Job 5 SKB

1. Ropa, jag ber dig, finns det någon som svarar dig? Och till vem från de heliga [till vilken gudom, himmelskt väsen eller ängel, se Job 1:6] vänder du dig (ropar du till)?

2. Eftersom otålighet (irritation, inre vrede – hebr. kaas) slår (dödar) den babblande dåren (hebr. evil) och avundsjuka (yttre vrede som visar sig – hebr. qinah) dödar den lättledde (öppne, enkle – hebr. pata). [Ords 14:30; 27:4]

3. Jag har sett dåren slå rot men plötsligt är hans betesmark (boning – hebr. navel) förbannad.

4. Hans söner tas (förs) bort från säkerheten (tryggheten) och de krossas i porten utan att någon räddar dem.

5. Hans skörd äts av en hungrig som till och med tar (söker) från [de svåråtkomliga] törnen och den törstige (hebr. shaaf) sväljer hans välstånd (herb. chajil). [Job 18:9]

6. För inte kommer väl ondska (tomhet, problem) från stoftet och inte växer väl olycka (möda) från marken?

7. Nej, en människa är född till olycka (möda), liksom gnistorna (ordagrant: eldens söner) lyfter mot höjden. [Problem och svårigheter är som en naturlag, på samma sätt gnistor i en eld, se även 1 Pet 4:12; Jes 43:2.]

8. För min del [Elifaz råder nu Job hur han skulle göra om han var i samma situation], jag söker (frågar) efter Gud (El) och till Gud (Elohim) lämnar jag mitt ärende (min sak, min fråga – hebr. divra).

9. Han [Gud] som gör stora och outgrundliga ting (omöjliga att helt förstå), fler under än någon kan räkna.

10. Han som ger regn till jorden, och sänder vatten till de öppna fälten.

11. Så att han upphöjer de låga [Ps 113], och lyfter de sörjande till frälsning (räddning).

12. Han omintetgör (bryter ner) de listigas planer, så att deras händer inte lyckas förverkliga det de planerat. [Här finns en av slutsatserna i Elifaz två kapitel långa tal till Job. Indirekt antyder han att Job haft listiga planer och att det är Gud som stoppat honom.]

13. Han fångar (intar och besegrar) de visa i deras egen slughet och planerna av de svekfulla (förvridna, utstuderat motstridiga) omkullkastas snabbt. [Vers 13 formar en kiasm. Citeras av Paulus i 1 Kor 3:19. Även nästa vers följer ett kiastiskt mönster.]

14. På dagen kommer det över dem mörker, som på natten famlar de mitt på dagen.

15. Så räddar han [den oskyldige] från deras tungors svärd [lögner], den fattige från den mäktiges hand.

16. Då blir det hopp för den fattige, orätten [personifierad] måste stänga sin mun (tystas).

17. Se [därför som en logisk konsekvens], mycket lycklig (salig, rikt välsignad – hebr. ashre) [Ps 1:1] är den man som Gud (Eloha) förebrår (överbevisar) och den Allsmäktiges (Shaddajs) förmaning (disciplinering) – förakta inte den. [Ords 3:11-12; Heb 12:5]

18. För han [pronomenet han, betonar att det är Gud], han bedrövar (ger smärta, sorg – hebr. kaav) men förbinder (hebr. chavash) [också] han genomborrar, men hans hand botar (gör frisk, lagar, reparerar) [också]. [Jes 30:26] [Elifaz har inte en dualistisk gudsbild, utan allt kommer från honom, både gott och ont.]

19. I sex trångmål räddar han dig och i sju ska inte ondska röra vid dig. [Talet sex används här som ett stort, oräkneligt nummer. I nästa strof används talet sju. Detta hebreiska talesätt där två nummer upprepas efter varandra indiketar en upprepning. Det kan motsvara följande formulering på svenska ”6 ggr, 7 ggr, osv”. Talet sju står för fulländning, vilket förstärker att oavsett hur många problem som dyker upp kommer Gud att rädda från dem alla. För att förstärka det följer sex exempel på trångmål I vers 20-22.]

20. I hungersnöd löser han ut dig från döden och i kriget från svärdets hand.

21. Från (i, genom) tungans gissel ska du vara undangömd, och inte rädas förödelsen, eftersom (när) den kommer.

22. Åt plundring (förödelse) och svält (hebr. kafan) [Job 30:3] skrattar du, och från den levande marken fruktar du inget.

23. Eftersom ditt förbund är med fältets sten och fältets liv är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).

24. Och du ska veta (vara helt säker på; lära dig) att ditt tält [ditt hem] är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom) och du ska besöka din betesmark (boning – hebr. navel) och du ska inte sakna någonting (synda; i sin bokstavliga betydelse att ”inte träffa målet”). [Inget i Jobs tält ska saknas och inget boskap ska springa bort.]

25. Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) eftersom din säd är riklig och dina efterkommande (avkomma – hebr. tseetsa) är som markens gräs. [Ordet tseetsa används bara i Job och Jesaja.]

26. Du ska komma i kraft (hebr. kelach) [Job 30:2] till din grav som en uppstigande gravkulle (hebr. gadish; enda förekomsten av detta ord i GT) i din tid.

27. Se, detta utforskar vi, så är det, vi lyssnar och de vet det med sig (är intimt förtrogna med det).