Logo
🔍

Job 5 SFB15

«

1. Ropa du! Finns det någon som svarar dig? Till vem av de heliga vänder du dig?

2. Dåren dödas av sin ilska, den oförnuftige av sin förbittring.

3. Jag såg en dåre som slagit rot, men strax förbannade jag hans boning.

4. Hans barn är fjärran från frälsning, de trampas ner i porten och ingen räddare finns.

5. Den hungrige slukar hans skörd, den rövas bort till och med bland törnen. De törstiga flämtar efter deras rikedom,

6. för nöden kommer inte ur stoftet, olyckan skjuter inte upp ur marken.

7. Men människan föds till möda liksom eldens gnistor flyger mot höjden.

8. Men jag skulle söka Gud och inför Gud lägga fram min sak.

9. Han gör stora och outgrundliga ting, fler under än någon kan räkna.

10. Han ger jorden regn och sänder vatten över markerna.

11. Han upphöjer de ringa och hjälper de sörjande.

12. Han gör de listigas anslag om intet så att deras händer inte får framgång.

13. Han fångar de visa i deras slughet och låter de svekfulla förhasta sig vid sina rådslag.

14. Om dagen möter de mörker, de famlar mitt på dagen som om det var natt.

15. Han räddar från svärdet i deras mun, den fattige från den mäktiges hand.

16. Den nödställde får åter ett hopp, orätten måste stänga sin mun.

17. Se, salig är den människa som Gud tuktar. Förkasta inte den Allsmäktiges fostran,

18. för han sargar och förbinder, han slår och hans händer helar.

19. Sex gånger räddar han dig ur nöden, och sjunde gången drabbar dig inte det onda.

20. I tider av svält räddar han dig från döden och i krig från svärdets våld.

21. Från tungors gissel göms du undan, du behöver inte vara rädd när förödelse kommer.

22. Du kan le åt förödelse och svält, du behöver inte vara rädd för vilddjur,

23. för du står i förbund med markens stenar, markens vilddjur håller fred med dig.

24. Du ska veta att ditt tält står tryggt, när du synar din boning ska inget saknas.

25. Du ska veta att din ätt förökas, att dina efterkommande blir som gräset på marken.

26. Du kommer i graven när du nått full mognad, som sädeskärven bärgas när tiden är inne.

27. Se, vi har utforskat detta, så är det. Hör det och tänk på det noga.

»