Joshua 2 SKB

1. Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sa: ”Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko” De begav sig iväg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där. [Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]

2. Jerikos kung fick följande rapport: ”Viktig information! Israeliska män har kommit hit i natt för att utforska landet.”

3. Då sände Jerikos kung denna order till Rahab (Rachav): ”Överlämna männen som kom till dig (dina klienter), de som kom till ditt hus, för de är här för att utforska landet.” [I den hebreiska texten ligger det en sexuell anspelning på ”kom till dig”, det är antagligen därför den hebreiska författaren lägger till ”de som kom till ditt hus”, för att förtydliga att de inte köpte hennes tjänster.]

4. Men kvinnan tog de två männen – och gömde (hebr. tsafan) honom [singular – Israels folk]. [Den hebreiska texten har ”gömde honom” i singular. Här kan finnas en anspelning till hur Mose gömdes av sin mor Jokeved, se 2 Mos 2:2. I nästa vers finns även en anknytning till hur de hebreiska barnmorskorna (Shifra och Pua) undanhöll sanningen för farao, se 2 Mos 1:15-22. Rahab blir på liknande sätt en ”barnmorska” för israeliterna inför deras ”födelse” som en egen nation i Kanaans land.] Sedan svarade hon: ”Ja, männen kom till mig [var mina klienter], men jag visste inte varifrån de kom.

5. När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!”

6. I själva verket hade hon fört männen upp på taket och gömt dem i linhalmen hon hade utspridd där [på tork för att sedan användas för att producera linnetyg].

7. Kungens män försökte hitta dem på vägen till Jordan [floden], nära vadställena [där floden ofta bara var en halv meter djup]. Stadsporten stängdes så fort de gett sig av efter dem.

8. Men innan männen lagt sig för att sova, gick Rahab (Rachav) upp på taket

9. och sa till dem: ”Jag vet (har förstått) att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver (smälter) inför er. [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. Kanaanéerna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.]

10. Vi har ju hört hur Herren lät Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] torka ut när ni lämnade Egypten [2 Mos 14:21-22], och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan Jordan [floden]. [4 Mos 21:21-35]

11. När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

12. Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet,

13. att ni ska rädda livet på min far och mor, mina bröder, systrar och alla som tillhör dem så de inte behöver dö.”

14. Männen sa till henne: ”Om du dör, då dör vi också. Om du inte berättar om (förråder) oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet.” [Männen går i borgen med sina egna liv.]

15. Sedan firade Rahab (Rachav) ner dem genom fönstret med ett rep (hebr. chevel). Hennes hus var byggt som en del i stadsmuren, hon bodde i själva muren. [Att husen byggdes mot stadsmuren var vanligt vid den här tiden, det gynnade både staden vars mur blev bredare och stadigare och även husägaren som fick en stadig sida att bygga huset mot.]

16. Och hon sa till dem: ”Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan].”

17. Och männen sa till henne: ”Vi ska vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära.

18. Se, när vi kommer in i landet, ska du binda denna tråd (flätade tråd – hebr. chot) av scharlakansrött (hebr. shani) rep (hebr. tikvah) i fönstret som du firade ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll. [Här är ett annat rep än det som spejarna firades ner med i vers 15.]

19. Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).

20. Men om du berättar något av detta ska vi vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära.”

21. Och hon sa: ”I enlighet med era ord ska det bli.” Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet (hebr. tikvah) i fönstret. [Fönster återkommer tre ggr i denna berättelse, se vers 15, 18 och 21. Just fönster har en betydande roll i tre andra bibliska kvinnors berättelser: Michal (2 Sam 6:16), Siseras mor (Dom 5:28-31) och Isebel (2 Kung 9:30). Alla dessa tre kvinnor tittar ut genom ett fönster i sina palats. De tillhör samhällets toppskikt, utan anknytning till den vanliga världen utanför. Rahab är däremot involverad i sin samtid, och hennes fönster blir ett sätt att kommunicera och knyta an till världen utanför. I vers 15 används det hebreiska ordet chevel för rep. Här i vers 21 och 18 används ett annat ord för rep (hebr. tikvah), som dessutom betyder hopp och förväntan. Det finns likheter mellan hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab (Rachav) firar ner ett sharlakansrött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I vers 15 firades spejarna ner i ett rep – ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare hänger där samma blodröda rep av hopp som räddar från undergång!]

22. Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.

23. Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som de varit med om.

24. Och de sa till Josua: ”Herren (Jahve) har verkligen (sannerligen, helt säkert) gett landet i våra händer, och dessutom bävar alla landets invånare för oss (smälter alla bort från vårt ansikte). [Beskriver något som de omöjligt kan stå emot.]