Support Us

1. Och återigen gjorde Israels söner det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) gav dem i filistéernas hand i 40 år. [Filistéerna har omnämnts tidigare men detta är första gången som de seriöst är en fiende som invaderar Israel. Ordet filisté kommer från en rot som betyder att invadera. Från och med nu är de en konstant fiende fram till kung Davids tid och slaget mot Goliat (1 Sam 17) då hotet från dem bröts under några generationer.]

2. Och där fanns en man från Tsora [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Bet Shemesh], från daniternas familj och hans namn var Manoach [betyder ”viloplats”, från ordet noach som betyder vila]. Och hans hustru var barnlös och födde inte. [Frasen är väldigt lik 1 Mos 11:30, och läsaren får genast koppling till berättelsen om Abram och Saraj, som inte heller kunde få barn. Intressant är att mannen identifieras först geografiskt, sedan stam och sist hans namn.]

3. Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) visade sig för kvinnan och sa till henne: ”Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son.

4. Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent,

5. eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand.” [Nasirlöftena finns beskrivna i 4 Mos 6:1-21. Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan innan befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson]

6. Och kvinnan kom och sa till sin man, till sin man sa hon: ”En man från Gud (Elohim) kom till mig [frasen antyder att hon tror att det är en profet] och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig,

7. men han sa till mig: ’Se, du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.’ ” [I en jämförelse mellan hennes rapport och det första budskapet i vers 3b-5 finns några skillnader. Hon utelämnar den sista delen att hans uppdrag har att göra med att börja rädda Israel från filistéernas hand. Hon tar inte heller med frasen att ”ingen kniv ska komma över hans huvud”. Detta tillsammans med hennes tillägg ”tills han dör” är illavarslande och leder till sist till hans död, se Dom 16:17]

8. Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahve) och sa: ”O, Herre (Adonaj) låt mannen från Gud (Elohim) som du sände komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas.” [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av ”oss” antyder att han var avudsjuk att budbäraren hade kommit till hans fru och inte honom.]

9. Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne.

10. Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sa till honom: ”Se [han är här]! Mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen.”

11. Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: ”Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?” Han svarade: ”Jag.” [Det är jag.]

12. Manoach sa: ”Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?

13. Och Herrens (Jahves) ängel sa till Manoach: ”Från allt som jag sagt till kvinnan låt henne hålla (vakta, skydda, bevara) det.

14. Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara).”

15. Och Manoach sa till Herrens (Jahves) ängel: ”Stanna, jag ber dig, så att vi kan göra i ordning en killing inför ditt ansikte.”

16. Och Herrens (Jahves) ängel sa till Manoach: ”Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahve).” Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahves) ängel.

17. Och Manoach sa till Herrens (Jahves) ängel: ”Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant ”och vi kan ge dig härlighetstyngd” från ordet kavod).”

18. Och Herrens (Jahves) ängel sa till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (hebr. pili).

19. Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahve) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det.

20. Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahves) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken.

21. Och Herrens (Jahves) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahves) ängel.

22. Och Manoach sa till sin hustru: ”Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim).”

23. Och hans hustru sa till honom: ”[Om] Herren (Jahve) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting.”

24. Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder ”som solen”) och ynglingen växte upp och Herren (Jahve) välsignade honom.

25. Och Herrens (Jahves) Ande började röra vid (verka, oroa, skaka, ”hamra på” – hebr. paam) honom i Machane-Dan [Dans läger – distriktet dit Dans stam immigrerade, se Dom 18:12] mellan Tsora och Eshtaol. [Hebreiska ordet för att röra vid har betydelsen av en hammare som upprepade tillfällen hamrar och formar en metall på ett städ. Ordet återfinns bara 5 ggr i GT och översätts ofta oroa (1 Mos 41:8; Ps 77:5; Dan 2:1, 3). I berättelsen som följer nämns åtminstone sju tillfällen då det nämns att Simson fylls av Guds kraft, se Dom 14:6, 19; 15:4-5, 8, 14-15; 16:3, 30.]