Johannesevangeliet 10 SKB

1. Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se Joh 9]: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).

2. Men den som går in via grinden (dörren, porten) är fårens herde.

3. För honom öppnar grindvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem.

4. När han fört ut (kastat ut – gr. ekballo) alla de egna fåren [samma ord som i Joh 2:15 när Jesus driver ut månglarna ur templet – Jesus vet när fåren är redo, även om de tvekar att lämna fållan], går han framför dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal).

5. De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal).” [Fårfållan var en gård med bara en ingång omgärdad av stenmur eller stängsel (eller törnbuskar som sidor för en mer tillfällig fålla). På kvällen fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen kallade herden på sina egna får, som kände igen hans röst och följde honom ut på bete. Bara en person med ohederliga syften skulle haft intresse av att i skydd av mörkret ta sig in på ett annat sätt till fåren.]

6. Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om.Jesus förklarar liknelsen

7. Då sa Jesus återigen: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Jag är grinden (dörren, porten) till fåren.

8. Alla som kom före mig [de falska herdarna] är tjuvar och rånare, men fåren lyssnade inte på dem.

9. Jag är grinden (dörren, porten), om någon går (skulle gå) in genom mig ska han bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad), han ska gå in och gå ut och finna bete (mat; gröna ängar).

10. Tjuven kommer inte om det inte vore för att han skulle stjäla (kleptomaniskt ta för sig) och slakta (döda för att offra) och [helt och hållet] förgöra (ruinera, fördärva) [genom att driva ut fåret från hjorden och få det ur balans för att sedan lätt kunna döda det]. Jag kom för att de skulle ha (äga) liv [Guds rika liv, med kraft, mening och syfte, se Joh 14:6] och ha (äga) det i överflöd (i fullaste mått; upp till brädden så att det flödar över runtom). [Från att ha använt sig av bilden av en ”grind”, vers 7-10, kallar Jesus sig nu för den ”gode herden”. Ordet för god, gr. kalos, betyder också underbar, älskvärd och fullt kapabel. De judiska åhörarna kände till det profetiska löftet om en herde som skulle leda folket, se Hes 34:23. Psalm 23 presenterar hur den gode herden för sina får till spirande ängar och stilla vatten – hur han föder, vaktar och beskyddar dem, se Ps 23. Jesus kallas även ”den store” och ”den högste” herden, se Heb 13:20; 1 Pet 5:4.]

11. Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde]. Den gode herden ger (lägger ner) sitt liv för fåren.

12. Men den som är lejd [för pengarnas skull] och inte är den herde som själv äger fåren – när han ser vargen komma, då lämnar (överger, släpper) han fåren och flyr, och vargen angriper (rycker, river) dem och skingrar dem [fårhjorden],

13. just för att han är lejd och inte bryr sig om (är intresserad av) fåren.

14. Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde] och jag känner (känner igen; har en personlig relation med) mina får och de känner (känner igen; har en personlig relation med) mig,

15. precis som Fadern känner (har en personlig relation med) mig, känner jag också (har jag också en personlig relation med) Fadern – och jag ger (lägger ner) mitt liv för fåren.

16. Jag har också andra får [hedningar, icke-judar] som inte är från den här fållan [Israel]. Jag måste också leda dem (driva dem; föra dem med mig), och de ska (kommer att) lyssna till min röst. Så ska det (de) bli en hjord och en herde.

17. Därför älskar Fadern mig, för att jag lägger ner mitt liv för att sedan få tillbaka det igen.

18. Ingen tar det från mig, utan jag lägger ner det frivilligt. Jag har auktoritet att lägga ner det och auktoritet att ta det igen. Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader.”

19. Det blev på nytt delade åsikter bland judarna på grund av dessa ord.

20. Många av dem sa: ”Han har en demon och är sinnessjuk (förvirrad, från vettet), varför lyssnar ni på honom?”

21. Andra sa: ”Detta är inte ord (tal, tankar) från en som är demoniserad (under inflytande av en demon). En demon (ond ande) kan ju inte öppna blindas ögon!”Chanukka – tempelinvigningsfesten

22. Efter detta inföll tempelinvigningsfesten [chanukka] i Jerusalem. [Chanukka, även translittererat hanukka, infaller i slutet av november eller i december och är en åtta dagar lång judisk högtid som även kallas ”ljusets fest”. Den är inte en av de sju högtiderna som beskrivs i Moseböckerna, se 3 Mos 23. Den firas till minne av att man år 164 f.Kr. under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte åtta dagar. I nutida judendom används en åttaarmad ljusstake med ett nionde hjälpljus. Det hebreiska ordet för detta nionde ljus är shamash som betyder tjänare/hjälpare. Det tänds först och från detta tänds de andra ljusen. Första dagen ett, andra två, osv. Den åttonde dagen brinner alla ljusen.] Det var vinter,

23. och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i tempelområdet.

24. De judiska ledarna omringade honom och frågade: ”Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!”

25. Jesus svarade dem: ”Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.

26. Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.

27. Mina får lyssnar till min röst och jag känner (har en personlig relation med) dem och de följer mig (är mina lärjungar).

28. Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.

29. Min Fader som gett dem till mig är större än alla andra, ingen kan rycka dem från min Faders hand.

30. Jag och Fadern är ett.”

31. Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom.

32. Jesus svarade dem: ”Jag har visat er många goda gärningar, för vilken av dem vill ni stena mig?”

33. De judiska ledarna svarade honom: ”Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!”

34. Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]

35. Om han kallade dem som fick lagen för gudar, och Skriften inte kan brytas (vara delad, motsäga sig själv),

36. varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.

37. Om jag inte gör min Faders gärningar så behöver ni inte tro på mig.

38. Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern.”

39. Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.Jesus går till östra sidan av Jordanfloden

40. Han gick tillbaka över Jordan [floden] till det ställe där Johannes [Döparen] först hade döpt, och stannade där. [I Betania på andra sidan Jordan, se Joh 1:27.]

41. Många människor kom till honom och sa: ”Johannes gjorde inga tecken (mirakler), men allt Johannes sa om denne man var sant.”

42. Många kom till tro på honom där.