Job 39 B2000

1. Fångar du bytet åt lejonen, mättar du de unga lejonen,

2. där de kryper ihop i sin kula eller ligger på lur i snåren?

3. Vem skaffar mat åt korpen när dess ungar ropar till Gud och skriker av hunger?

4. Förstår du hur stengeten föder, övervakar du hindens kalvning?

5. Räknar du månaderna för deras dräktighet, vet du när det är dags för dem att föda?

6. De kröker ihop sig och föder fram sina ungar och är genast kvitt sina plågor.

7. Deras ungar blir starka och växer upp i det fria, de ger sig i väg och kommer inte tillbaka.

8. Vem gav vildåsnan hennes frihet, vem löste henne från repen?

9. Öknen gav jag henne till hem, sin boplats fick hon på saltjord.

10. Hon ler åt stadens larm och hör ingen åsnedrivare hojta.

11. Hon söker efter bete i bergen och letar upp varje grön fläck.

12. Är vildoxen villig att tjäna dig och stanna om natten vid din krubba?

13. Kan du spänna honom för plogen, får du honom att harva på slätten?

14. Vågar du lita på hans väldiga styrka och överlåta ditt slit på honom?

15. Är du säker på att han för hem din säd och lämnar den på din tröskplats?

16. Höjer sig skrikfågeln på sina vingar, är hennes vingar som hägerns och hökens?

17. Hon lämnar sina ägg på marken, låter dem värmas i sanden,

18. glömsk av att någon kan trampa på dem och att vilda djur kan krossa dem.

19. Hon är hård mot sina ungar, som om de inte var hennes egna. Det rör henne inte om hennes möda är förgäves.

20. Gud har förmenat henne klokhet, inte gett henne något förstånd.

21. Men plötsligt far hon upp och kan skratta åt häst och ryttare.

22. Är det du som ger hästen hans styrka, har du klätt hans hals med fladdrande man?

23. Får du honom att dåna fram som en gräshoppssvärm? Hans stolta frustande väcker förfäran.

24. På slagfältet skrapar han ivrigt med hoven och spränger fram mot väpnade skaror.

25. Han skrattar åt faran och darrar inte, ryggar inte tillbaka för svärdet.

26. Runt omkring honom viner pilar, det blixtrar av spjut och sablar.

27. Med dån och dunder stormar han fram, han tredskas inte vid hornets ljud.

28. När hornet ljuder gnäggar han högt, på långt håll vädrar han strid, kommandorop och härskrin.

29. Är det din vishet som får höken att flyga och med utbredda vingar styra mot söder?

30. Befaller du örnen att stiga mot höjden och bygga sitt näste högt uppe?

31. På klippan har han sitt bo där han vilar, högst uppe på branta klippan.

32. Därifrån spanar han efter föda, hans blick når vida omkring.

33. Hans ungar skall mättas med blodigt byte, där de stupade ligger, där är han.

34. Herren svarade Job:

35. Du som tvistar med den Väldige, rätta mig nu, och svara på detta, du som klandrar Gud!Jobs svar

36. Job svarade Herren:

37. Jag är så liten, vad kan jag svara dig? Jag sätter handen för munnen.

38. Gång på gång har jag talat, nu säger jag inte mer.