Job 4 SKB

1. Sedan tog Elifaz – temaniten [Job 2:11], till orda och sa [svarade Job]:

2. Om någon vågar ett ord till dig, tröttar det ut dig (blir du otålig)? Men vem kan avhålla sig från prat (hebr. milah)?

3. Se, du har tuktat (fostrat, tillrättavisat) många och du har styrkt svaga händer.

4. Ditt prat (dina ord – hebr. milah; plural) har uppehållit den som fallit, och du har styrkt vacklande knän.

5. Men nu har det [oro] kommit över dig – och du är trött (utmattad), det berör dig – och du är förskräckt.

6. Är inte din vördnad [Gudsfruktan] din förtröstan, ditt hopp och redbarhet dina vägar (livsval)?

7. Tänk efter, jag ber dig, vem har någonsin förgåtts som är oskyldig? Eller när har den hederlige (den som är rakryggad) försvunnit (blivit avhuggen)?

8. För som jag har sett, de som plöjer orättfärdighet och sår split, skördar det de sår.

9. Genom Guds (Elohas) andedräkt förgås de, och genom hans vrede blir de förtärda.

10. Lejonet (hebr. arjeh) ryter och det vilda lejonet (det rytande lejonet – hebr. shachal) höjer sin röst, de unga lejonens (hebr. kefir) tänder är brutna.

11. Det gamla lejonet (hebr. lajish) förgås i brist på byte och lejonhonans (hebr. lavi) söner (ungar) är skingrade. [I vers 10-11 används fem olika ord för lejon på hebreiska.] [Elifaz har hittills refererat till Jobs förnuft och mänsklig vishet. Nu följer ett nytt spår med en profetisk uppenbarelse. Det kan vara en uppdiktad historia eller är det en upplevelse som han har haft som han nu delar med Job och de andra bekanta som också lyssnar på det han säger.]

12. Ett ord (budskap – hebr. davar) kom i hemlighet till mig och mitt öra tog emot dess viskning (hebr. shemets). [Ordet används bara här och i Job 26:14.]

13. I stormiga tankar (orostankar – hebr. saif) från nattens syner när djup sömn faller över männen,

14. kommer fruktan över mig och rysningar och alla mina ben börjar darra.

15. Sedan passerar en ande (hebr. roach) framför mitt ansikte håret på min kropp reste sig [så rädd blev jag].

16. Den [anden, vers 15] stod stilla men jag kunde inte urskilja dess drag, en varelse var framför mina ögon, jag hörde en stilla röst: ______

17. ”Ska en dödlig man vara rättfärdig inför Gud (Eloha)? Kan en människa vara ren inför sin skapare?

18. Se, han har ingen tillit till sin tjänare, och hans sändebud anklagar han för dårskap.

19. Hur mycket mer då dem som bor i hus av lera [den mänskliga kroppen, se Job 33:6; 2 Kor 5:1; 2 Pet 1:14] vars grund är i stoftet [som människan formades av, se 1 Mos 2:7; 3:19], som krossas [lika lätt] som nattfjärilen –

20. Mellan morgon och kväll förskingras de, de förgås [både malen och människan] utan att någon märker det.

21. Är inte deras tältlina (hebr. jeter) uppryckt i dem? De dör och det utan vishet.” ______