Johannesevangeliet 1 SKB

1. I begynnelsen (före all tid) var Ordet [gr. Logos, dvs. Jesus, se vers 14], och Ordet var hos (umgicks med; hade en nära relation till) Gud, och Ordet var Gud.

2. Han (Detta, Denne) var i begynnelsen hos (med) Gud. [Gud (gr. Theos) nämns här tre gånger – först och sist med bestämd artikel, men i ”Ordet var Gud” i obestämd form, dvs. utan artikel. Innebörden blir då att Ordet äger Guds egenskaper, se Kol 1:15. Samtidigt gestaltar Ordet dvs. Jesus fullt ut Gud, se Fil 2:6; Heb 1:3; Joh 10:30; Kol 2:9; Joh 20:28. Eftersom ingen människa kan förstå Gud i hans fullhet, begränsar han sig och möter människan i Ordet för Mose på berget Sinai och senare i Ordet förkroppsligat i Sonen. Vers 1-2 ramas in av ett inclusio med ordet begynnelsen. Den grekiska ordföljden i vers 1b formar en kiasm med Gud centralt: ”och Ordet var hos Gud – och Gud var Ordet”.]

3. Allting blev till [fick sin existens, skapades] genom honom, och utan honom [av sig själv] blev ingenting (inte ens något) till av det som har blivit till.

4. I honom var liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] och Livet [Jesus] var människornas ljus.

5. Och ljuset lyser [nu och alltid] i mörkret, och mörkret övervann det inte [kunde inte släcka, kontrollera eller ens förstå ljuset]. [Efter att i vers 1-4 ha använt dåtid (var, blev, osv.) skiftar nu Johannes till att i presens beskriva att ljuset alltid lyser. Han betonar därmed att det är en tidlös sanning att Guds ljus aldrig slutar att skina, se Joh 8:12; 9:5; 12:46. Det grekiska ordet för att övervinna, katalambano, är sammansatt av kata (ner från det högre till det lägre) och lambano (att ta emot). Betydelsen blir att fastän mörkret försökte ta ner ljuset och göra det till sitt eget, kunde det inte greppa eller ens förstå det. Eftersom verbet står i aktiv indikativ aoristform så beskrivs en konstaterad aktiv handling som en gång inte skedde. Den grammatiska konstruktionen försäkrar att mörkret aldrig någonsin kommer övervinna ljuset! I vers 12 återkommer lambano i samma verbform som här.]Johannes Döparens vittnesbörd

6. Det kom en man, sänd från Gud (som en representant, ambassadör), hans namn var Johannes.

7. Han kom som ett vittne, för att vittna (öppet lägga fram fakta, berätta) om Ljuset [Jesus], för att alla skulle tro genom honom.

8. Själv var han inte Ljuset, men han kom för att vittna om Ljuset.Jesus kom till världen

9. Det sanna Ljuset, som [med ett stadigt, fast sken] lyser in i varje människa (upplyser andligt, ger klarhet), kom till världen.

10. Han var i världen, och världen var skapad genom honom, men världen kände inte igen (hade ingen personlig upplevelse av, ville inte veta av) honom.

11. Han kom till det (och de) som tillhörde honom [hans domän, skapelse, värld], men de som var hans egna tog inte emot (välkomnade inte) honom.Genom tro blir man Guds barn [Vers 12-13 är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap:]

12. Men åt alla som (ordagrant: ”men så många som”) tog emot honom gav han makt (rätt) att bli Guds barn, åt dem som [kontinuerligt] tror (förtröstar; förlitar sig) på hans namn [auktoriteten i Jesu namn].

13. Vilka är födda, inte beroende på blodslinje [tron ärvs inte från föräldrar], inte heller genom köttets (fysisk) vilja, [goda gärningar etc.] inte heller genom någon människas (en faders) vilja [ingen annan människa kan frälsa någon], utan genom Gud. [De är födda av Gud.]Jesus kom till världen

14. Och Ordet (gr. Logos) blev kött [människa; fick en jordisk kropp] och bodde (tältade, ”tabernaklade”) bland oss och vi såg (skådade; studerade uppmärksamt) hans härlighet (ära, majestät) – en härlighet som hos en enfödd (unik; en enda född son) [nära] intill sin far [dvs. som den enfödde Sonen har av/från Fadern], full av nåd (favör) och sanning. [Begreppet ”nåd och sanning” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först. Gr. patros står här i obestämd form och översätts far, men utifrån vers 18 (där den bestämda formen används) är det tydligt att det är Fadern, Gud själv, som det syftar på.]Johannes Döparens vittnesbörd

15. Johannes [Döparen] vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom, och ropar med hög röst och säger: ”Det var om honom jag sa: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang), eftersom han existerade före mig.”Jesus är hos Gud

16. Genom hans fullhet (överflöd) [Joh 1:14; Kol 1:19; 2:9] har vi alla fått nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse),

17. för undervisningen (gr. nomos – Torah) gavs genom Mose [2 Mos 19-40], nåden och sanningen kom genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde, se Luk 23:35]. [Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan undervisningen i GT och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6-7 där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning sten­tavlor – redan när Moseböckerna gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar det löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar Skriften, se Matt 5:17-18. Den som älskar Jesus följer också budorden, se Joh 14:15.]

18. Ingen har någonsin sett Gud, men den Enfödde, som själv är Gud, och (ordagrant: Enfödd Gud, den som är) i Faderns famn [”riktad in mot” Faderns bröst], han förklarade honom [lade fram honom helt och hållet]. [Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant ”Gud har ingen någonsin sett”, se 2 Mos 33:20; 1 Joh 4:12; Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se 2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se Kol 1:15.]DEL 1 – TECKEN FÖR VÄRLDEN (1:19-12:50)Den första veckan (1:19-2:11)Dag 1 – Johannes Döparen(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-20) [Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden ”I begynnelsen”. Senare i kapitlet används frasen ”nästa dag” tre gånger för att kulminera med ”tredje dagen”, se Joh 1:29, 35, 43; 2:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se 1 Mos 1. Här i vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom vers 29 uttryckligen säger att där börjar ”nästa dag”. Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en ”första vecka”. Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se 1 Mos 1:19-24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I 1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop.]

19. Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”

20. Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sa öppet: ”Jag är inte den Smorde (Messias).”

21. De frågade honom: ”Så vem är du då? Är du Elia?” Han sa: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?” ”Nej”, svarade han.

22. Då sa de till honom: ”Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?”

23. Han bekräftade (upplyste – gr. phemi) med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: ’Förbered (utjämna) vägen’ [Jes 40:3].”

24. Några av de utsända var fariséer,

25. de frågade honom: ”Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?” [Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.]

26. Johannes svarade på deras fråga och sa: ”Jag döper [bara] i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner.

27. Han är den som kommer efter mig, jag är inte ens värdig att knyta upp remmen på hans sandal [den lägsta sysslan som en slav utförde].”

28. Allt detta hände i Betania, på andra [östra] sidan av Jordan, där Johannes döpte. [Betania betyder ”träldomshuset”, ”sorgens hus” och ”betryckets hus”. Johannes nämner två platser som heter Betania i sitt evangelium. Sex dagar före den sista påsken kommer Jesus till Betania strax öster om Jerusalem som var Martas, Marias och Lasarus hemby, se Joh 12:1. I både den inledande och avslutande ”heliga veckan” omnämns alltså ett Betania. Jesus börjar sin tjänst i Betania, på jordens lägsta punkt, underifrån som Guds lamm. Han avslutar sin tjänst i det andra Betania strax intill det högt belägna Jerusalem, där han fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se 2 Mos 12.]Dag 2 – Guds Lamm(Matt 3:13-17; Mark 1:9-11; Luk 3:21-22)

29. Nästa dag ser han [Johannes döparen] Jesus komma emot honom och säger: ”Se, Guds Lamm som tar bort (lyfter upp; bär bort) världens synd!

30. Detta är mannen som jag talade om när jag sa: ’Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.’

31. Jag själv kände honom inte (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten.”

32. Johannes vittnade vidare och sa: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom].

33. Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sa till mig: ’Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.’

34. Jag har sett [att det hände, jag såg det med egna ögon] och jag har vittnat om att han är Guds Son.”Dag 3 – de första lärjungarna

35. Nästa dag stod Johannes [Döparen] där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). [Andreas, Simon Petrus bror, se vers 40, och Johannes, evangeliets författare.]

36. När han [på avstånd] fick se Jesus gå förbi sa han: ”Se, där är Guds Lamm.”

37. De båda lärjungarna [Andreas och Johannes, evangeliets författare] hörde honom [Johannes Döparen] tala, och de följde Jesus.

38. Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: ”Vad söker (önskar) ni?” De sa: ”Rabbi, var bor du?” [Det arameiska ordet] Rabbi betyder Lärare (Mästare). [Johannes förklarar judiska termer och uttryck för sina grekiska läsare, se Joh 1:41, 42; 9:7; 20:16. Även geografin förklaras, se Joh 6:1.]

39. Han sa till dem: ”Kom med och se.” Så de gick med honom och såg var han bodde, och var med honom den dagen. Det var omkring tionde timmen (sent på eftermiddagen vid fyratiden). [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen då solen gick upp, medan romersk tid räknades från midnatt – på samma sätt som vi gör i dag. Tionde timmen är alltså fyra på eftermiddagen judisk tid, eller klockan tio på förmiddagen romersk tid. De övriga evangelierna använder med säkerhet judisk tid, och det är troligt att Johannes också gör det. Romersk tidräkning användes bara i officiella och juridiska dokument, annars räknades tiden från soluppgången. Dagens mitt markeras på romerska solur med VI, inte XII. De fem tidsangivelser som finns i Johannesevangeliet är: omkring tionde timmen, som nämns i denna vers; omkring sjätte timmen, se Joh 4:6; exakt sjunde timmen, se Joh 4:52; omkring sjätte timmen, se Joh 19:14.]

40. En av de två som hade hört vad Johannes [Döparen] sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

41. Han sökte och fann först sin egen bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit (upptäckt efter att ha sökt, börjat erfara) Messias.” Det [hebreiska] ordet [Messias är en titel som] betyder ”den Smorde” (Kristus). [Både hebreiska Mashiach och grekiska Christos, translittererat till Kristus, har samma betydelse. Johannes har för vana att förklara ord, namn och judiska begrepp. I nästa vers är det betydelsen av Petrus namn, se även Joh 4:9; 4:25; 6:1; 12:41; 19:31.]

42. Andreas tog sedan Simon [Petrus] till Jesus. Medan Jesus tittade på (in i, direkt på) honom sa han: ”Du är Simon, Johannes son, du ska heta Kefas” – det [arameiska] namnet betyder Petrus [en liten sten].Dag 4 – fler lärjungar kallas

43. Nästa dag ville Jesus gå till Galileen. [Troligen för att gå på bröllopet som det berättas om i Joh 2:1.] Han träffade Filippus [som senare blir en av de tolv lärjungarna] och Jesus sa till honom: ”Följ mig.”

44. Filippus var från (född i) Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.

45. Filippus sökte upp Natanael och sa till honom: ”Vi har sökt och funnit honom som Mose har skrivit om i undervisningen [gr. nomos – Torah] och som profeterna har skrivit om – Jesus från Nasaret, Josefs [adopterade] son.”

46. Natanael sa till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: ”Kom och se.” [Jesus föddes i Betlehem men växte upp i Nasaret i Galileen som var en illa ansedd stad. Jesus uppfyllde profetian att kallas en nasaré, se Matt 2:23. Profeterna talar om rotskottet (hebr. netzer), vars ord är snarlikt Nasaret, se Jes 11:1; Jer 23:5; Sak 6:12. Det nedvärderande uttrycket nasaré får också sin uppfyllelse i hur Jesus blev föraktad, se Ps 22:7-8; Jes 53:3. Filippus respons är inte en argumentation utan en inbjudan att få möta Jesus själv.]

47. Jesus såg Natanael komma mot honom och sa om honom: ”Se, här är en sann israelit, i vilken det inte finns något svek (falskhet).” [Natanael är ett hebreiskt namn som betyder ”Gud ger” eller ”Gåva från Gud”. Han kom från staden Kana i Galileen, se Joh 21:2. Jesus gör en jämförelse med Natanaels förfader Jakob. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”. Den ordagranna betydelsen är ”den som håller i hälen”, se 1 Mos 25:26. Namnet beskrev Jakobs karaktär innan Gud gav honom ett nytt namn – Israel, se 1 Mos 32:27-28. Namnet Israel har flera betydelser: ”att kämpa mot Gud” eller ”att Gud kämpar för oss”, ”att Gud regerar” eller ”att regera tillsammans med Gud”. Jakob fick i en dröm se en stege rest till himlen, se 1 Mos 28:10-17. Jesus är den stegen, vers 51. Natanael är troligtvis samma person som lärjungen Bartolomeus. Det är inte ovanligt att man hade flera namn. Han nämns alltid i samband med Filippus, se Matt 10:3; Mark 3:18; Luk 6:14.]

48. Natanael frågade honom: ”Hur känner du mig?” [Hur vet du dessa saker om mig?] Jesus svarade honom: ”Innan Filippus kallade på dig, när du fortfarande satt under fikonträdet, såg jag dig.” [Fikonträdet är en bild för nationen Israel, se Jer 8:13; 24:1-10; Hos 9:10. Att sitta under fikonträdet var en rabbinsk bild för att be och studera Skriften. Ens eget fikonträd syftar också på ens eget hem, se Mika 4:4; Sak 3:10. Fikonträdet med sina breda tjocka blad gav gott skydd mot solen. Något i Jesu svar måste ha gjort att Natanael gick från att vara en skeptiker till att bli en troende, se vers 49. Natanael, som sökt sig ner till Jordandalen för att lyssna på Johannes Döparens undervisning, var sannolikt bekant med den rabbinska undervisningen om bön som sa: ”Den som när han ber, inte ber för att Messias ska komma, har ännu inte bett.”]

49. Natanael sa: ”Rabbi (lärare), Du är Guds Son, Du är Israels Kung!”

50. Jesus svarade: ”Du tror (litar, förtröstar) på mig eftersom jag sa till dig, jag såg dig under fikonträdet? Du ska få se större saker än detta.”

51. Sedan sa han till honom: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, efter detta ska ni alla se himlen öppnas, och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” [Jesus är Jakobs stege, se vers 47. Han den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga! Det är också intressant att riktningen är att änglar ”stiger upp” och sedan ner, se 1 Mos 28:12.]