Job 41 SFB15

1. Ingen är så dumdristig att han retar honom. Vem vågar då sätta sig upp mot mig?

2. Vem har gett mig något som jag måste betala igen? Mitt är allt som finns under himlen.

3. Jag vill inte tiga om hans lemmar, om hans styrka och sköna gestalt.

4. Vem kan rycka av honom hans dräkt? Vem kan ta sig in mellan hans båda käkar?

5. Vem kan öppna hans ansiktes dörrar? Runt hans tänder bor skräck.

6. Stolta sitter sköldarnas rader, sammanfogade och fast förseglade,

7. den ena tätt mot den andra, ingen luft tränger in däremellan.

8. De sitter fast mot varandra, de griper in i varandra och kan inte skiljas åt.

9. När han fnyser blixtrar det av ljus, hans blickar är som gryningens strålar.

10. Hans gap sprutar flammor, gnistor av eld bryter fram.

11. Ur hans näsborrar stiger rök som från en kokande gryta på elden.

12. Hans andedräkt kan tända kol, lågor går ut ur hans gap.

13. På hans nacke bor styrkan, och skräcken dansar framför honom.

14. Hans hudveck är fasta, de sitter hårt och orubbligt.

15. Hans hjärta är hårt som sten, som den understa kvarnstenen.

16. När han reser sig bävar hjältar, de tappar fattningen i ångest.

17. Svärdet som träffar håller inte stånd, inte heller spjut, pil eller lans.

18. Han räknar järn som halm, koppar som murket trä.

19. Bågskott får honom inte att fly, för honom är slungstenar som agnar.

20. Stridsklubban räknar han som halm, han skrattar åt rasslet av lansar.

21. Hans buk är som skarpa lerskärvor, han sätter spår i dyn som en trösksläde.

22. Han får djupet att koka som en gryta, han får havet att skumma som när man kokar salva.

23. Bakom honom går ett lysande stråk, djupet tycks få silverhår.

24. Inget på jorden är hans like, han skapades utan fruktan.

25. Han ser på allt som är upphöjt, han är kung över allt som är stolt.