Job 35 SKB

1. Eliho tog till orda och sa:

2. Tycker du att du har rätt [när] du säger: ”Min rättfärdighet – från Gud (El)” [Job 6:29],

3. eftersom du säger: ”Vilken nytta ger den [min rättfärdighet] dig [Gud]? Vad kan jag vinna [av att leva rättfärdigt, mer än] av min synd [att inte synda]?” [Eliho börjar sitt tal här i vers 2-3 med att ifrågasätta logiken i Jobs argumentation. Andra delen i vers 2 är kortfattad och kan tolkas att Eliho anser att Job har sagt att ”hans rättfärdighet är från Gud” eller jämförade att han har mer rätt än Gud själv. Vers 3 är också kortfattad, men växlar i pronomen dig till jag. Till grund ligger Jobs uttalanden i Job 7:20; 9:29-31; 34:9.]Elihos respons på Jobs argument

4. Jag, jag ska bemöta ditt babbel (hebr. milah) och [även] dina bekanta [Elifaz, Bildad och Tsofar] med dig. [Jag upprepas i hebreiskan vilket förstärker hur Eliho nu går till rätta med alla som talat tidigare.]

5. Blicka upp mot himlarna och se [Job], lägg märke till skyarna högt över dig. [Eliho vill påminna om att Gud är ovan jorden. Gud är inte osynlig och finns i den andliga världen, se även Ps 8:4-5. I den teologi som han nu presenterar är Gud så högt ovan jorden att han inte påverkas, eller ens bryr sig om vad människorna gör här på jorden. Vare sig synd eller rättfärdighet spelar någon roll enligt Eliho.]

6. Om du syndar (missar målet – hebr. chata), vad gör (verkar – hebr. paal) du då för honom? Om dina brott är många, vad formar (hebr. asah) det för honom?

7. Om du är rättfärdig, vad ger (hebr. natan) du honom, vad kan han ta (hebr. laqach) från din hand? [Vers 6-7 formar en merism (kontrast) mellan synd och rättfärdighet. Inget av detta påverkar Gud enligt Eliho.]

8. Din ondska påverkar en man (hebr. ish) som du [din medmänniska, inte Gud], din rättfärdighet ett människobarn (hebr. ben adam).

9. I överflöd av förtryck ropar man på hjälp (hebr. zaaq). Ropar i smärta (hebr. shava) från armen av de mäktiga (stora). [Versen är formad som en kiasm, där de två verben och synonymerna för rop står centralt och förstärks.]

10. Men ingen frågar: ”Var är Gud (Eloha) som har gjort (format; insatt – hebr. asha) mig, han som ger sånger i natten [tider av oro, se Ps 42:9; 77:6; Apg 16:25],

11. lär (undervisa – hebr. alaf) oss från jordens djur och från himlarnas fågel som ger vishet (hebr. chacham).” [De två verben är placerade först och sist, vilket formar en inclusio. Centralt finns en uppmaning att studera skapelsen som beskrivs i flera motpoler, från alla jordens djur till en enda fågel i en rörelse uppåt från det jordiska till det himmelska. Genom hela Bibeln finns många lärdomar från djuren (och då särskilt fyrfotadjur och boskapsdjuren som behemah ofta syftar på) t.ex. relationen mellan fåret och herden i Ps 23. Jesus uppmanar att se på fåglarna, se Matt 6:26.]

12. Då man högljutt skriar (hebr. tsaaq), men han inte svarar, på grund av de ondas högmod. [En del tolkar att man ropar på grund av de onda, men i kontext verkar betydelsen vara att Eliho menar att Gud svarar inte på grund av att de som ropar inte är rättfärdiga. Den tolkningen ligger också i linje med Elihos slutsats på varför Job inte blir bönhörd. Ordet för att skrika högt kan härröra från ”att åska” på arabiska. Det är ett högt och ljudligt rop på hjälp. Ordet används i 5 Mos 22:24 där en kvinna ska ”ropa högt” om någon antastar henne. I Job 28:7 nämndes gladan (hebr. aja). Det är enda gången (förutom klassifceringen rena/orena fåglar i Moseböckerna) denna fågel, som delar rot med ett ord som betyder ”den som skriker”, nämns. Det kan vara en koppling till (fågeln – singular) som just nämnts i vers 11.]

13. Med säkerhet – tomhet, nej det hör inte Gud (El), den Allsmäktige (Shaddaj) ser sådant.

14. Helt säkert, även om du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom, och du bör vänta på honom.

15. och nu [eftersom du säger], att han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden?

16. [Eliho vänder sig nu från Job, och pratar om honom till de som står runt:] Så Job öppnar sin mun [pratar] till tomhet, utan kunskap hopar sig (flödar) pladder (prat, babbel – hebr. milah).