldig.

7. Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?

8. Då får en annan äta vad jag har sått och mina plantor ryckas upp med roten.

9. Har mitt hjärta förförts av en kvinna, har jag stått på lur vid min nästas dörr?

10. Då får min hustru mala korn åt en annan och främmande män ligga i hennes famn.

11. Det hade varit en skamlig handling, en straffbar synd,

12. en eld som förtär ända till avgrunden och föröder hela min skörd till roten.

13. Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig?

14. Vad skulle jag då göra när Gud reser sig? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?

15. Han som skapade mig i moderlivet skapade ju dem också, en och samme har berett oss båda i modersskötet.

16. Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?

17. Har jag ensam ätit mitt bröd utan att den faderlöse fått äta av det?

18. Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor.

19. Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?

20. Har inte hans hjärta välsignat mig, fick han inte värma sig i ull från mina lamm?

21. Har jag lyft min hand mot den faderlöse när jag såg mig ha medhåll i porten?

22. Då får min axel lossna från min skuldra och min arm brytas från sin led,

23. då skulle jag frukta Guds straff och stå maktlös inför hans majestät.

24. Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag rent guld min trygghet?

25. Gladdes jag över att min rikedom växte och att min hand samlade så mycket?

26. Hände det när jag såg hur solljuset sken och hur månen skred härligt fram,

27. att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?

28. Även det hade varit en straffbar synd, för då hade jag förnekat Gud i höjden.

29. Har jag glatt mig åt min fiendes olycka, fröjdat mig när olyckan drabbade honom?

30. Nej, jag lät inte min mun synda genom att begära hans liv med en förbannelse.

31. Mitt husfolk kan vittna: ”Alla fick mätta sig med kött vid hans bord.”

32. Främlingen behövde inte övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen.

33. Har jag dolt mina brott som Adam och gömt min skuld inom mig,

34. av fruktan för allt folket och rädsla för fränders förakt, så att jag teg och inte gick utanför dörren?

35. O, att jag hade någon som lyssnade på mig! Se, här är min underskrift. Må den Allsmäktige svara mig. Låt mig se min motparts anklagelseskrift!

36. Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra, jag skulle fästa den som min krona.

37. Jag skulle redovisa alla mina steg för honom, möta honom som en furste.

38. Har min mark ropat över mig, har dess fåror gråtit med varandra?

39. Har jag ätit dess frukt utan att betala eller sugit ut dem som brukade jorden?

40. Då får törne växa i stället för vete, ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.