Joel 1 SFB15

1. Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

2. Hör detta, ni äldste, lyssna, alla ni som bor i landet. Har något sådant hänt i era dagar eller under era fäders tid?

3. Det här ska ni berätta för era barn, era barn ska säga det till sina barn och deras barn till ett kommande släkte.

4. Det som gräsgnagarna lämnade åt gräshopporna upp, det som gräshopporna lämnade åt gräsbitarna upp, och det som gräsbitarna lämnade åt gräsätarna upp.

5. Vakna, ni druckna, och gråt! Jämra er, alla ni som dricker vin, över druvsaften som ryckts från er mun.

6. För ett hednafolk har invaderat mitt land, ett mäktigt folk som ingen kan räkna, med tänder som ett lejon och käftar som en lejonhona.

7. De har ödelagt min vinstock och förstört mitt fikonträd, skalat dem nakna och kastat bort barken, lämnat grenarna vita.

8. Klaga som en brud i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.

9. Matoffer och dryckesoffer har försvunnit från Herrens hus. Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.

10. Fältet är ödelagt, marken sörjer, för säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort och oljan har sinat.

11. Stå besvikna, ni jordbrukare, jämra er, ni vinodlare, över vetet och kornet, för skörden på fälten är förstörd.

12. Vinstocken är förtorkad och fikonträdet vissnat. Granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet – markens alla träd har torkat bort, glädjen har vissnat från människors barn.

13. Klä er i säcktyg och klaga, ni präster, jämra er, ni som tjänstgör vid altaret. Gå in och sitt i säcktyg hela natten, ni min Guds tjänare, för det finns inga mer matoffer eller drickoffer i er Guds hus.

14. Pålys en helig fasta, utropa en högtidsförsamling. Samla de äldste, samla alla som bor i landet till Herren er Guds hus, och ropa till Herren.

15. Ve oss, vilken dag! Herrens dag är nära, den kommer som förödelse från den Allsmäktige.

16. Har inte vårt levebröd ryckts bort inför ögonen på oss, glädje och fröjd från vår Guds hus?

17. Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde och ladorna förfaller, för säden har torkat bort.

18. Vad boskapen stönar! Hjordar av kor irrar omkring, de finner inget bete. Även fårhjordarna går under.

19. Jag ropar till dig, Herre, för en eld har förtärt betet i ödemarken och flamman förbränt markens alla träd.

20. Även de vilda djuren längtar efter dig, för bäckarnas vatten har torkat ut och en eld har förtärt betet i ödemarken.