Johannesevangeliet 11 SFB98

1. En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

2. Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk.

3. Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk."

4. Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den."

5. Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

6. När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig.

7. Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."

8. Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen."

9. Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus.

10. Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom."

11. Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom."

12. Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk."

13. Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.

14. Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död.

15. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."

16. Thomas, han som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå och dö med honom."

17. När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven.

18. Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån.

19. Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.

20. När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.

21. Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.

22. Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om."

23. Jesus sade: "Din bror skall uppstå."

24. Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen."

25. Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,

26. och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"

27. Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

28. Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: "Mästaren är här och kallar på dig."

29. Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.

30. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.

31. Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne, såg att hon hastigt reste sig och gick ut. De följde då efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

32. När Maria kom till den plats där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött."

33. När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd

34. och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se."

35. Och Jesus grät.

36. Då sade judarna: "Se, hur han älskade honom!"

37. Men några bland dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?"

38. Jesus blev åter häftigt upprörd och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.

39. Jesus sade: "Tag bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen."

40. Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

41. De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig.

42. Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön."

43. När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!"

44. Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå."

45. Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

46. Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.

47. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken.

48. Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk."

49. En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting.

50. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?"

51. Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.

52. Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn.

53. Från den dagen överlade de om att döda honom.

54. Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim. Där var han tillsammans med sina lärjungar.

55. Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.

56. De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?"

57. Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.