Johannesevangeliet 11 SFB15

1. En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

2. Det var Maria som smorde Herren med väldoftande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och nu var hennes bror Lasarus sjuk.

3. Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den du har kär ligger sjuk."

4. När Jesus hörde det, sade han: "Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den."

5. Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

6. När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var.

7. Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."

8. Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen!"

9. Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus.

10. Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom."

11. Efter att han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom."

12. Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han så blir han frisk."

13. Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.

14. Då sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död.

15. Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."

16. Tomas, som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom."

17. När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven.

18. Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer därifrån.

19. Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.

20. När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.

21. Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.

22. Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om."

23. Jesus sade: "Din bror ska uppstå."

24. Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."

25. Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör,

26. och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?"

27. Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

28. När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig."

29. Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.

30. Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom.

31. Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

32. När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött."

33. När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande

34. och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se."

35. Jesus grät.

36. Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!"

37. Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?"

38. Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.

39. Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen."

40. Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?"

41. Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig.

42. Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig."

43. När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!"

44. Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

45. Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom.

46. Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.

47. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken.

48. Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket."

49. En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting.

50. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?"

51. Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket,

52. och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn.

53. Från den dagen bestämde de sig för att döda honom.

54. Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim. Där stannade han tillsammans med sina lärjungar.

55. Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.

56. De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?"

57. Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.