Job 41 B2000

1. Han är alltför grym, ingen törs reta honom. Vem kan hålla stånd inför honom?

2. Vem kan oskadd utmana honom, vem under hela himlen?

3. [---]

4. Vem klär av honom hans hölje, vem tränger genom hans dubbla pansar?

5. Vem öppnar gapets dörrar — de blottade tänderna väcker fasa.

6. Hans rygg bär rader av sköldar, sammanfogade som med sigill.

7. De sluter så tätt intill varandra att ingen luft kommer emellan.

8. Den ena är fästad vid den andra, de sitter ihop och kan inte skiljas åt.

9. Ljuset gnistrar när han fnyser, hans blickar lågar likt gryningens öga.

10. Kvastar av eld far ut ur hans gap, gnistor sprutar fram.

11. Ur hans näsborrar stiger rök som från en kokande gryta på elden.

12. Hans andedräkt tänder glöd, lågor slår ut från hans gap.

13. Styrka bor i hans manke, skräck löper framför honom.

14. Hans köttiga buk är inte slapp, den är fast, som vore den gjuten.

15. Hans bringa är hård som sten, hård som understenen i kvarnen.

16. När han reser sig darrar de mäktiga, och havets bränningar ryggar tillbaka.

17. Angriparens svärd biter inte på honom, ej heller spjut och lans och pil.

18. Järn är som halm för honom, brons är som murket trä.

19. Pilar skrämmer honom inte på flykten, mot honom är slungans stenar som boss.

20. Som ett halmstrå är klubban, han skrattar åt skramlet av sablar.

21. Undertill har han vassa skärvor, som en trösksläde glider han fram över dyn.

22. Djupet får han att koka som en kittel, havet gör han till en sjudande brygd.

23. Bakom honom ett stråk av ljus, havsdjupet tycks få silverhår.

24. Ingen på jorden råder över honom, han är skapt utan fruktan.

25. De övermodiga bävar för honom, alla stolta rovdjurs konung.