Johannesevangeliet 17 SKB

1. [Jesus är i Jerusalem, de har stannat till på vägen mot Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se Joh 18:1. Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se 4 Mos 6:22-27: - Välsignar och bevarar, se vers 1, 11, 15. - Låter sitt ansikte lysa och är nådefull, se vers 17, 21. - Vänder sitt ansikte och ger frid, se vers 24, 26.] När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sa [bedjande]: ”Fader, stunden har kommit (tiden är inne). Förhärliga (ära, upphöj) din Son, så att din Son kan förhärliga (ära, upphöja) dig.

2. Du har gett honom auktoritet (makt) över hela mänskligheten (allt kött), [förhärliga nu Sonen] så att han kan ge evigt liv till alla som du har gett honom.

3. Detta är det eviga livet: att känna (ha en personlig relation med) dig, den ende sanne (verkliga) Guden, och honom som du har sänt, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

4. Jag förhärligade (upphöjde, ärade) dig på jorden, genom att slutföra det uppdrag (arbete, verk) som du gav till mig.

5. Och nu, Fader, förhärliga mig intill (bredvid) dig med den härlighet jag ständigt hade hos dig innan universum (världen) fanns till. [Jesus ber för sina lärjungar:]

6. Jag har uppenbarat (manifesterat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för de människor du har gett mig. De var dina och du gav dem till mig och de har hållit (lytt) ditt ord.

7. Nu har de förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att allt du gett mig kommer från dig,

8. eftersom jag gett dem de ord du gav mig. [Gr. rhema – specifika ord levandegjorda av den helige Ande.] De har tagit emot orden och i sanning förstått att jag kommit från dig, och de har trott att du har sänt mig.

9. Jag ber för dem, jag ber inte för världen, utan för dem som du [min Far] har gett mig, för de tillhör dig.

10. Allting jag har är ditt, och allt du har är mitt, och jag har blivit förhärligad i (genom) dem.

11. Jag är nu inte längre kvar i världen, men de är fortfarande i världen. När jag kommer till dig, helige Fader, skydda (bevara) dem i ditt namn, dem som du har gett till mig, så att de kan vara ett, på samma sätt som vi är ett.

12. Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [Ps 109:8].

13. Nu kommer jag till dig. Men jag säger dessa saker [ber den här bönen] medan jag ännu är i världen, för att de ska ha min fullkomliga (ett tillstånd av ständigt överflödande) glädje i sig.

14. Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen.

15. Jag ber inte att du ska ta dem ur (lyfta upp dem från) världen, utan att du väljer att skydda (bevara) dem från den onde [djävulen och ondska].

16. De är inte av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen.

17. Avskilj dem (rena, helga, gör dem heliga) genom din sanning; ditt ord är sanning.

18. På samma sätt som du har sänt mig (på ett uppdrag) till världen, så har jag också sänt dem (på ett uppdrag) till världen.

19. För deras skull avskiljer (renar, helgar) jag mig, så att de kan välja att bli avskilda (renade, helgade) i sanning. [Jesus ber för alla som tror på honom:]

20. Men jag ber inte bara för dem, utan för alla som kommer att tro på mig genom deras ord (undervisning),

21. att de alla väljer att bli ett, på samma sätt som du, Fader, är i mig och jag i dig. Jag ber att de också väljer att vara ett i oss, för att världen ska kunna välja att tro (lita på) att du har sänt mig.

22. Och den härlighet (ära) som du har gett mig, den har jag gett till dem, så att de ska vara ett precis som vi är ett:

23. Jag i dem och du i mig, för att de ska bli ett och välja att bli fullkomligt förenade, så att världen kan välja att förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att: Du har sänt mig, och att du älskat dem, på samma osjälviska, utgivande sätt som du har älskat mig.

24. Fader, jag vill att de som du gett mig också ska vara där jag är, så att de kan välja att se min härlighet (ära, glans) som du har gett mig, för du har älskat mig [osjälviskt och utgivande] innan världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades].

25. Rättfärdige Fader, även om världen inte har lärt känna dig (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet av dig), känner jag dig, och de [alla de som tror] har förstått att du har sänt mig (på ett uppdrag).

26. Jag har förklarat (uppenbarat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för dem, och kommer att fortsätta att göra dig känd, så att de kan välja att ha den kärlek som du älskat mig med inom sig och jag själv kan vara i dem.”