Domarboken 16 SKB
1. Och Simson gick ner [ända] till Gaza. Där såg han en prostituerad kvinna och gick in till henne (hade sexuellt umgänge med henne). [Gaza var den sydligaste av de fem större filisteiska städerna, se Jos 13:3. Simson är långt nere i det filisteiska området, se Dom 6:4. Det var en stor stad på 55 hektar, idag är den antika staden omgiven av moderna byggnader. Det hebreiska namnet är Aza som kommer från ordet az – stark!]
2. Till Gazaborna var det sagt: ”Simson har kommit hit.” Och de omringade honom och låg i bakhåll (på lur) [vid huset eller utanför porten] och väntade på honom hela natten (hebr. lajla) i stadens portar och var tysta hela natten (hebr. lajla) och sa: ”När morgonen ljusnar slår vi honom (med ett dödligt slag).”
3. Och Simson låg där halva natten (hebr. lajla) och steg upp efter halva natten (hebr. lajla) och tog tag i dörrarna från stadens portar och de två dörrposterna och gav sig av med tvärstänger och lade dem över sina skuldror och gick upp till toppen på berget öster om Hebron [ordagrant: ”som är över Hebrons ansikte”]. [Här går Simson från kusten sex mil upp i Juda berg ända till Chevron, en avsevärd sträcka med två dörrar och dörrposter med tvärslåar på axlarna. Läsaren blir uppmärksammad på ordet natt (hebr. lajla) som används två gånger i vers 2 och två gånger (halva natten) i vers 3. Strukturellt sett är kvinnan i Gaza den andra kvinnan som Simson är med, av de tre som det berättas om. I ett kiastiskt perspektiv så vänder berättelsen här när den kommit ”halvvägs” in i natten, i resten av detta kapitel följer andra halvan av Simsons natt. Vi ser även flera likheter i berättelsen i Dom 14 med den första kvinnan och det som snart följer med den tredje kvinnan i vers 4-21. Simson har nu kommit halvvägs in i natten, och scenen är öppen för nästa lajla...]Simson förråder sin hemlighet till Delila
4. Och det skedde sedan att han blev förälskad i en kvinna vid floden Soreq [i närheten av Simsons hemtrakter där städerna Tsora, Eshtaol, Timnah och Ekron låg] och hennes namn var Delila. [I föregående vers var Simson i Chevron (Hebron). Kanske skulle Simson nu hålla sig i de judiska områdena och hitta en hustru där, redan i inledningen på denna vers anar läsaren oråd. Det går en tid, och Simson blir förälskad igen. Detta är den tredje kvinnan som Simson blir involverad med (som omnämns i Domarboken, se Dom 14:1-2; 16:1). Bibeln är inte emot kärlek mellan en man och en kvinna, problemet är var han är och söker efter kärleken. Soreq ligger i låglandet i filistéernas område. Hans första fru och den prostituerade kvinnan i Gaza har inte nämnts vid namn, nu blir läsaren upplyst att denna tredje kvinna heter Delila. Betydelsen av hennes namn bär också med sig en gåta. Ordets ursprung kan härledas från arabiska dalla som betyder att flirta. Men det finns även en koppling till det hebreiska ordet för natt som är lajla. Bokstaven Dalet i början av Delilas namn gör att betydelsen blir ”av natten”. Här finns även en anspelning på hur Simson (hebr. Shimshon), som betyder ”som solen”, nu går mot natten.]
5. Då kom filistéernas furstar upp till henne och sa till henne: ”Locka (ordagrant: öppna upp) honom och se vad hans stora styrka är (i vad den består av) och hur vi kan komma åt honom och fängsla honom så vi kan förödmjuka (plåga – hebr. ana) honom. Och vi ska ge dig 1 100 silver var.” [Mönstret från Dom 14:15 upprepar sig. Delila går med på detta förslag. Det är troligt att texten syftar på de fem filisteiska kungarna, vilket gör att totala summan är 5 500 silver. Den vanliga årslönen för en arbetare var 10 silvermynt, Abraham köpte ett fält för 400 shekel silver (1 Mos 23:15-16).]
6. Då sa Delila till Simson: ”Berätta för mig, jag ber dig, var får du din stora styrka från och hur kan man fängsla dig till att förödmjuka (plåga) dig?”
7. Simson svarade [med en lögn]: ”Om de binder mig med sju färska linor (tältlinor; rep av senor; hebr. jeter) som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som en [vanlig] människa.” [Tältlinor och bågsträngar gjordes ofta av inälvorna av boskapsdjur. Även senor från ben av får användes. Jämför med hebr. avot i vers 11.]
8. Då kom filistéernas furstar upp till henne med sju färska linor som aldrig hade torkat och hon band honom med dem.
9. De som satt i bakhåll hos henne var i den inre kammaren. Hon sa då till honom [Simson]: ”Filistéerna är över dig Simson!” Han slet sönder linorna som man sliter sönder en snodd (flätad tråd) av lingarn i sin andedräkts eld, och han lät [henne] inte veta (få kunskap om) hans styrka. [Se Dom 15:14 om linet!]
10. Då sa Delila till Simson: ”Se, du har förnedrat (lurat – hebr. talal) och talat osanning (illusion) till mig. Berätta nu för mig, jag ber dig, hur man kan binda dig.”
11. Han sa till henne [och ljög igen]: ”Om de binder mig i nya rep (hebr. avot; tvinnat rep) som inte har brukats till något (ordagrant: som inget arbete gjorts med) så blir jag lika svag som en [vanlig] människa.”
12. Då tog Delila nya rep och band honom med dem och sa till honom: ”Filistéerna är över dig Simson!” De som satt i bakhåll var i den inre kammaren. [på samma sätt som förra gången, se vers 9]. Men han slet dem [de nya repen] från sina armar som om det varit en [tunn] tråd.
13. Och Delila sa till Simson: ”Se, hittills har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och talat till mig osanning [varje gång]. Berätta till (för) mig hur du kan bindas.” Och han sa till henne: ”Om du väver mitt huvuds sju lockar med väven.” [Nu börjar Simson leka med elden, han involverar sitt hår som är nyckeln.]
14. [Hon fick honom att somna] Och hon drev i en tältplugg och sa till honom: ”Filistéerna är över dig Simson!” Och han vaknade från sin sömn och drog ut tältpluggen ur vävspolen och väven.
15. Då sa hon till honom: ”Hur kan du säga att du älskar mig men ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och inte berättat för mig var din stora styrka kommer från.”
16. Och det skedde eftersom hon pressade honom i sina ord hela dagarna och plågade (hebr. alats) honom med sina ord och hans själ (hela han varelse – hebr. nefesh) blev otålig (ordagrant: bli för kort) till döden.
17. Och han berättade till henne hela sitt hjärta och sa till henne: ”Ingen rakkniv har kommit över mitt huvud eftersom jag är en Guds (Elohims) nasir från min mors livmoder. Om jag blir rakad viker min styrka ifrån mig och jag ska bli svag och vara likadan som alla [vanliga] människor.”
18. Då nu Delila förstod att han berättat hela sitt hjärta till henne sände hon och kallade på filistéernas furstar och sa: ”Kom upp den här gången eftersom han har berättat hela sitt hjärta till mig.” Och filistéernas furstar kom upp till henne och tog med sig silvret i sina händer.
19. Hon lät honom sova över sitt knä och hon kallade på en man och lät de sju lockarna från hans huvud bli avrakade. Och hon började förödmjuka (plåga – hebr. ana) [se vers 5-6] honom och hans styrka lämnade honom (var inte längre kvar över honom).
20. Och hon sa: ”Filistéerna är över dig Simson!” Och han vaknade ur sin sömn och sa (alternativt: tänkte): ”Jag ska gå som de andra gångerna och skaka av mig själv.” Men han visste inte att Herren (Jahve) hade vikt från honom.
21. Och filistéerna grep i honom och rev ut (ordagrant: grävde bort) hans ögon och de gick ner med honom till Gaza och fängslade honom i bronskättingar och lät honom mala i huset där han var fängslad. [Simsons stora svaghet var att han var svag för kvinnor. Att han ser vackra kvinnor och låter sina ögon styra honom leder honom till hans avfall från Gud. Se 1 Joh 2:15-17; Matt 5:29. Därför är det också logiskt att det är just hans ögon som här tas ifrån honom.]
22. Men hans huvuds hår började växa där han blivit rakad.Simsons död
23. Och filistéernas furstar [troligtvis de fem filisteiska furstarna från Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3] samlades för att offra ett stort offer till sin gud (elohim) Dagon [som dyrkades i de filisteiska städerna, se 1 Sam 5:2] och för att glädjas och de sa: ”Vår gud har gett vår fiende Simson i vår hand.”
24. När folket såg honom, prisade de sina gudar genom att säga: ”Vår gud har gett vår fiende i vår hand, och den som fördärvat vårt land, som har slagit (dödat) många av oss.”
25. Och det skedde när deras hjärta var glatt [firandet var i full fart] att de sa: ”Kalla på Simson så att han kan roa (underhålla – hebr. sochaq) oss.” [Kanske satte man ut förmål som han inte såg som han skulle ramla över. Det är bara en av flera möjligheter att håna en blind person på en okänd plats.] Och man kallade på Simson från fängelsehuset och han hånades (skrattades åt – hebr. tsachaq) framför dem. Sedan ställde de honom mellan pelarna.
26. Då sa Simson till ynglingen som höll honom med ett starkt (fast, säkert – hebr. chazaq) grepp i handen: ”Släpp mig så att jag kan känna pelarna som huset vilar på och luta mig mot dem.”
27. Huset [templet] var fyllt av män och kvinnor och alla filistéernas furstar var där. Och på taket fanns 3 000 män och kvinnor som såg när Simson hånades.
28. Och Simson ropade till Herren (Jahve) och sa: ”Herre, Herre (Adonaj, Jahve) kom ihåg mig, jag ber dig, och gör mig stark (fast, säker, tapper – hebr. chazaq), jag ber dig. Bara denna gång Gud (Elohim), så att jag får hämnas filistéerna för mina båda ögon.” [I berättelsen om Simson används det hebreiska ordet koach om hans egen styrka och förmåga sju gånger (se vers 5, 6, 9, 15, 17, 19 och 30). Här är enda gången han använder tilltalet Adonaj Jahve (Jmf Dom 15:18). Det går att se ett visst ödmjukande i Simsons bön, men samtidigt visar flera detaljer på motsatsen. Bönen centrerar kring honom själv, av bönens 18 ord är 5 personliga pronomen (jag, min, mina), inget nämns om hans uppdrag för att rädda det israelitiska folket. Uttrycket ”bara denna gång” visar på samma impulsiva kortsynthet som har karaktäriserat hela hans liv. Han har varit driven av sin syn, och även om han inte har ögonen kvar, blir de ändå själva motivet till varför Gud ska hämnas för hans två ögon.]
29. Och Simson tog spjärn mot de två pelarna i mitten som huset vilade på och lutade sig över dem, en med sin högra och en med sin vänstra hand.
30. Och Simson sa: ”Låt mig själv (min person – hebr. nefesh) dö med filistéerna.” Och han sträckte sig i sin styrka (sin egen förmåga – hebr. koach) och huset [Dagons tempel] föll över furstarna och över hela folket som var där. Och de han dödade när han dog, var fler än de som han dödat medan han levde. [Det är tydligt att Gud svarar på Simsons bön, men även här använder Simson sin egen förmåga. Avslutningen blir också ett vemodigt konstaterande att denne man med en speciell kallelse slösade bort sitt liv och gjorde mer för israeliterna död än när han levde. Hans sista ord ”Låt mig dö med filistéerna” blir ett tragiskt sista ord från den som var tänkt att vara en nasir, avskild för Guds tjänst. I nästa vers noteras hur israeliterna hämtar hans kropp och ger honom en värdig begravning.]
31. Och hans bröder och hela hans fars hus kom ner och tog honom och förde upp honom och begravde honom mellan Tsora och Eshtaol [i Låglandet] i hans far Manoachs begravningsplats [och hemstad]. [Tsora var Simons familjs hemstad. Bara 2 km norr ligger och intilliggande Eshtaol. Städerna ligger 25 km väster om Jerusalem, strax norr om Bet Shemesh, se även Dom 13:2, 25]. Och han dömde Israel i 20 år. [Dom 15:20] [Simson har en svaghet för kvinnor. Det är inget magiskt med att hans hår rakas av, styrkan sitter inte i håret. Det är hans nasirskap, som han underordnar Delilas manipulationer, istället för Gud. Det är anledningen till att Gud lämnar honom. Han överger helt enkelt sitt ursprungliga uppdrag. När hans hår växer tillbaka så återgår han till sitt ursprungliga uppdrag. Simsons sätt att vara nasir skiljer sig från det som står i 4 Mos 6. Han verkar inte ha några restriktioner om att undanhålla sig från döda kroppar. Dessutom dödar han ganska många, vilket inte ingår i ett vanligt nasirskap. Men fortfarande har han Guds kallelse att vara en sorts nasir, där håret är en symbol för detta.]