Job 41 SKB

1. Ingen är så dumdristig (grym mot sig själv) att han retar upp den [Leviatan]. [Om människan inte kan bemästra Leviatan, hur kan hon tro att hon skulle kunna kontrollera Gud, skaparen av detta djur?] Vem vågar då sätta sig upp mot mig?

2. Vem har gett mig något som jag skulle betala tillbaka? Allt under himlen tillhör mig! [Efter avbrottet i vers 1-2 med huvudpunkten varför Leviatan nämns, återgår nu berättelsen till att beskriva djurets storlek och styrka:]

3. Jag vill inte hålla tyst om hans ben, hans styrka (sätt) och hans välskapta form (struktur).

4. Vem kan klä av honom hans yttermantel (yttre eller främre pansar)? Vem vågar sig nära hans dubbla betsel [rader med tänder, käkar, bröstpansar]?

5. Vem kan öppna portarna till hans gap [ordagrant ”ansiktes dörrar”]? Fylld med skräckinjagande tänder runt alla sidor!

6. [Tre verser beskriver nu Leviatans tjocka hud:] Den har rader med sköldar (fjäll) som är hans stolthet (på hans rygg) tätt sammanslutna och förseglade (som sigill). [Hebreiskan har ”stolt”, medan grekiska översättningen har ”rygg”. Rygg passar bättre in på en ren fysisk beskrivning av Leviatan som ett djur, medan stolthet ger fler undertoner av hans attityd.]

7. Den ena tätt mot den andra, ingen luft kan tränga in mellan dem.

8. De håller ihop med varandra [ordagrant ”som en man med sin bror”], de hakar i varandra och är oskiljaktiga.

9. [Fyra verser beskriver nu röken från Leviatans nos och gap:] När han fnyser (nyser, frustar, blåser ut) strålar (blixtrar) det ut ljus, hans ögon är [röda, kikar fram genom en smal springa] som morgonsolens strålar.

10. Ur hans gap kommer eldslågor, gnistor av eld bryter fram.

11. Ur hans näsborrar stiger rök, som från en kokande gryta på [en eld med] sävstrå [som bolmar och ryker kraftigt].

12. Hans andedräkt kan antända kol, lågor går ut ur hans gap. [Exakt vad som beskrivs här är inte helt klart. Det finns flera exempel på märkliga fenomen i djurvärlden. Elektriska ålar kan alstra spänningar upp till 900 volt. Eldflugor och lysmaskar utstrålar ljus. Bombarderbaggen är en i dag levande art som faktiskt sprutar eld. I bakdelen har den lilla skalbaggen två kammare. Vid fara tömmer den ut vätskan från den inre kammaren i den yttre. En kemisk reaktion mellan ämnena skapar en kraftig värmeutveckling som skjuter ut den nära 100 gradiga giftiga blandningen mot angriparen. Leviatan kan ha haft någon sådan typ av mekanism, eller så är det en mer poetisk förklaring där vattenånga beskrivs att se ut som eld. Leviatan rörde sig i vatten, se vers 22, 23. Om djuret sprutade vattenånga genom näsborrarna och öppnade sitt röda gap och fladdrade med sin röda tunga skulle det kunna beskrivas som rök och eld.]

13. På hans nacke bor styrkan, skräcken (fruktan, förfäran) dansar framför honom.

14. Hans hudveck (överhäng) sitter fast mot varandra, som gjutna på honom, orubbliga.

15. Hans hjärta är hårt som sten [han är grym], [orubblig] som den understa kvarnstenen.

16. När han reser sig [för att attackera eller försvara sig] bävar gudarna (de mäktiga), brutna (krossade) retirerar de. [Versen är svåröversatt. Den första delen har hebr. el-im, gudar i plural. Det kan vara en anspelning på det mytologiska havsodjuret som strider mot olika gudar. Syftar Leviatan på Satan, kan det vara striden mellan Guds och Satans änglar som beskrivs, se Upp 12:7-9. Är Leviatan bara ett djur måste ”gudar” översättas till ”de mäktiga” och syftar då på stridshjältar som försöker angripa odjuret. Den andra delen är också svårtolkad. Den består i hebreiskan av två ord seber och chata. Det första betyder ”fraktur, att något bryts, krossas och förstörs” och det andra ”synd, att missa målet, retirera eller att gå vilse”. Betydelsen verkar vara att den som utmanar Leviatan krossas mentalt och får fly.]

17. [Tre verser beskriver hur vanliga vapen inte biter på Leviatan:] Svärdet som sträcks mot honom har ingen effekt (kan inte stå), inte heller spjut, pil eller lans (bröstpansar) .

18. Han betraktar järn som halm, och koppar som murket trä. [Vapnen bryts sönder.]

19. Pilar skrämmer inte bort honom, stenar som slungas mot honom liknar agnar (strån) [som blåser bort med vinden].

20. Stridsklubbor betraktar han som halmstrån, han skrattar åt rasslet (mullret) av lansar.

21. [Följande tre verser beskriver hur Leviatan rör sig både på land och i vatten.] Hans undersida är som skarpa (vassa) lerskärvor, han gör spår i dyn som efter en trösksläde.

22. Han får djupet att koka som en gryta, vattnet skummar som när man kokar salva.

23. Efter honom går ett lysande stråk, djupet [vattnet] tycks bli vithårigt. [När Leviatan simmar liknas vattenskummet i spåret bakom honom vid en äldre persons långa gråa hår.]

24. [Följande två verser avslutar beskrivningen av Leviatan:] Inget annat på jorden (marken) liknar honom – en varelse helt utan fruktan.

25. Han ser på allt som är upphöjt, han är kung över stolthetens söner (alla som är stolta). [Frasen ”stolthetens söner” kan inkludera människor som gör uppror mot Gud. I Job 28:8 används en liknande fras om de stolta lejonen. Genomgående finns denna dubbelhet där Leviatan beskrivs som ett djur, men också avspeglar Satan och hans verkningar.]