Domarboken 18 SKB

1. [Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se Dom 17:6; 19:1; 21:25.] ______ I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel. ______ Och i dessa dagar sökte daniterna [fortfarande] efter ett arv [ett eget landområde] åt sig att bo i, eftersom inget tillfallit dem till denna dag som ett arv bland Israels stammar. [Mose har tidigare välsignat Dan och tilldelat deras stam området i Bashan som ligger i Golan norr om Naftali stam, se 5 Mos 33:22. Under Josuas ledning hade Dans stam fått området väster om Jerusalem ut mot Medelhavet mellan Efraim och Benjamin, se Jos 19:40-48. Dock verkar daniterna inte nöjda med sin tilldelning (området är för ”snävt”, se Jos 19:47) och man vill ha det nordliga området Mose nämner i sin välsignelse hellre än den lott de fick av Josua. I detta kapitel beskrivs hur daniterna erövrar den norra staden Lajish som sedan får namnet Dan.]

2. Och Dans söner sände från sina familjer fem män från sin mitt, män, soldatsöner, från Tsora [Simsons födelsestad och plats där han också blev begravd, se Dom 13:2; 16:31] och från Eshtaol [det var i området mellan dessa städer i Låglandet som Herrens Ande började röra vid Simson, se Dom 13:25] till att genomsöka (bespeja, spionera på) landet och till att utforska det, och de sa till dem: ”Gå och utforska landet.” Och de kom till Efraims bergsbygd och till Mikas hus och övernattade där.

3. De var i Mikas hus och de kände igen ynglingens röst, leviten [Dom 17:7], och de gick åt sidan där och sa till honom: ”Vem har fört dig hit? Och vad gör du här? Och vad har du här?” [Att de känner igen levitens röst kan ha att göra med att han kom från deras område vid gränsen mellan Dan och Juda. Kanske kände de honom personligen eller också hörde de att han talade deras egen dialekt.]

4. Och han sa till dem: ”Så och så har Mika gjort med mig och han har anställt mig och jag är en präst till honom.”

5. Och de sa till honom: ”Fråga, vi ber dig, genom Gud (Elohim) och låt oss veta att vår väg har framgång som vi går på.”

6. Och prästen sa till dem: ”Gå med frid (shalom), framför Herren (Jahve) är er väg som ni går i (på).Vändpunkt – daniterna återvänder

7. Och de fem männen gick vidare och kom till Lajish [i norr]. [Hebr. lajish betyder ”fullvuxet lejon”. Staden kallas även Leshem, se Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del. Platsen är bördig och det finns gott om vatten från Jordanflodens källflöden. Staden får senare namnet Dan, se vers 29. I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se 5 Mos 33:22.] De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) [stod under deras militära beskydd], hade ro och trygghet och ingen vanärade dem i landet [genom någon attack, se Jes 45:17; 50:7; 54:4; Ords 25:8; Ps 44:10] och inget kontrollerande styre (hebr. etser, finns bara här) och de var långt från sidonierna, och de hade ingen kontakt med andra människor [ordagrant: ”ingen talade till dem med en människa”].

8. Och de kom till sina bröder Tsora och Eshtaol [i Låglandet], och deras bröder frågade dem: ”Vad ni … ?” [Här har herbeiskan kortfattat ma attem. Det saknas både verb och eventuellt fler ord. Vanliga fraser skulle kunna varit ”Vad har ni att berätta?” (jmf. 1 Sam 10:15; 16:10) eller ”Vad rekommenderar ni att vi gör” (jmf. 2 Sam 21:4). Skrivsättet visar att antingen är de så ivriga att höra vad spejarna har att berätta att de gör kortaste möjliga fråga, eller så är spejarna så ivriga att berätta att de avbryter innan ens frågan har ställts. Utifrån svaret i nästa vers är det sistnämnda troligast.]

9. De svarade [på en gång]: ”Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (hebr. atsal) inte till att gå, till att komma till att ärva landet.

10. När vi kommer ska vi komma till ett tryggt folk och landet är rymligt händerna eftersom Gud (Elohim) har gett det i våra händer, en plats som ingen där har behov av, alla ting som [finns] i världen (på jorden).Dans spejare besöker i fientligt syfte

11. Och därifrån gav de sig av från daniternas familjer, från Tsora och från Eshtaol, 600 män omgjordade med stridsvapen.

12. Och de gick upp och slog läger i Qirjat-Jearim i Juda. Därför kallas den platsen Machane-Dan [Dans lägerplats] till denna dag. Se, efter Qirjat-Jearim.

13. Och de gick förbi (passerade) därifrån Efraims bergsbygd och kom till Mikas hus.

14. Och de svarade, de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Lajish område, och sa till sina bröder: ”Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se 2 Mos 28:4-6] och en terafim (husgud) [Dom 17:5] och en skuren avbild och en gjuten avbild [Dom 17:3]? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra.”

15. Och de gick åt sidan dit och kom till ynglingens hus, leviten, Mikas hus och frågade honom om hans shalom (hur han har det, om allt står väl till).

16. Och de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen stod i portens öppning, de som var från Dans söner.

17. Och de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) landet gick upp och kom dit och tog den skurna avbilden och efoden [prästens klädnad] och terafimen (husguden) och den gjutna avbilden. Och prästen stod i portens öppning med de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen.Mika förlorar sin levit

18. Och dessa kom in i Mikas hus och tog bildstoden, efoden och terafimen (husguden) och den gjutna avbilden. Och prästen sa till dem: ”Vad gör ni?”

19. Och de sa till honom: ”Tyst! Säg inte ett ord (lägg din hand över din mun). Följ med oss och bli vår far [rådgivare, se Dom 17:10; 1 Mos 45:8] och präst. Är det bättre för dig att vara präst till en mans hus eller att vara präst till en stam och till en familj i Israel?”

20. Detta gjorde prästen glad (prästens hjärta blev gott) och han tog efoden och terafimen (husguden) och bildstoden och kom i mitten av folket.

21. Och de vände och gick och placerade de små [barnen] och boskapen och rikedomen (hebr. kevoda) framför dem [som skydd om de skulle attackeras, se 1 Mos 33:2-3].

22. De var långt borta från Mikas hus, och männen som var i husen som fanns vid Mikas hus, de ropade och de hann upp Dans söner.

23. Och de ropade till Dans söner och de vände sig (sina ansikten) mot dem och sa till Mika: ”Vad [fattas] till dig, eftersom du ropar?”

24. Och han sa: ”Ni har tagit bort min gud som jag har gjort och prästen och har gått iväg, vad mer finns till mig? Och hur kan ni då säga till mig: ’Vad [fattas] till dig?’”

25. Men Dans söner svarade honom: ”Låt inte din röst höras bland oss, annars kommer bittra män över din själ (ditt liv) och du samlar din själ och ditt hus själar (du och ditt hushåll mister livet).”

26. Därefter fortsatte Dans barn sin väg. Och när Mika såg att de var starkare än han, vände han tillbaka till sitt hus.Avgudadyrkan hos en stam

27. Och de [daniterna] tog det som Mika hade tillverkat och prästen som han hade, och kom till Lajish, till ett folk [som] hade ro och trygghet, och slog dem med svärdsegg och de brände staden i eld.

28. Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från Sidon och de talade inte med någon människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov. Och de byggde staden och bodde i den.

29. Och de kallade (gav) staden namnet Dan, [efter] deras far Dans namn som föddes till Israel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) var Lajish stadens namn till en början.

30. Och Dans söner reste upp åt sig själva en bildstod, och Jonatan, Gershons son, Mose son [en del manuskript har ”Manashes son”], han och hans bröder var präster åt daniternas stam till den dag då de gick i fångenskap från landet. [Detta är första förekomsten av en person vid namnet Jonatan, ett namn som senare blir ett vanligt namn. Betyder ”Jahve har gett”.]

31. Och de reste upp Mikas skurna avbild som han hade gjort, [under] hela den tid som Guds (Elohims) hus var i Shilo. [Leviten som introducerades i Dom 17:7 namnges nu. Det kommer som en chock för läsaren att denna avgudadyrkande levit är barnbarn till Mose via hans äldsta son Gershon, se 2 Mos 2:22. De rabbinska skrivarna ansåg det så förnedrande att Mose namn skulle nämnas i samband ett sådant avskyvärt beteende, så att man lade till bokstaven Nun efter första bokstaven Mem så hebr. mosheh blev manasheh. Många hebreiska manuskript har Nun skriven ovanför namnet mellan de två första bokstäverna. Grekiska översättningen Septuaginta och även latinska Vulgata har Mose. Problemet med synkretism (religionsblandning) hade påverkat hela folket, och även Mose släkt. Den tidigare kommentaren att redan i första generationen efter intåget i landet lämnar man tron på Herren (Dom 2:10-14) bekräftas nu.]