Domarboken 9 SKB

1. Och Avimelech, Jerubaals son, gick till Shechem till sin mors bröder och talade med dem och med hela släkten i sin morfars hus. Han sa:

2. ”Tala, jag ber er, i örat på alla Shechems män: Vad är bättre för er, att alla Jerubaals söner, som är 70 män, råder över er, eller att en råder över er? Kom ihåg att jag är ert ben och ert kött.”

3. Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män [så de verkligen hör], alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sa: ”Han är vår bror.”

4. Och de gav honom 70 bitar silver från Baal-brits hus, varmed Avimelech anställde värdelösa (hebr. reiq) och lätta (hebr. pachaz) män [två uttryck för diverse löst folk] som följde honom.

5. Och han gick till sin fars hus i Ofra och slog sina bröder, Jerubaals söner, 70 män, ovanpå en sten, men Jotam, Jerubaals yngste son var borta för han hade gömt sig.

6. Och alla Shechems män samlade ihop sig och alla Beit-Millos, och gick och gjorde Avimelech till kung vid terebinten vid pelaren som finns i Shechem.

7. Och när de berättade det för Jotam gick han och ställde sig på toppen av berget Gerizim och lyfte upp sin röst och ropade och sa till dem: ”Lyssna till mig ni Shechems män, så att Gud (Elohim) kan lyssna till er.

8. Träden gick ut vid ett tillfälle för att smörja en kung över dem, och de sa till olivträdet: ’Regera du över oss.’

9. Men olivträdet sa till dem: Skulle jag lämna (överge) min fetma som ärar Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?

10. Och träden sa till fikonträdet: ’Kom du och regera över oss.’

11. Men fikonträdet sa till dem: ’Skulle jag lämna (överge) min sötma och min goda frukt och gå och svaja över träden?’ [Att stå och svaja är ett sarkastiskt uttryck för att göra något onyttigt och oväsentligt.]

12. Och träden sa till vinrankan: ’Kom du och regera över oss.’

13. Men vinrankan sa till dem: ’Skulle jag lämna (överge) mitt vin som gläder Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?’

14. Sedan sa alla träd till törnbusken (hebr. atad): ’Kom du och regera över oss.’

15. Och törnbusken sa till träden: ’Om ni verkligen smörjer mig till kung över er, kom sedan och ta er tillflykt under min skugga, och om inte, låt eld komma ut från törnbusken och sluka Libanons cedrar.’ ” [Ironiskt nog är det till sist törnbusken, som inte bidrar med någonting positivt för människan, som accepterar förslaget att regera. Jämfört med Libanons cedrar är olivträdet, fikonträdet och vinrankan inte så höga och de bär också frukt. Dessa tre träd är tre av de sju arter som specifikt representerar Israel. De kan tolkas som att de är de sanna israeliter som inte vill se Avimelech som kung.]

16. Och vet att om ni har handlat i sanning och uppriktighet när ni har gjort Avimelech till kung, och om ni har handlat gott mot Jerubaal och hans hus, och har gjort mot honom efter vad hans händer förtjänar,

17. för min far stred för er och riskerade sitt liv och befriade er ur Midjans hand,

18. och ni reser er upp mot min fars hus idag och har slagit hans söner, 70 män på en sten, och har gjort Avimelech, hans tjänstekvinnas son, till kung över Shechems män eftersom han är er bror,

19. om ni har handlat i sanning och uppriktighet mot Jerubaal och mot hans hus idag, gläd er då åt Avimelech och låt även honom glädja sig åt er.

20. Men om inte, låt eld komma ut från Avimelech och sluka Shechems män och Beit-Millos, och låt eld komma från Shechems män och från Beit-Millo och sluka Avimelech.

21. Och Jotam sprang iväg och flydde och gick till Beer och bodde där av fruktan för Avimelech, hans bror.

22. Och Avimelech var furste över Israel i tre år.

23. Och Gud (Elohim) sände en ond ande mellan Avimelech och Shechems män [jmf 1 Sam 16:14] och Shechems män handlade förrädiskt mot Avimelech,

24. så att våldet som gjorts mot Jerubaals 70 söner kom och deras blod blev lagt på Avimelech, deras bror som slog dem och på Shechems män som stärkte hans händer till att slå hans bröder.

25. Och Shechems män placerade lögnare som väntade på honom på bergstopparna och de rånade alla som kom förbi längs deras väg, och det berättades för Avimelech.

26. Och Gaal, Eveds son, kom med sina bröder och gick till Shechem och Shechems män litade på honom.

27. Och de gick ut på fältet och samlade in sitt vin och trampade druvorna och höll en fest och gick in i sina gudars hus och åt och drack och förbannade (talade illa om, ordagrant ”tog lätt på”) Avimelech.

28. Och Gaal, Eveds son, sa: ”Vem är Avimelech och vem är Shechem, att vi skulle tjäna honom? Är inte det Jerubaals son? Och Zevul hans härförare? Ni kan tjäna Chamors män, Shechems far, men varför ska vi tjäna honom?

29. Om detta folk var givet i min hand skulle jag undanröja Avimelech.” Och han sa till Avimelech: ”Utöka din armé och kom ut!”

30. Och när Zevul, stadens furste, hörde Gaals ord, Eveds son, upptändes hans vrede.

31. Och han sände budbärare till Avimelech i Torma och sa: ”Se, Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shechem, och se, de vill hetsa staden mot dig.

32. Och nu, stig upp i natt, du och folket som är med dig och lägg er i bakhåll på fältet.

33. Och det ska ske på morgonen så snart solen går upp att ni ska stiga upp tidigt och sprida ut er över staden, och se när han och folket som är med honom kommer ut mot er, då ska du göra med dem vad tillfället ger vid handen.”

34. Och Avimelech steg upp på natten och allt folket som var med honom och de låg i bakhåll mot Shechem i fyra grupper.

35. Och Gaal, Eveds son, gick ut och stod i ingången till stadens port och Avimelech och folket som var med honom steg upp från bakhållet.

36. Och när Gaal såg folket sa han till Zevul: ”Se, det kommer ner folk från bergstopparna.” Och Zevul sa till honom: ”Du ser skuggor av bergen som om de vore män.”

37. Och Gaal talade igen och sa: ”Se, det kommer ner folk från landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt) och en grupp kommer via Elon-Meonenins väg.” [Elon-Meonenin betyder ordagrant ”uppenbarelsens ek”. Samma ek vid Shechem nämns tidigare i vers 5-6. Vid samma plats hade Abraham en uppenbarelse, se 1 Mos 12:6. Se även Jos 24:25-27.]

38. Och Zevul sa till honom: ”Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem.”

39. Och Gaal gick ut framför Shechems män och stred mot Avimelech.

40. Och Avimelech jagade honom och han flydde framför honom och många skadade föll ända till portens ingång.

41. Och Avimelech bodde i Aroma, och Zevul drev ut Gaal och hans bröder så att de inte skulle bo i Shechem.

42. Och det skedde på morgonen att folket gick ut på fältet och det berättades för Avimelech.

43. Och han tog folket och delade dem i tre grupper och låg i bakhåll på fältet. Och han tittade och se, folket kom ut ur staden och han steg upp emot dem och slog dem.

44. Och Avimelech och grupperna som var med honom rusade framåt och stod i ingången till stadens port, och de två grupperna rusade över alla som var på fältet och slog dem.

45. Och Avimelech stred mot staden hela dagen och han tog staden och slog folket som var därinne och han bröt ner staden och beströdde den med salt.

46. Och när alla män från Shechems torn hörde om det, gick de in i citadellet till Elberits hus [Elberit betyder Guds förbund].

47. Och det berättades för Avimelech att alla män i Shechems torn var samlade tillsammans.

48. Och Avimelech gick upp på berget Tsalmon, han och hela folket som var med honom. Och Avimelech tog en yxa i sin hand och högg ner en gren från träden och tog upp den och lade den på sin skuldra, och han sa till folket som var med honom: ”Det ni har sett mig göra, skynda er och gör som jag har gjort.”

49. Och på samma sätt högg hela folket ner var och en sin gren och följde Avimelech och lade dem mot citadellet och tände eld på dem så att även alla män från Shechems torn dog, omkring 1 000 män och kvinnor.

50. Och Avimelech gick till Tevets och slog läger mittemot Tevets och tog det.

51. Men det fanns ett starkt torn i staden och dit flydde alla män och kvinnor, alla som var i staden, och stängde in sig själva och gick upp på tornets tak.

52. Och Avimelech kom till tornet och stred mot det och gick nära tornets dörr och brände den i eld.

53. Men en kvinna kastade en övre kvarnsten över Avimelechs huvud och krossade hans skalle.

54. Och han kallade hastigt på en yngling, hans vapenbärare, och sa till honom: ”Dra ditt svärd och döda mig så att man inte säger om mig: En kvinna slog honom.” Och hans yngling genomborrade honom och han dog.

55. Och när Israels män såg att Avimelech var död, lämnade var man till sin plats.

56. Och Gud (Elohim) återgäldade Avimelechs ondska som han gjorde mot sin far när han slaktade sina 70 bröder,

57. och all ondska från Shechems män återgäldade Gud (Elohim) över deras huvuden och lät Jotams, Jerubaals sons förbannelse komma över dem.