Job 6 SKB
1. Då svarade Job och sa:
2. Om ändå mitt förtret (sorg, ilska) kunde vägas på en våg åt mig, och all min olycka läggas i balansvågen!
3. För det är nu som havens sand [väger tungt i balansvågen, se Ords 27:3], tung över mig, mina ord drunknar [det finns inga ord; ovanligt ord hebr. loa].
4. Eftersom den Allsmäktiges (Shaddajs) pilar är med mig (finns i mig) som hetta (gift) dricker min ande dem. Guds (Elohas) plötsliga fasa (hebr. biotim) är iordningställd åt mig.
5. Inte skriar väl vildåsnan över gräs? [När den har överflöd och kan beta är allt väl.] Inte råmar väl oxen över sitt foder (hebr. belil)?
6. Kan det [mat] som är smaklöst (hebr. tafel) ätas utan salt, eller finns det smak i äggvita (hebr. challamot). [Versen innehåller några ovanliga ord, men betydelsen är klar – mat måste saltas och äggvita är smaklös.]
7. Jag (min själ) vägrar att röra dem, de är som sjukdom (illamående – hebr. devaj) mitt bröd.
8. Vem ska ge mig bönesvar, och att Gud (Elohim) skulle uppfylla mitt hopp!
9. Att Gud (Elohim) skulle ta ett beslut (skulle börja agera – hebr. jaal) och krossa mig, räcka ut sin hand och skära av mitt liv! [På liknande sätt som Mose (4 Mos 11:15) och Elia (1 Kung 19:4) önskar sig Job döden.]
10. Då skulle jag äntligen få tröst (gå från sorg till tröst; ”andas ut” – hebr. nechama), och hoppa (hebr. salas) [i glädje] trots skoningslös smärta (hebr. chilah), för jag har inte förnekat (dolt) den Heliges ord (tal). [Första och sista raden är tydliga, men den mellersta består av två ord som bara används här. Det ovanliga ordet för hoppa är troligtvis bildligt för att ”hoppa i glädje”. Det finns även en koppling till det arabiska ordet som används för en stridshäst som stampar med hovarna, och mitt i en strid ler åt fruktan, ett scenario som beskrivs i detalj i Job 39:23-28.]
11. Vad är då min kraft, att jag skulle vänta på (ivrigt se fram emot) [den räddning som Elifaz pratat om]? Vad är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
12. Är min kraft som stenens kraft, min kropp av brons? [Behemots och Leviatans styrka och hårdhet beskrivs med samma jämförelse, se Job 40:13; 41:15]
13. Är inte min egen hjälp (egna resurser) ingenting, varje utväg (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshija) är stängd för mig. [Utväg har att göra med mental förmåga, se Job 5:12; 11:6]
14. Till den förtvivlade (den som ”smälter inombords” – hebr. mas; någon står under yttre påverkan som han inte kan påverka) [syftar på Job själv] en vän [bör visa] nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) och fruktan för den Allsmäktige (Shaddaj) – överger (lämnar) han. [Versen är svåröversatt, men ändå är betydelsen klar. Job identifierar sig med den förtvivlade, och ”en vän” är Jobs vänner. Versens enda verb är överger, och det har att göra med Gudsfruktan, men frågan är vem är det som överger? Är det Job som inte fruktar Gud, eller är det vännerna?]
15. Mina bröder är trolösa som bäckar, som bäckars rännilar som sinar.
16. De är mörka av is när snön har fallit och gömt sig i dem,
17. men när hettan kommer torkar de, försvinner i värmen från sin plats.
18. De ändrar kurs från sitt lopp, rinner ut i intet och försvinner.
19. Karavaner från Tema spanar efter dem, resande från Saba sätter sitt hopp till dem.
20. De blir svikna i sin förhoppning, när de kommer fram blir de bestörta.
21. Så har ni nu blivit till intet, ni ser det förskräckliga och blir rädda.
22. Har jag sagt: ”Ge mig något, köp mig loss med er förmögenhet,
23. rädda mig från fiendens hand, friköp mig från utpressarna?”
24. Undervisa mig så tiger jag, hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25. Hur inträngande är inte uppriktiga ord! Men vad hjälper tillrättavisning från er?
26. Tänker ni märka ord (mitt prat – hebr. milah) och betrakta en förtvivlad mans ord (hebr. emer) som luft?
27. Skulle ni kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?
28. Men se nu på mig! Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29. Vänd om, låt ingen orätt (hebr. avlah) ske! Vänd om, min sak är rättfärdig!
30. Bor orätt (hebr. avlah) på min tunga? Skulle min gom inte känna [smaken av] fördärv (ondska – hebr. havah)?