Job 7 B2000

1. En trältjänst är människans tid på jorden, hennes dagar är som daglönarens.

2. Hon är en slav som längtar efter skuggan, en daglönare som väntar på sin lön.

3. Månad efter månad av elände, nätter av plåga har blivit min lott.

4. När jag har lagt mig tänker jag: »Är det inte snart dags att gå upp?« Kvällen kommer, och jag är full av oro till gryningen.

5. Min kropp är täckt av mask och skorv, huden spricker och flyter av var.

6. Mina dagar flög snabbare än vävarens skyttel, i hopplöshet har de slutat.

7. Minns att mitt liv är en vindfläkt, aldrig mer får jag uppleva glädje.

8. Den som ser mig nu skall aldrig se mig mer, när din blick söker mig är jag borta.

9. Molnet löses upp och försvinner, den som går ner i dödsriket kommer inte åter,

10. aldrig kommer han hem igen, hans plats känner inte till honom mer.

11. Därför lägger jag inte band på mig, jag vill ge ord åt min smärta, klaga i min bittra förtvivlan.

12. Är jag kanske Havet eller Draken, eftersom du låter bevaka mig?

13. Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig, sömnen skall lindra min sorg«,

14. då skrämmer du mig med drömmar, förfärar mig med syner,

15. så att jag hellre vill kvävas. Hellre döden än denna plåga!

16. Jag tynar bort, jag lever inte för evigt. Lämna mig i fred, mitt liv är bara en vindil.

17. Vad är en människa att du gör så stor sak av henne och bryr dig så mycket om henne,

18. granskar henne varje morgon, prövar henne var dag och stund.

19. När skall du vända blicken från mig, låta mig vara medan jag hämtar andan?

20. Om jag har syndat, vad gör det dig, du människornas bevakare? Varför gör du mig till mål för dina angrepp, tröttar ut dig med att slå mig?

21. Varför förlåter du inte min synd, utplånar min skuld? Snart vilar jag ändå i mullen, söker du mig är jag borta.