Job 37 B2000

1. Inför detta darrar jag i mitt innersta, hjärtat hamrar i mitt bröst.

2. Hör hans vreda stämma, hör mullret från hans mun!

3. Han låter det rulla över hela himlen, och hans blixtar når ända till jordens hörn.

4. Sedan hörs ett rytande, hans mäktiga stämma dånar. Han sparar inte på blixtarna när han låter sin stämma höras.

5. Med sin dånande stämma gör Gud under, större ting än vi kan förstå.

6. Han säger till snön att falla på jorden, till regnet att vräka ner.

7. Människorna stänger han inne, de skall veta att det är han som verkar.

8. Djuren gömmer sig i sina bon och stannar i sina hålor.

9. Stormen släpps ut ur sin kammare och kölden ur sitt förråd.

10. När Gud andas bildas is och vida vatten stelnar.

11. Han fyller molnen med väta, från skyarna sprids hans blixtar.

12. Ljungande, åt alla håll, far de dit han vill, de utför allt vad han befaller kring hela jordens krets.

13. Han låter dem nå sitt mål, till straff eller gagn för jorden.

14. Lyssna på detta, Job, hejda dig och besinna Guds under!

15. Förstår du hur Gud styr, hur han får blixten att ljunga ur skyn?

16. Förstår du molnens flykt, den allvetandes underbara verk?

17. När dina kläder bränner mot huden och sunnanvinden får landet att domna,

18. är det då du som har hjälpt honom att hamra ut himlavalvet, den hårda, blanka spegeln?

19. Lär oss vad vi skall säga till honom, vi har inget att anföra i vår förmörkelse.

20. Skulle jag be att få tala med honom — vem begär väl sin egen undergång?

21. Ingen kan se på solen där den lyser klar sedan vinden gjort himlen ren.

22. Från gudaboningen kommer ett gyllene sken, glansen kring Gud väcker bävan.

23. Den Väldige når vi inte. Han som är stor i makt och rätt och upphöjd i rättfärdighet, han svarar inte.

24. Därför bävar människorna inför honom, medan han inte ens ser åt de visa.