Joel 1 SFB98

1. Herrens ord, som kom till Joel, Petuels son.

2. Hör detta, ni äldste, lyssna, alla ni som bor i landet. Har något sådant skett i era dagar eller under era fäders tid?

3. Det här skall ni berätta för era barn, era barn skall säga det till sina barn, och deras barn till ett kommande släkte.

4. Det som blev kvar efter gräsgnagarna åt gräshopporna upp, det som blev kvar efter gräshopporna åt gräsbitarna upp, och det som blev kvar efter gräsbitarna åt gräsätarna upp.

5. Vakna upp, ni som är druckna, och gråt, jämra er, ni alla som dricker vin, över att druvsaften har tagits bort från er mun.

6. Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt folk som ingen kan räkna, med tänder som ett lejon och kindtänder som en lejoninna.

7. De har ödelagt min vinstock och förstört mitt fikonträd, skalat dem nakna och kastat bort barken, vita har grenarna lämnats.

8. Klaga likt en brud som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.

9. Matoffer och drickoffer har tagits bort från Herrens hus, prästerna, Herrens tjänare, sörjer.

10. Fältet är ödelagt, marken sörjer, ty säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort, och oljan har sinat.

11. Stå med skam, ni jordbrukare, jämra er, ni vinodlare, över vetet och över kornet, ty skörden på fälten är förstörd.

12. Vinstocken är förtorkad och fikonträdet har vissnat, granatträdet, palmen och äppelträdet, ja, alla träd på marken har torkat bort, glädjen har vissnat bort från människors barn.

13. Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster, jämra er, ni som tjänar vid altaret. Gå in och sitt i säcktyg hela natten, ni min Guds tjänare, ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.

14. Pålys en helig fasta, lys ut en högtidsförsamling. Samla de äldste, samla alla som bor i landet, till Herrens, er Guds, hus, och ropa till Herren.

15. Ve oss, vilken dag! Ty Herrens dag är nära, som förödelse från den Allsmäktige kommer den.

16. Har inte vårt levebröd tagits bort inför våra ögon, glädje och fröjd från vår Guds hus?

17. Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde och ladorna förfaller, ty säden har torkat bort.

18. Hur stönar inte boskapen! Kreaturshjordarna irrar omkring, de finner inget bete. Även fårhjordarna går under.

19. Till dig, Herre, ropar jag, ty en eld har förtärt betet i öknen och en eldslåga har förbränt träden på marken.

20. Också de vilda djuren längtar efter dig, ty vattenbäckarna har torkat ut och en eld har förtärt betet i öknen.