Johannesevangeliet 5 SFB98

1. Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.

2. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar,

3. och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.

5. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.

6. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?"

7. Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig."

8. Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!"

9. Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen,

10. och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd."

11. Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!"

12. Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?"

13. Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

14. Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig."

15. Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

16. Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat.

17. Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag."

18. Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud. Jesu förhållande till sin Fader

19. Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.

20. Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.

21. Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.

22. Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen,

23. för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

24. Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.

25. Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.

26. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.

27. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.

28. Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst

29. och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.

30. Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

31. Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt.

32. Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.

33. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.

34. Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta.

35. Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus.

36. Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.

37. Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett,

38. och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.

39. Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.

40. Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

41. Jag tar inte emot ära av människor.

42. Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er.

43. Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.

44. Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

45. Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.

46. Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.

47. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"