Joel 1 B2000

1. Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.Förödelse och hungersnöd

2. Hör på, ni äldste! Lyssna, alla som bor i landet! Har något sådant förut hänt, i era dagar eller era fäders?

3. Ni skall berätta det för era barn, och de skall berätta det för sina, och deras barn för nya släkten:

4. vad gräshopporna lämnade kvar åt gräsgnagarna upp, vad gräsgnagarna lämnade kvar åt gräsbitarna upp, vad gräsbitarna lämnade kvar åt gräsätarna upp.

5. Vakna, ni rusiga, och gråt, alla ni drinkare, klaga! Det nya vinet får ni aldrig smaka.

6. Ett folk drar fram över mitt land, oräkneligt och mäktigt. Det har tänder som ett lejon, bett som en lejoninna.

7. Det har härjat min vingård och skövlat mina fikonträd. Barken är avskalad och bortsliten, grenarna lyser vita.

8. Klaga som jungfrun i sorgdräkt över sin ungdoms brudgum!

9. Matoffer och dryckesoffer har upphört i Herrens hus. Herrens tjänare, prästerna, sörjer.

10. Fälten är förödda, jorden ligger sörjande, ty säden är förstörd, vinet torkar bort och oljan sinar.

11. Bönderna står bestörta och vinodlarna jämrar sig för vetets och kornets skull, ty åkerns skörd är förlorad,

12. vinstocken har vissnat och fikonträdet tynar bort. Granatträd, palmer och äppelträd, alla markens träd är förtorkade, och människors glädje har vissnat.

13. Klä er i sorgdräkt och klaga, präster, höj jämmerrop, ni som tjänar vid altaret! Gå dit in, Guds tjänare, och vaka i sorgdräkt, ty er Guds hus har berövats matoffer och dryckesoffer.

14. Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla de äldste och alla som bor i landet att samlas i Herrens, er Guds, hus. Ropa till Herren i er nöd.

15. Ack, denna dag! Ja, Herrens dag är nära, den kommer med våld från den Väldige.

16. Inför våra ögon försvinner födan och från vår Guds hus jublet och glädjen.

17. Utsädet torkar under jordkokorna, förrådshusen är övergivna och ladorna i spillror. All gröda är förstörd.

18. Hör hur boskapen stönar! Kor och oxar irrar omkring, det finns inget bete för dem. Även fårhjordarna plågas.

19. Till dig, Herre, ropar jag, ty utmarkens beten har elden förtärt, en låga har bränt alla markens träd.

20. Även de vilda djuren ropar till dig, ty bäckarna har torkat ut och utmarkens beten har elden förtärt.