Joshua 10 SKB

1. Och det hände sig att när Jerusalems kung Adonitsedek [betyder ”min herre är rättfärdighet”, synonym med Melkisedek, se 1 Mos 14:18] hörde hur Josua hade intagit Ai och fullständigt ödelagt staden – hur han [Josua] hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt han gjort med Jeriko och dess kung och hur invånarna i Givon hade ingått (gjort) fred med Israel och var (vistades) ibland dem –

2. då blev de [invånarna i Jerusalem] mycket rädda (fruktade de storligen) eftersom Givon var en stor stad [bara 15 km nordväst om dem], som en av de kungliga städerna, större än Ai och alla dess män var mäktiga stridsmän.

3. Därför sände Adonitsedek, Jerusalems kung (bud) till Hoham, kung i Hebron, och till Piram, kung i Jarmot, och till Jafija, kung i Lachish, och till Devir, kung i Eglon och sa:

4. ”Kom upp till mig och hjälp mig och låt oss slå Givon, för de har gjort (ingått) fred med Josua och med Israels söner.”

5. Därför samlade sig de fem kungarna från amoréerna: Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung tillsammans och gick upp, de och deras härar och slog läger mitt emot Givon och krigade mot dem.Striden om Givon – första fasen

6. Och Givons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sa: ”Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss.”

7. Så Josua gick upp från Gilgal, han och allt krigsfolket med honom och alla mäktiga stridsmän.

8. Och Herren (Jahve) sa till Josua: ”Frukta inte för dem för jag har gett dem i din hand, inte en enda man av dem ska stå dig emot.”

9. Därför kom Josua över dem plötsligt, eftersom han vandrade upp från Gilgal hela natten. [En sträcka på 3 mil, med brant stigning från Jordandalen.]

10. Och Herren (Jahve) förvirrade dem (panik och tumult bröt ut) inför Israel som slog dem med en stor slakt vid Givon, och de jagade dem längs vägen upp mot Bet-Choron och slog dem ända till Azeqa [vid Elladalen] och till Mackedah. [Jakten gick först nordväst och sedan sydväst, en sträcka på 3 mil. Mackedah ligger halvvägs mellan Lachish och Hebron, och inte så långt från Eglon, dvs centralt mellan de tre södra städerna.]

11. Och det hände när de flydde undan (från framför) Israel när de var på väg ner från Bet Choron, att Herren (Jahve) kastade ner stora stenar [hagel] från himlarna över dem ända till Azeqa och de dog. Det var fler som dog av haglet än de som Israels söner slog med svärdet. [Samma ord för hagel (hebr. barad) används även om den sjätte plågan i Egypten, se 2 Mos 9:18-33; Ps 18:14-15.]Solen står still [Denna vers inleds med hebr. az och beskriver en parallell händelse. Haglet och stenarna i vers 11 hör därför troligen samman med händelserna i vers 12-13.]

12. Vid den tiden talade Josua till Herren (Jahve) på den dagen när Herren (Jahve) gav amoréerna inför Israels söner, och han sa i Israels åsyn: ”Sol stå stilla (var tyst – hebr. dom) över Givon och du måne i Ajalons dal.”

13. Och solen stod stilla (”var tyst” – hebr. damam) och månen stannade (stod kvar – hebr. amad) till dess folket hade hämnats på alla sina fiender. Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars [”den rättfärdiges”] bok? [Jashars bokrulle omnämns igen i 2 Sam 1:18 och även i den grekiska översättningen av 1 Kung 8:13. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder ”rättfärdig” så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.] Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag.

14. Det har inte funnits någon dag som denna, varken förr eller senare, då Herren (Jahve) lyssnade på en mans röst, för Herren (Jahve) stred för Israel.

15. Och Josua återvände, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal. [Händelserna här inleds med att Josua har vandrat hela natten, se vers 9. Ett stort oväder med hagel, stora som stenar, har fallit över fiendehärarna. Sedan sker en märklig händelse som påverkar både solen och månen. Att solen och månen ”blir tysta” kan beskriva att de slutar göra det de brukar. Ett förslag är att det är en soleklips där månen passerar framför solen, men det måste då också vara något unikt som gjort denna dag speciell så det inte funnits någon sådan förr eller senare. Författaren verkar nästan mer än undret i sig lyfta fram att det stora var att Gud hörde en mans bön. De två tidigare stora miraklen – Jordanflodens vatten som stoppade i Adam (Jos 3:16) och segern över Jeriko (Jos 6:20) – hade varit på Guds initiativ. Denna gång var det som svar på en människas bön!]De södra kungarna besegras

16. Men dessa fem kungar flydde och gömde sig i grottan vid Mackedah.

17. Och man berättade för Josua och sa: ”De fem kungarna är funna, gömda i en grotta vid Mackedah.” [Mackedah är nuvarande el-Qom mellan Lachish och Hebron, 14 km väster om Hebron.]

18. Josua svarade: ”Rulla stora stenar framför grottans öppning [ordagrant mun] och sätt män där att bevaka dem.

19. Men ni [med emfas – i kontrast till månen i vers 13], ni ska inte stanna (vänta – hebr. amad)! Jaga efter era fiender och slå eftertruppen (ordagrant: ’skär av svansen’), tillåt dem inte att gå in i sina städer, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gett dem i vår hand.” [Ordet för ”gå in” (hebr. bo) är samma ord som används om hur solen inte hade brådska med att ”gå ner” på en hel dag i vers 13b. Mackedah ligger bara några kilometer från Lachish, Eglon och Hebron. Josua vill hindra stridsmännen att komma tillbaka till sina befästa städer.]

20. Och det hände när Josua och Israels söner hade gjort slut på att slakta dem i ett mycket stort slaktande, till dess de var uppslukade och kvarlevan av de som var kvar hade gått in i sina befästa städer,

21. att hela folket återvände till lägret till Josua i Mackedah i fred (shalom), ingen vässade sin tunga (vågade ens säga det minsta) mot någon av Israels söner.

22. Sedan sa Josua: ”Öppna grottan [ta bort de stora stenarna från öppningen] och för fram de fem kungarna till mig från grottan.”

23. Och de gjorde så och förde fram dessa fem kungar till honom från grottan: Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung.

24. Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sa till stridsmännens ledare som gick med honom: ”Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar.” Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.

25. Och Josua sa till dem: ”Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot.”

26. Därefter slog Josua dem och dödade dem och hängde dem i fem träd, och de hängde i träden till kvällen.

27. Och det hände vid den tid då solen gick ner, att Josua befallde och de tog ner dem från träden och slängde dem i den grotta där de hade gömt sig, och de lade stora stenar framför grottöppningen, till denna dag.Södra räden avslutas

28. Och Josua tog Mackedah den dagen och slog det med eggen av svärdet och dess kung, han ödelade dem fullständigt och själarna som var där inne, han lämnade ingen, och han gjorde med kungen i Mackedah som han hade gjort med kungen i Jeriko.Livna

29. Och Josua gick från Mackedah och hela Israel med honom till Livna och stred mot Livna.

30. Och Herren (Jahve) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]Lachish

31. Och Josua gick från Livna och hela Israel med honom till Lachish och slog läger mittemot det och stred mot Lachish.

32. Och Herren (Jahve) gav Lachish i Israels hand och han tog det på andra dagen, och slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, på samma sätt som han gjort med Livna.

33. Sedan kom Gezer, Horams kung, upp till Lachishs hjälp, och Josua slog honom och hans folk till dess han inte hade lämnat någon kvar. [Gezer var en viktig handelsstad som låg halvvägs mellan Joppe och Jerusalem.]Eglon

34. Och Josua gick från Lachish och hela Israel med honom till Eglon och slog läger mittemot det och stred mot det.

35. Och de tog det på den dagen och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne förgjorde han fullständigt den dagen, på samma sätt som han gjort med Lachish.Hebron

36. Och Josua gick från Eglon och hela Israel med honom till Hebron och stred mot det.

37. Och de tog det och slog det med svärdsegg, och dess kung och alla dess städer och alla själar som var därinne, han lämnade ingen på samma sätt som han gjort med Eglon, han förgjorde det fullständigt och alla själar som var därinne.Devira

38. Och Josua återvände och hela Israel med honom till Devira och stred mot det.

39. Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.Sammanfattning – södra räden

40. Så slog Josua hela landet, bergsbygden och södern och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och sluttningarna (bergsbranterna; wadikanterna – hebr. aseda) [troligtvis sluttningarna ner mot Döda havet öster om den centrala bergsbygden] och alla deras kungar, han lämnade ingen utan förgjorde i grunden allt som andades, som Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt.

41. Och Josua slog dem från Kadesh Barnea [längst i söder] ända till Gaza [vid Medelhavet] och hela Goshen [området mellan Hebron och Negevöknen] ända till Givon [strax nordväst om Jerusalem].

42. Och alla dess kungar och deras land tog Josua på ett tillfälle (på en gång), eftersom Herren Israels Gud (Jahve Elohim) stred för Israel.

43. Och Josua återvände, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal. [Samma fras som i vers 15. Gilgal är basen för de militära operationerna.]