Domarboken 17 SKB

1. Och det hände sig att det fanns en man i Efraims bergsbygd vars namn var Michajho [Mika – betyder: ”Vem är som Jahve?”]. [Efraims bergsbygd sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten. Här låg Shilo där tabernaklet stod. I vers 1 och 4 används det längre hebreiska namnet Michajho om Mika, senare i vers 5 och resten av kapitlet är det det kortare hebreiska Micha. Båda formerna betyder ”Vem är som Jahve?” I berättelsen nämns om 1 100 silver, samma summa som var och en av de filisteiska kungarna erbjöd Delila för att förråda Simson, se Dom 16:5.]

2. Och han sa till sin mor: ”De 1 100 silvermynt som togs från dig och du svor en förbannelse [över den som stulit; ovanliga hebr. ala används här], och även sa i mina öron (han hörde hennes ed). Se, silvret är med mig, det var jag som tog [stal] det.” Hans mor svarade: ”Välsignad är min son till Herren (Jahve).” [Det är märkligt att hon välsignar sin son som just erkänt att han stulit.]

3. Han lämnade tillbaka de 1 100 silvermynten till sin mor. Och hans mor sa: ”Avskilt, jag avskiljer [ordet qodesh upprepas två gånger] silvret till Herren (Jahve) från min hand till min son, till att göra en bildstod [sten eller trä, som fick ett lager av silver] och en gjuten avbild, och nu ger jag tillbaka det (silvret) till dig.”

4. Och han gav tillbaka silvret till sin mor. Och hans mor tog 200 silver och gav dem till smeden och han gjorde en bildstod och en gjuten avbild, och den var i Michajhos hus. [Kvinnan verkar inte se något problem med att bryta mot Guds bud i 2 Mos 20:4-5; 5 Mos 5:8-9; 27:15. Här finns en likhet med Ananias och Safira, se Apg 5:1-11.]

5. Och mannen Mika (hebr. Michah; betyder: ”vem är som Gud”) hade ett gudshus och han gjorde en efod [prästlig klädnad, se 2 Mos 28:4-6] och en terafim (husgud) och han ordinerade (lät fylla handen av) en av hans egna söner, som blev hans präst. [Att fylla en hand är en del av den ritual som gjordes för att avskilja någon till präst. Se även 4 Mos 3:10; 16:17; 5 Mos 21:5; Heb 5:4. Mikas mor återkommer inte mer i berättelsen och många frågor återstår. Var är Mikas far? Vad gjorde kvinnan med de återstående 900 silvermynten?] ______

6. På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt. ______Leviterna dras in

7. Och det fanns en yngling från Betlehem i Juda, från Juda familj, och han var levit och han vistades där. [Hur kunde en levit (person från levi stam) komma från Juda stam? Anledningen kan vara att man adopterade leviter till sina familjer för att kunna ha en ”egen” präst. Några exempel på det ges här i Domarboken, se vers 11 och Dom 18:19.]

8. Och mannen gick från staden, från Betlehem i Juda, till att vistas varhelst han kunde finna. [Frasen är tvetydig, letade han efter mat, en plats att bosätta sig på, ett arbete eller en plats som Gud skulle visa honom?] Och han kom till Efraims bergsbygd till Mikas hus, till att forma hans väg. [Sista frasen är också ovanlig]

9. Mika frågade honom: ”Från var kommer du?” Han svarade honom: ”Jag är en levit från Betlehem i Juda och jag går till att vistas varhelst jag kan finna (en plats att vistas på).”

10. Och Mika (hebr. Micha) sa till honom: ”Bo hos mig och bli till mig till en far och till en präst, och jag, jag ska ge till dig tio silver till dagarna och dyrbara kläder och ditt levebröd (din överlevnad – hebr. michja).” Och leviten gick (in till honom).

11. Och leviten var nöjd till (med) att bo hos mannen, och ynglingen blev till (för) honom som en av hans söner.

12. Och Mika ordinerade leviten (lät fylla hans hand) och ynglingen blev till honom till en präst och han var i Mikas hus.

13. Och Mika sa: ”Nu vet jag att Herren (Jahve) vill göra gott mot mig, eftersom jag har en levit till präst.”