Domarboken 7 SKB

1. Och Jerubaal [namnet som Gideons far gav honom, se Dom 6:32], som är Gideon, och hela folket som var med honom [från Manasse, Asher, Zevolun och Naftali, se Dom 6:35] steg upp tidigt och slog läger vid Ein-Charod [betyder: ”darrande källan” eller ”fruktans källa”]. Midjans läger var [8 km] norr om dem vid [berget] Givat-More i dalen [Jezereldalen]. [Att slå läger vid en källa var strategiskt bra. Från berget Gilboa kan man också se ut över Jezereldalen och midjaniternas läger knappt en mil nordväst om dem. Namnet på källan, som kommer från verbet för att frukta, hebr. charad, antyder att namnet på vattnet även avspeglade inställningen hos trupperna. Vi vet inte om Gideon fortfarande fruktade midjaniterna, men utifrån vers 3 förstår vi att majoriteten av trupperna gjorde det. Berget heter ordagrant ”lärarens berg”. Här har flera viktiga händelser hänt, Saul besöker en spåkvinna (1 Sam 28:5-7), Elisha uppväcker en kvinnas son i Shunem (2 Kung 4:8, 32-34). Det är också på andra sidan kullen Jesus uppväcker en kvinnas son i Nain (Luk 7:11-17).]

2. Och Herren (Jahve) sa till Gideon: ”Folket som är med dig är alldeles för många för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, annars förhäver sig Israel mot mig och säger: ’Min egen hand har räddat mig.’

3. Och nu, jag ber dig, ropa i folkets öron och säg: ’Den som är rädd eller skakar (darrar av skräck – hebr. chared), kan vända om och pipa iväg (gå hem tidigt; ovanligt ord kan även betyda ”kvittra” – hebr. tsafar) från Gileads bergsområde.’ ” Och 22 000 av folket [som initialt var 32 000] återvände och 10 000 blev kvar. [Från 32 000 blir nu bara 30% kvar. En anledning till att de rädda skulle gå hem är att fruktan lätt sprider sig, se 5 Mos 20:8. Källan Ein-Charod ligger vid berget Gilboa, medan Gilead ligger österut på andra sidan Jordanfloden vilket tydligt definieras bara några kapitel tidigare i Deboras sång, se Dom 5:17. Första gången platsen nämns i Bibeln är vid Jakobs flykt från Laban, se 1 Mos 31:21, vilket gör att namnet förknippas med rädsla och flykt. En del tolkar det som om det är en felskrivning, men bättre är att se att de som var rädda, var från trakten av östra Manasse (Dom 6:35, som är i bergsområdet Gilead) skulle återvända hem. Ser man uttrycket som en kiasm ramas det in av vilka som ska återvända, och centralt hur de ska göra det. Detta är inte den enda språkliga finurligheten i texten. Här finns kopplingen med orden skakar (charad) med källans namn. De centrala två orden är det ovanliga ordet shov för att återvända följt av det ovanliga tsafar som är svåröversatt och kan betyda ”tidigt”, men även en fågels kvittrande. Betydelsen blir att de som är från Gilead och är rädda kan återvända och ”flaxa hem” som rädda fåglar.]

4. Och Herren (Jahve) sa till Gideon: ”Folket är fortfarande för många, för ner dem till vattnet och jag ska pröva dem åt dig där. Och det ska vara så att om dem som jag säger: ’De ska gå med dig’, de ska gå med dig och dem om vilka jag säger att: ’De ska inte gå med dig’, de ska inte gå med dig.”

5. Och han förde ner folket till vattnet och Herren (Jahve) sa till Gideon: ”Alla som läppjar av vattnet med sin tunga, som en hund lapar (av vattnet), honom ska du placera för sig, på samma sätt med var och en som böjer sig ner på sina knän för att dricka.”

6. Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.

7. Och Herren (Jahve) sa till Gideon: ”Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats.”

8. Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen. Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.

9. Och det skedde samma natt att Herren (Jahve) sa till honom: ”Stå upp, gå ner till lägret, för jag har gett det i din hand.

10. Men om du är rädd för att gå ner, gå med Pura, din yngling, ner till lägret,

11. och du ska höra vad de talar och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret.” Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret.

12. Och midjaniterna och amalekiterna och alla österns söner låg tillsammans i dalen som en gräshoppssvärm i antal, och deras kameler gick inte att räkna, som sanden som är på havets strand i antal. [Gräshoppssvärmen här syftar på en formidabel invasion av gräshoppor där de kommer i så stora svärmar att de orsakar en mindre solförmörkelse i det område de flyger. Dessa svärmar brukar bestå av många miljoner gräshoppor.]

13. Och när Gideon kom, se, där var en man som berättade sin dröm för sin granne och sa: ”Se, jag drömde en dröm och en brödkaka av korn rullade in i Midjans läger och kom till tältet och slog det och det föll och vändes upp och ned så att tältet låg platt.”

14. Och hans granne svarade och sa: ”Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären.”

15. Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sa: ”Stå upp för Herren (Jahve) har gett Midjans armé i vår hand.”

16. Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.

17. Och han sa till dem: ”Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra.

18. När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: ”För Herren (Jahve) och för Gideon!”

19. Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar.

20. Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: ”Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!”

21. Och de stod (stilla) var och en på sin plats runtom lägret, och hela armén sprang och de ropade och flydde.

22. Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahve) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat.

23. Och Israels män samlades från Naftali och från Asher och från Manasse och jagade efter midjaniterna.

24. Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsbygd [som sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten – området kallades senare Samarien] och sa: ”Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan.” Och alla Efraims män samlades tillsammans och tog vattnen så långt som till Beit-Bara och även Jordan.

25. Och de tog två av Midjans furstar, Orev och Zeev, och de slog Orev vid Orevs klippa och Zeev slog de i Zeevs vinpress, och jagade midjaniterna. Och de förde Orevs och Zeevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.