Klagovisorna 4 SFB98

1. Hur har inte guldet mist sin glans, det ädlaste guld förvandlats! Heliga ädelstenar ligger utkastade i varje gathörn.

2. Sions ädlaste söner, som liknade fint guld, hur räknas de inte nu som lerkärl, verk av krukmakarhänder.

3. Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar för att ge dem di, men dottern mitt folk har blivit grym, som strutsen i öknen.

4. Dibarnets tunga fastnar av törst i gommen. Små barn ber om bröd, men ingen ger dem något.

5. De som förr åt läckerheter tynar bort på gatorna. De som växte upp i purpur måste ligga i dyn.

6. Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.

7. Hennes furstar var mer glänsande än snö, de var vitare än mjölk, deras hy var rödare än korall, deras utseende var likt safirens.

8. Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot, man känner inte igen dem på gatorna. Deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har blivit torr som trä.

9. Lyckligare var de som dödades med svärd än de som nu dör av hunger, de som tynar bort under plåga av brist på markens frukter.

10. Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barn för att ha dem till föda vid dottern mitt folks undergång.

11. Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring, han har utgjutit sin brinnande vrede. I Sion har han tänt en eld som förtärt dess grundvalar.

12. Ingen kung på jorden skulle ha trott det, ingen som bor i världen, att någon ovän eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.

13. Det har skett för hennes profeters synder och hennes prästers missgärningar, därför att de där inne utgöt rättfärdigas blod.

14. Som blinda irrar de omkring på gatorna, fläckade av blod, så att ingen vågar komma nära deras kläder.

15. "Ur vägen! Oren!" ropar man till dem. "Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!" De flyr, ja, de irrar omkring. Bland hednafolken säger man: "Här kan de inte längre bo."

16. Herren själv har skingrat dem, han vill inte mer ta sig an dem. Mot prästerna visas ingen aktning, mot de äldre inget förbarmande.

17. Våra ögon sviker oss när vi förgäves söker hjälp. Vi har spanat och spanat efter ett folk som ändå inte kan rädda oss.

18. Man lurar på våra steg, så att vi inte vågar gå på våra gator. Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.

19. Våra förföljare var snabbare än himlens örnar. På bergen jagade de oss, i öknen låg de på lur för oss.

20. Vår livsande, Herrens smorde, blev fångad i deras fallgropar. Om honom sade vi: "I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."

21. Fröjda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i landet Us. Också till dig skall bägaren komma, du skall bli drucken och ligga naken.

22. Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion. Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap. Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa, han skall avslöja dina synder.