Domarboken 20 SKB
1. Och alla Israels söner gick ut och församlingen samlades som en man från Dan och till Beer-Sheva och Gileads land till Herren (Jahve) vid Mitspa.
2. Och ledarna (ordagrant ”hörnen”, jmf ”hörnsten” – hebr. pinot) för hela folket, alla Israels stammar stod församlade [som] Guds (Elohims) folk, 400 000 män fotfolk som drar svärd.
3. Och Benjamins söner hörde att Israels söner hade gått upp till Mitspa och Israels söner sa: ”Tala om för oss hur denna ondska kunde ske (äga rum)?”
4. Och leviten, kvinnans man, (hon) som blev mördad, svarade och sa: ”Jag kom till Giva som tillhör Benjamin, jag och min konkubin, till att övernatta.
5. Och Givas män reste sig mot mig och omringade huset runt om över mig på natten, mig tänkte de mörda och min konkubin skändade de och hon är död.
6. Och jag tog min konkubin och delade henne i stycken och sände iväg henne genom hela Israels ärvda land eftersom denna skändlighet och dårskap har gjorts i Israel.
7. Se alla ni Israels söner, ge till dem ett ord och råd här.”
8. Och hela folket steg upp som en man och sa: ”Ingen man vill gå till hans tält och ingen man vill vika av till hans hus.
9. Men nu är detta den sak vi ska göra mot Giva, [dra upp] över honom genom lotten.
10. Och vi ska ta 10 av 100 män från alla Israels stammar och 100 av 1 000 och 1 000 av 10 000 till att hämta proviant till folket, till att göra (agera, handla), när de kommer till Giva i Benjamin, efter all dårskap som har gjorts i Israel.”
11. Och alla Israels män samlades mot staden, förenade som en man.
12. Och Israels stammar sände män till hela Benjamins stam och sa: ”Vilken ondska är detta som har skett ibland er?
13. Och nu, ge oss männen, Belijaals [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på Satan] söner som är i Giva och låt oss döda dem och ta bort (ordagrant bränna) ondskan från Israel.” [Belijaal nämns även i Dom 19:22.] Men Benjamins söner lyssnade inte till sina bröder Israels söners röst.
14. Och Benjamins söner samlade sig från sina städer till Giva, till att gå ut i strid med Israels söner.
15. Och Benjamins söner uppbådade den dagen från städerna 26 000 män som drar svärd, förutom Givas invånare som uppbådade 700 utvalda män.
16. Från hela detta folk var 700 utvalda män vänsterhänta, [med] sin högra hand kunde alla dessa slunga sten och träffa ett hårstrå [träffa med hårfin precision] och inte missa (hebr. chata). [Ordet för missa är samma ord som annars översätts synd, se 1 Mos 13:13.]
17. Och Israels män uppbådade förutom Benjamin 400 000 män som drar svärd. Alla dessa var stridsmän.
18. Och de reste sig och gick upp till Betel och de frågade Gud (Elohim) och Israels söner sa: ”Vem av oss ska gå upp först till att strida med Benjamins söner?” Herren (Jahve) svarade: ”Juda först.” [Detta är ett av flera exempel i Bibeln där Juda ska gå först.]
19. Nästa morgon steg Israels söner upp och slog läger vid Giva.
20. Och Israels män gick ut till striden med Benjamin och Israels män ordnade sig till strid vid Giva.
21. Och Benjamins söner gick ut från Giva och de slog ner i Israel den dagen 22 000 män på marken.
22. Och Israels folks män styrkte sig (blev tappra) och de gjorde sig åter redo till strid på platsen där de ställde sig i stridsordning den första dagen.
23. Och Israels söner gick upp och de grät inför Herrens (Jahves) ansikte till kvällen och de frågade Herren (Jahve) och sa: ”Ska vi ännu en gång komma nära och strida med vår bror Benjamins söner?” Herren (Jahve) svarade: ”Gå upp mot honom.”
24. Och Israels söner kom nära till Benjamins söner den andra dagen.
25. Och Benjamin gick till att möta dem från Giva den andra dagen. De slog igen ner Israels söner 18 000 män till marken, alla dessa med dragna svärd.
26. Och alla Israels söner och hela folket gick upp och de kom till Betel och grät och de satt där inför Herrens (Jahves) ansikte och fastade tills dagen blev kväll. Och de offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
27. Och Israels söner frågade Herren (Jahve), och där var Guds (Elohims) förbundsark dessa dagar.
28. Och Pinchas, Elazars son, Arons son, stod inför den i dessa dagar och sa: ”Ska jag igen gå ut i strid med Benjamins söner min bror, eller ska jag sluta?” Herren (Jahve) svarade: ”Gå upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand.”
29. Och Israel placerade bakhåll runt Giva.
30. Och Israels söner gick upp mot Benjamins söner på den tredje dagen och ställde upp sig till strid mot Giva som de andra gångerna.
31. Och Benjamins söner gick till att möta folket, de drogs bort från staden och de började att slå från folket och döda som förra gången, genom huvudvägen som en går upp till Betel och en till Givata genom fältet, omkring 30 män i Israel.
32. Och Benjamins söner sa: ”De slås ner framför oss som förra gången.” Men Israels söner sa: ”Låt oss fly och locka bort dem från staden till huvudvägarna.”
33. Och alla Israels män stod upp från sina platser och ställde sig i slagordning i Baal-Tamar [namnet betyder Dadlarnas herre] Och Israels bakhåll kom fram från sina platser, från Maare-Geva.
34. Och de kom från söder till Giva, 10 000 män utvalda från hela Israel, och de stred intensivt (ordagrant: ”striden var tung”), men de visste inte att ondska var nära att komma över dem.
35. Och Herren (Jahve) slog Benjamin framför Israels ansikte och Israels söner omintetgjorde i Benjamin den dagen 25 100 män, alla dessa drog svärd.
36. Och Benjamins söner såg att de var slagna. Och Israels män gav Benjamin plats eftersom de litade till dem som låg i bakhåll som de placerat vid Giva.
37. Och de som låg i bakhåll skyndade att rusa fram till Giva och de drog fram och slog hela staden med svärdsegg.
38. Och det fanns ett överenskommet tecken mellan Israels män och de som låg i bakhåll, att de skulle göra en stor fackla av rök som steg upp över staden.
39. Och Israels män vände i striden och Benjamin började slå och döda Israels män, omkring 30 män eftersom de sa: ”De kommer säkert att slås ner framför oss som i den första striden.”
40. Men när facklan började att resa sig upp som en pelare av rök från staden såg benjaminiterna bakom sig och se, hela staden steg upp i rök till himlarna.
41. Och Israels män vände och Benjamins män blev förskräckta, eftersom de såg att ondska kom över dem.
42. Och de vände framför Israels män till ökenvägen och striden hann upp dem och de från staden förintades i dess mitt.
43. De omringade Benjamin, jagade dem, satte sin fot på deras viloplats så långt som framför Giva från soluppgången.
44. Och från Benjamin föll 18 000 män, alla var stridsmän.
45. Och de vände och de flydde mot öknen till Rimmons klippa, och deras efterskörd i huvudvägarna [var] 5 000 män och de hann upp efter dem ända till Gidom och de slog [där] från (av) dem 2 000 män.
46. Och alla fallna från Benjamin var 25 000 män som drog svärd den dagen, alla var stridsmän.
47. Men de vände och de flydde mot öknen till Rimmons klippa, 600 män, och de stannade i Rimmons klippa fyra månader.
48. Och Israels män vände tillbaka till Benjamins söner och slog dem med svärdsegg, hela staden och boskapen och alla som de hittade. Även alla städer som de fann satte de i brand.