Support Us

1. Och Simson gick ned [från bergsbygden] till [den filisteiska staden] Timnah och såg en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté. [Timnah (Tel Batash) var en stad i Juda 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det var hit Juda gick och Tamar förklädde sig till en prostituerad, se 1 Mos 38:12-14. Beskrivningen ”gick ned” och de tidigare händelserna här med Juda, förbereder läsaren på att det som nu kommer ske inte är bra. Simson har alla förutsättningar med föräldrar som ville leva rättfärdigt i en ogudaktig tid och till och med en ängel som proklamerade hans födelse. I jämförelse med Jefta som var född av en prostituerad och blev driven ut ur hemmet, se Dom 11:2, hade han alla förutsättningar, men det krävs mer för att följa Guds väg. Det är en skillnad mellan att tillfälligt verka i Andens kraft och vara kontrollerad av Anden, en av Andens frukt är självbehärskning, se Gal 5:23.]

2. Och han kom upp och berättade för sin far och för sin mor och sa: ”Jag har sett en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté, gå nu och ta henne till hustru åt mig.”

3. Men hans far och hans mor sa till honom: ”Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?” Men Simson sa till sin far: ”Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon.” [Den hebreiska ordföljden har ”hon” först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är hon han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i 5 Mos 7:1-5 eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna (Dom 13:2).]

4. Men hans far och hans mor visste inte att det var från Herren (Jahve), eftersom han [Herren] sökte ett tillfälle (anledning – hebr. toanah) mot filistéerna. Vid den tiden rådde filistéerna över Israel. [Denna kommentar från författaren är en nyckelvers för att förstå hela episoden med Simson. Substantivet toanah används bara här, men verbet anah används för att beskriva en lämplig tid för att något ska ske. Israeliterna hade blivit mer och mer bekväma med att dras med i de omkringliggande folkens seder och moral. Nu kommer Gud låta även mänsklig svaghet verka för hans syften, tog inte israeliterna upp striden mot filistéerna, kommer han låta filistéerna resa sig upp mot Israel.]

5. Så gick Simson ner till Timnah, tillsammans med sin mor och far. När de kom till Timnahs vingårdar, då mötte plötsligt ett ungt rytande lejon honom. [Det första verbet ”gick” är i singular, vilket betonar att det var Simson som var den pådrivande i att de gick ner, och hans föräldrar följde honom. Nästa verb ”kom” är i plural, vilket visar att de alla kom förbi vingården. Förmodligen kommer Simson till vingården före sina föräldrar, eller så dröjer han kvar medan de går vidare, eftersom de inte är medvetna om vad som hänt (vers 6). Denna händelse blir en parallellhandling som vävs samman i Simsons gåta och når sitt crescendo i Dom 15:9.]

6. Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt (föll, svepte hastigt och med kraft) över honom och han slet sönder (delade – hebr. shasa) det [det stora lejonet] som om det var en [liten] killing, och han hade ingenting [inget verktyg eller vapen] i sin hand. Men han berättade inte för sin far och sin mor vad han hade gjort.

7. Och han gick ner och talade med kvinnan [i Timnah] och hon behagade Simsons ögon. [Här berättas inte hela historien men man kan på goda grunder anta att föräldrarna har pratat med varandra och kommit överens innan fästman och fästmö nu får träffa varandra till förlovningen, för att sedan vara åtskilda i enlighet med dåtidens tradition, fram till bröllopet.]

8. Och efter en tid (ordagrant dagar) [troligen ett år, den normala seden mellan trolovning och bröllop] återvände han för att ta henne [som sin hustru], och han vek av för att se [resterna av] lejonets kropp, och se, där var en församling (hebr. edah) [en bisvärm] i lejonets kropp och honung. [Bin söker sig inte normalt sett till kadaver, men här har kroppen förmultnat och torkat. Även detta visar att det gått ett år sedan händelsen. Ordvalet edah istället för det vanliga ordet för svärm (hebr. seres) är medvetet av författaren. Ordet används alltid (förutom i Ps 68:30) om människor, och då en grupp israeliter (se t.ex. 2 Mos 12:3). Mitt i en miljö av förruttnelse, kan Gud låta det komma honung och sötma. Frågan kommer nu om Simson kommer följa sitt nasirlöfte och inte röra vid något dött (3 Mos 6:6), något som även gällde alla israeliter (3 Mos 11:24-25, 39).]

9. Och han skrapade ut den i sin hand och gick, och åt medan han gick, och han kom till sin far och till sin mor och gav till dem och de åt. Men han berättade inte för dem att han skrapat honungen ur lejonets kropp. [Ännu en gång följer Simson sina begär. Det anas hur han nonchalant tar det han vill och sedan går och äter. Han ger också till sina föräldrar, vilket gör att de också blir rituellt orenade. Hans föräldrar hade helgat honom, nu vanhelgar han dem utan att de ens vet om det.]

10. Och hans far gick ner till kvinnan [i Timnah] och där gjorde Simson en fest (hebr. mishte), eftersom de unga männen brukade göra det. [Bröllopsfesten brukade pågå i sju dagar, se vers 12. Det normala enligt judisk tradition är att den blivande brudgummen har med sig sina vänner, men nu kommer Simson själv. Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shata). Ett av de mest vanliga fynden i filisteiska bosättningar är bägare med en sil, ofta kallad ”ölbägare”. Arkeologin bekräftar att alkoholen flödade under dessa tillställningar, se även Est 5:6; Dan 5:1-2. Genom att dricka vin bryter Simson ännu ett nasirlöfte, se 4 Mos 6:3-4.]

11. Och det skedde när de såg honom att de tog 30 vänner att vara med honom [som bröllopsvänner för att ansvara för bröllopsfesten].

12. Simson sa då till dem: ”Låt mig förelägga en gåta (hebr. chod chida; ordagrant: ”låt mig gåta en gåta”) för er. Om ni kan berätta gåtans lösning (hebr. haged hagido; ordagrant berättande berätta) för mig inom festens sju dagar och finna den, då ska jag ge er 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder.

13. Men om ni inte kan berätta för mig, då ska ni ge mig 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder.” De svarade honom: ”Förelägg gåtan för oss och låt oss höra.” [Dåtidens investeringar var bland annat kläder, se Matt 6:19. Utifrån männens protester i vers 15 förstår vi också att värdet på belöningen var stor.]

14. Han sa till dem: ”Från ätaren kommer fram mat och från den starke kommer fram sötma.” Men ingen av dem kunde berätta gåtan på tre dagar.

15. Och det skedde på den sjunde dagen att de sa till Simsons hustru: ”Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?”

16. Och Simsons hustru grät över (på) honom [klängde sig mot honom] och sa: ”Du hatar mig bara, du älskar mig inte, du har förelagt en gåta till mitt folks söner och berättar inte för mig och säger till henne [din hustru]: ’Se till min far och till min mor berättar jag inte och till dig [ska jag] berätta?’ ” [Se vers 6 och 9]

17. Och hon grät över honom den sjunde dagen, medan festen pågick, och det skedde på den sjunde dagen att han berättade för henne, eftersom hon pressade honom hårt. Och hon berättade gåtan för sitt folks söner.

18. Och männen i staden sa till honom på den sjunde dagen innan solen gick ner: ”Vad är sötare än honung och vad är starkare än ett lejon?” Och han sa till dem: ”Om ni inte hade plöjt med min kviga, hade ni inte löst min gåta.”

19. Och Herrens (Jahves) Ande kom över honom och han gick ner till Ashkelon och slog 30 män av dem och tog deras kläder och gav till dem som berättade gåtan. Och hans vrede var upptänd och han gick upp till sin fars hus.

20. Men Simsons hustru gavs till hans vänner som han fått som kompanjoner [brudgummens vänner som ansvarade för att ordna festligheterna].