Joshua 5 SKB
1. Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kanaanéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahve) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
2. Vid den tiden sa Herren (Jahve) till Josua: ”Gör dig knivar av flinta och omskär igen Israels söner en andra gång.” [1 Mos 17:7-14]
3. Och Josua gjorde sig knivar av flinta och omskar Israels söner vid Givat-Haaralot [betyder: ”förhudarnas kulle” eller ”kullen där man räknas som oomskuren”].
4. Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten.
5. Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. [4 Mos 14:29-34]
6. För Israels söner vandrade 40 år i öknen, även stridsmännen bland folket som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
7. Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen.
8. Och det skedde när hela folket blivit omskuret [alla män], att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta. [Läkningen tar några dagar, jmf 1 Mos 34:25. Omskärelsen skedde tidigast den 11 Nisan. Hela manliga befolkningen vid räkningen innan man närmar sig Moab var omkring en miljon, se 4 Mos 1:45-47 (603 550 + 23 000 leviter + de under 20 år). Av dessa var omkring 300 000 38 år och redan omskurna, vilket gör att de som nu omskars var omkring 700 000. Det fanns män kvar som kunde vakta lägret och även förbereda påskalammet till den 14 Nisan, se vers 10.]
9. Och Herren (Jahve) sa till Josua: ”Idag har jag tagit bort (ordagrant ’rullat bort’) Egyptens förebråelse (vanära, skam) från dig.” Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder ”hjul” eller ”något som rullar”] till denna dag.
10. Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [Jos 4:19] och de firade Pesach på Jerikos slätt på den 14:e i månaden [2 Mos 12].
11. Och de åt av landets mat på dagen efter Pesach, osyrat bröd och rostat korn på samma dag.
12. Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna [2 Mos 16:35] utan de åt av Kanaans lands frukt det året.
13. Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2-4:17; Dom 6:11-23] Och Josua gick till honom och sa till honom: ”Är du för oss eller för våra motståndare?”
14. Och han sa: ”Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahves) härskara. Nu har jag kommit.” [2 Mos 15:3] Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sa till honom: ”Vad talar min herre till sin tjänare?”
15. Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sa till Josua: ”Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så. [Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]