Logo
🔍

Domarboken 5 SKB

«

1. Då sjöng Debora och Barak, Avinoams son, denna sång: ______

2. När ledarna (hebr. parot) låter håret växa (hebr. parot) [blir en nasir; tar sitt ledarskap på allvar] i Israel, när folket offrar sig frivilligt – välsigna Herren (Jahve). [Upprepningen av hebreiska ordet parot förstärker, och kan översättas ”när ledarna i Israel tar upp sitt ledarskap”, dvs. tar sitt ledarskap på allvar, eller syfta på dem som låter håret växa, vilket betyder att de väljer att gå in i en period som nasir. Det senare är ett frivilligt offer, vilket passar bra in i sammanhanget i resten av meningen. Samtidigt är det ett dubbelt budskap här som handlar både om ett ansvarstagande ledarskap och att de blir, eller uppträder i likhet med, nasirer. Det vill säga att de verkligen både frivilligt och seriöst går in i det som Gud vill.]

3. Lyssna ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2], ge ert öra ni furstar, jag – till Herren (Jahve); jag ska sjunga (hebr. shir), jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar) till Herren Israels Gud (Jahve Elohim). [Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt står verben sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta i anknytning med stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]

4. Herre (Jahve) när du drar ut från Seir, när du marscherar ut från Edoms fält bävar jorden, himlarna dryper, även molnen dryper vatten.

5. Bergen darrar av Herrens (Jahves) närvaro, liksom Sinai av Herrens (Jahves) närvaro, Israels Gud (Jahve Elohim). [Här jämförs striden med hur Herren mötte Mose på Sinai efter uttåget ur Egypten.]

6. I Shamgars dagar, Anats son, i Jaels dagar tystnar stigarna [karavanerna är borta] och de som vandrar, går slingriga omvägar.

7. Furstarna tystnar i Israel, de tystnar till dess du står upp, Debora, då du står upp, en moder i Israel.

8. De valde nya gudar, då blev det krig i porten. Fanns där en sköld eller ett spjut att se bland 40 000 i Israel?

9. Mitt hjärta är vänt till Israels ledare, som villigt offrar sig själva bland folket. Välsigna Herren (Jahve).

10. Ni som rider på vita åsnor, ni som sitter i dyrbara kläder och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.

11. Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen, där ska de öva Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar, de rättfärdiga gärningarna med hans ledare i Israel. Sedan går Herrens (Jahves) folk ner till portarna. [Kiasm med Deboras namn centralt i första strofen och Barak ramar in den andra:]

12. Vakna upp (triumfera), vakna upp (triumfera) Debora, vakna upp, vakna upp – tala (sjung) en sång! Stå upp Barak och led dina fångar i fångenskap, du Avinoams son [vilket är Barak, se vers 1].

13. Sedan lät han kvarlevan råda över de förnäma [Israel], Herren (Jahve) lät mig råda över stridsmännen (män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft).

14. Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek, efter dig Benjamin bland ditt folk, ut från Machir kom furstar ner och ut från Zevolun de som hanterade härskarstaven. [Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]

15. Och Isaskars furstar var med Debora, som Isaskar så var Barak, in i dalen rusade han fram på sina fötter. Bland Rubens skaror var det stor beslutsamhet i hjärtat.

16. Varför sitter du bland fårfållorna för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna? Bland Rubens skaror utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.

17. Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan, och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen? Asher bor vid havets strand och har sin hemvist vid dess bukt. [Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]

18. Zevolun är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden, och Naftali på fältets höga höjder.

19. Kungarna kommer, de strider, sedan strider Kanaans kungar, i Taanach vid Megiddos vatten, de har ingen vinning av silver.

20. De strider från himlarna, stjärnorna från deras vägar strider mot Sisera.

21. Kishons bäck sveper bort dem, den gamla bäcken, bäcken Kishon. Min själ, trampa ned med styrka.

22. Sedan stampar hästhovarna avsiktligt i dans, de dansar för de mäktiga.

23. ”Förbanna Meroz,” säger Herrens (Jahves) ängel (budbärare), ”ja, förbanna dess invånare eftersom de inte kom Herren (Jahve) till hjälp, Herren (Jahve) till hjälp mot de mäktiga.” [Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. ”Förbanna den som är emot oss” är andemeningen i detta uttryck.]

24. Välsignad över (mer än) kvinnor ska Jael vara, Chevers hustru, keniten, över (mer än) kvinnorna i tältet ska hon vara välsignad.

25. Han bad om vatten – hon gav honom mjölk; hon tog fram smör (ost) i högtidsskålen. [Högtidsskålen här är en segerpokal som härföraren eller kungen brukade använda när de firade segern efter en strid.]

26. Hon satte sin hand till tältpluggen och sin högra hand till hantverkarens hammare, och med hammaren slog hon Sisera, hon slog genom hans huvud, ja, hon genomborrade och slog genom hans tinning.

27. Mellan hennes fötter sjönk han ihop, han föll, han låg, mellan hennes fötter sjönk han, han föll, där han sjönk, där föll han ner död. [Versen formar en dubbel kiasm med parallellism!]

28. Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor, genom gallret: ”Varför är hans vagn så sen att komma? Varför dröjer hjulen på hans vagn?”

29. Hennes klokaste hovdamer svarar henne, hon återger svaret för sig själv:

30. ”De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet. Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman, till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder, två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare.” [Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]

31. Så må alla dina fiender förgås Herre (Jahve), men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt. ______ Och landet hade ro i 40 år.

»