Job 37 SKB

1. Ja, inför sådant [oväder] bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.

2. Hör, hör (lyssna och lyd noga – hebr. shama shama) dundret från hans röst, och mullret som går ut från hans mun.

3. Han sänder ut det över hela himlarna, sina blixtar till jordens ändar.

4. Efter [blixten] hörs en rytande röst, han dundrar med sin väldiga röst, han håller inte tillbaka blixtarna när han låter sin röst höras.

5. Gud (El) dundrar underbart (förunderligt) med sin röst, han gör stora och ofattbara ting. [Fyra gånger används ordet röst, hebr. qol, i vers 4-5.]

6. För till snön säger han: ”Fall över jorden!”, och [på samma sätt till] regn och regnskuren: ”Regna i skurar!” [Frasen regn-regnskur (hebr. geshem matar) upprepas två gånger. I den andra upprepningen står matar i plural (mitrot), vilket troligtvis beskriver hur regnet intensifieras och kommer med flera skurar.]

7. Alla människors (hebr. adam) händer blir som förseglade [regnet gör att allt arbete på fälten upphör], så att alla [bräckliga] människor (hebr. enosh) ska förstå hans verk (gärningar).

8. Allt levande rör sig in i sin håla (gömsle – hebr. erev), de blir kvar i sina boningar (hebr. meonah). [Här används två ovanliga ord (håla och boningar) som också återkommer i omvänd ordning i Job 39:2.]

9. Från kammaren (den innersta, mest privata rummet) kommer stormvinden, och med nordanvinden kommer kölden.

10. med sin livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] sänder Gud (El) frost, och de vida vattnen fryser.

11. Också med väta (hebr. ri) lastar han molnen, sprider (kastar) ut sitt moln av ljus (hebr. anan or) [hans åskmoln].

12. De [åskmolnen] far runt åt alla håll efter hans styrning och utför allt han befaller dem över hela jordens yta.

13. Han låter dem komma som straff, för att hjälpa hans land eller visa hans godhet.

14. Lyssna [med emfas] noga på detta Job! Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. [Ps 111:2]

15. Förstår du hur Gud styr dem och låter blixten lysa fram från sitt moln?

16. Förstår du jämvikten (balansen) i molnen [Job 26:8], ett verk av honom [Gud själv] som är fullkomlig i kunskap [Job 36:4]? [Versen kan kopplas med föregående i en fråga hur Job kan förstå hur hans kläder blir varma, men kanske troligare är det en inledning till vers 18 som har en bild av hur Gud spänner ut skyarna som en klädnad.]

17. Du vars kläder blir varma när jorden blir stilla under [den varma] sydvinden:

18. Kan du, som han [Gud], expandera (sprida ut) skyarna (universum), som är starkare än en gjuten metallspegel? [Här används det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt. Här antyds hur universum expanderar, se även 2 Sam 22:10; Job 9:8.]

19. Lär oss vad vi ska säga till honom, i vårt mörker har vi inget att lägga fram (inga argument vi kan rada upp – hebr. arach).

20. Ska han informeras om att jag vill tala? Om en man säger något, då blir han uppslukad! [Ingen kan se Gud och leva, 2 Mos 19:21; 33:20; Dom 6:22.]

21. Men nu, Ingen kan väl se på ljuset [solen eller Guds härlighetsljus] som strålar (hebr. bahir) i skyarna när vinden har gått fram och skingrat dem? [Igen refereras till stormen som är synlig under hela denna dialog.]

22. Från norr (hebr. tsafon) kommer en glans av guld, ett skrämmande majestät omger Gud (Eloha). [Om bara några få verser kommer Gud träda fram ”glänsande och i skrämmande” i stormvinden. Det vanliga ordet för norr tsafon används här. Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit. Det behöver inte vara detta som Eliho refererar till, det kan också vara så att nordanvinden med regn ofta rensade luften och gav klar sikt, se Ords 25:23. Andra ser en referens till norrsken, men det är inte så troligt.]

23. Den Allsmäktige (Shaddaj) – honom kan vi inte hitta (förstå), han är stor i styrka och rättvisa och överflödande i rättfärdighet, han plågar inte.

24. Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enosh) honom. Han ser inte alla de visa i hjärtat. [Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog (Job 34-37) inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]