Job 36 SKB
1. Och Eliho fortsatte [hans fjärde tal] och sa:
2. Ha lite tålamod med mig och jag ska visa dig, för det finns fortfarande mer prat (fler ord – hebr. milah) till Gud (Eloha).
3. Jag ska hämta min kunskap från fjärran och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
4. I sanning är inte mitt prat (hebr. milah) lögn. Den som är fullkomlig i kunskap är med dig.
5. Se, Gud (El) är mäktig (kabir), han föraktar ingen, han är mäktig (kabir), ett hjärta med styrka (full vigör - koach).
6. Han bevarar inte den ondes liv utan ger de fattiga deras rätt.
7. Han undanhåller inte sina ögon från de rättfärdiga, utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem.
8. Och om de kedjas i oket, fångas av lidandets rep,
9. då förklarar han för dem deras gärningar och deras uppror, eftersom de varit fräcka (arroganta).
10. Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning och säger att de ska återvända från synden.
11. Om de lyssnar och tjänar honom, ska de tillbringa sina dagar i framgång och sina år i tillfredsställelse.
12. Men om de inte lyssnar ska de förgås med vapen (sticks de ned; hebr. shelach) och de ska dö utan kunskap.
13. Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede, de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14. Deras själ dör ung, och deras liv tar slut som manliga tempelprostituerade (hebr. qades).
15. Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse och klär av (öppnar) deras öron i förtryck.
16. Och han lockar dig från nödens mun, till en rymlig plats utan trångmål, med ditt bord fullt av fet aska (deshen) [Ordet är det ord som används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer. Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]
17. Och du är full av dom (din) över de onda, dom (din) och rättvisa tar dem i sitt grepp.
18. Eftersom vreden (chema) annars lockar dem till straff, och rikedom blir en muta som inte varar.
19. Förbered ditt nödrop (hebr. shoa), inte guld och all styrka (hebr. maamats) och vigör (hebr. koach).
20. Längta inte efter natten när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
21. Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd, för detta har du valt framför bedrövelse.
22. Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (koach), vem är en lärare som han?
23. Vem har tillägnat honom hans vägar? Och vem har sagt: ”Du har begått ondska?”
24. Kom ihåg att du förökar hans gärningar (arbete – hebr. paal) som männen sjunger om.
25. Alla människor skådar på det, männen betraktar det avlägset.
26. Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder) går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
27. Han skrapar av vattendropparna, för att sila fram regn till dimman,
28. som flödar (nazal) från skyn (shachaq) och droppar på människornas skaror.
29. Kan någon förstå molnens utbredning, ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka). [Lövhyddan kan syfta på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.]
30. Se, han sprider sitt ljus över den och han täcker havens djup.
31. för i detta dömer han folken, han ger mat i överflöd.
32. Han täcker över sina händer med ljus och befaller det att möta (krocka med) marken.
33. Ljudet från det (åskan) förkunnar hans närvaro, likaså boskapen det som stiger upp.