Domarboken 1 B2000

1. När Josua var död frågade israeliterna Herren: »Vem av oss skall först dra ut mot kanaaneerna och kämpa mot dem?«

2. Herren svarade: »Juda. Jag ger landet i hans våld.«

3. Då sade Juda till sin bror Simon: »Följ med mig till det område som föll på min lott. Låt oss kämpa tillsammans mot kanaaneerna. Sedan följer jag dig till ditt område.« Och Simon följde honom.

4. Judeerna gick till angrepp, och Herren gav kanaaneer och perisseer i deras våld; de besegrade dem i Besek, 10 000 man.

5. I Besek mötte de Adoni-Besek. De kämpade med honom och besegrade kanaaneerna och perisseerna.

6. Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom, tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.

7. Då sade Adoni-Besek: »Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulorna under mitt bord. Nu låter Gud mig plikta för vad jag har gjort.« Han fördes till Jerusalem och dog där.

8. Judeerna anföll och intog Jerusalem. De högg ner invånarna och stack staden i brand.

9. Sedan drog de ut för att kämpa mot kanaaneerna som bodde i bergsbygden, i Negev och i Låglandet.

10. Juda anföll de kanaaneer som bodde i Hebron — Hebron hette tidigare Kirjat Arba — och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj.

11. Därefter vände de sig mot invånarna i Devir — Devir hette tidigare Kirjat-Sefer.

12. Kalev sade: »Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru.«

13. Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru.

14. När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville.

15. »Ge mig en gåva«, svarade hon. »Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten.« Kalev gav henne då Övre och Nedre källorna.

16. Ättlingarna till den kenit som var svärfar till Mose hade följt med judeerna när de drog ut från Palmstaden mot Juda öken, i Negev nära Arad. Där slog de sig ner bland amalekiterna.

17. Juda följde nu med sin bror Simon, och de besegrade kanaaneerna i Sefat. De vigde staden åt förintelse, och den kom därför att kallas Horma.

18. Juda intog därefter Gaza med omland, Ashkelon med omland och Ekron med omland.

19. Herren var med judeerna, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort folket på slätten, som hade järnbeslagna stridsvagnar.

20. Kalev fick Hebron, som Mose bestämt, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.

21. Men benjaminiterna drev inte bort jevuseerna, som bodde i Jerusalem, och än i dag bor det jevuseer bland benjaminiterna i Jerusalem.Josefstammarnas erövringar och motgångar

22. Också Josefs stammar drog ut. De gick mot Betel, och Herren var med dem.

23. Under sin spaning mot Betel — det hette tidigare Lus —

24. fick spejarna se en man komma ut från staden. De sade till honom: »Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så skall vi skona dig.«

25. Han visade var de kunde ta sig in. De högg ner invånarna men lät mannen och hela hans familj slippa undan.

26. Han gav sig i väg till hettiternas land, där han grundade en stad som han gav namnet Lus. Så heter den än i dag.

27. Manasse kunde inte driva bort folket i Bet-Shean med lydstäder eller i Tanak med lydstäder och inte heller invånarna i Dor med lydstäder, i Jivleam med lydstäder eller i Megiddo med lydstäder. Kanaaneerna lyckades hålla sig kvar i den delen av landet.

28. När israeliterna blev starkare måste kanaaneerna utföra tvångsarbeten, men de drevs inte bort.

29. Efraim drev inte bort kanaaneerna som bodde i Geser, utan kanaaneerna bodde kvar där bland dem.De övriga stammarnas bosättning i landet

30. Sebulon drev inte bort invånarna i Kitron och Nahalol, utan kanaaneerna bodde kvar bland dem men måste utföra tvångsarbeten.

31. Asher drev inte bort invånarna i Acko och Sidon och inte heller folket i Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov.

32. Asheriterna fick alltså bo bland kanaaneerna i landet, ty de kunde inte driva bort dem.

33. Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat utan fick bo bland kanaaneerna i landet. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat måste utföra tvångsarbeten.

34. Amoreerna trängde undan daniterna till bergen och lät dem inte komma ner på slätten.

35. Amoreerna lyckades hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stammar fick övertaget måste de utföra tvångsarbeten.

36. Amoreernas område sträckte sig från Akrabbimbranten, från Sela och vidare uppåt.