Support Us

1. Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1; 2:1; 4:1], guldet är fördunklat (har blivit matt, blänker inte längre), det finaste guldet är missfärgat, de heliga stenarna är uthällda i varje gathörn. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet ”Ack” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Guldet och de heliga stenarna syftar på de ädelstenar som fanns i översteprästens bröstsköld, axelepåletter och andra utsmyckningar i templet.]ב – Bet

2. Sions [Jerusalems] dyrbara söner, en gång värda sin vikt i guld, ve (ack, varför), nu behandlas de som [enkla] lerkärl, sådant som krukmakaren tillverkar. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”söner” börjar med denna bokstav. Söner är familjens arvingar och därmed hemmets hopp för en framtid. Här understryks den sorg och förtvivlan som sönernas öde för med sig i form av en förlorad tillit inför möjligheten att någonsin få se en fortsättningen på hemmet och familjen. En fortsatt släkt står i kontrast till de billiga lerkärlen, enkla dussinvaror som slängs bort när de är förbrukade.]ג – Gimel

3. Till och med schakalerna ger bröstet för att föda sina valpar, men mitt folks döttrar har blivit grymma som strutsar i öknen. [Strutsen överger sina ungar, se Job 39:16] [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är ”Till och med”.]ד – Dalet

4. Det diande barnets tunga fastnar i gommen på grund av törst. De små barnen ber om bröd men ingen bryter det till dem. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet ”fastnar i gommen” börjar med denna bokstav. Ingen delar med sig av en enda liten brödbit eller annan mat för att stilla barnens hunger. Bröd är både bröd och en bild för all slags mat.]ה – He

5. De som brukade äta delikatesser är övergivna på gatorna [där de letar efter något att äta bland soporna]. De som växte upp (blev uppfödda) i scharlakansrött [i lyx; var klädda i dyrbara kläder, se Ords 31:21] omfamnar gödselstacken [1 Sam 2:8; Job 2:8; Ps 113:7]. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden ”De som brukade äta” som börjar med denna bokstav. Det förstärker att perspektiven har ändrats helt. Från välstånd till misär. Färgämnet för att framställa den scharlakansröda färgen var den mest kostsamma, se även Ps 22:7.]ו – Vav

6. Dottern mitt folks synder är större än Sodoms synd, som omintetgjordes i ett ögonblick utan att någon hand rörde henne. [1 Mos 19; 5 Mos 29:23; Jes 1:9-10; Jer 23:14; Hes 16:46-56; Matt 10:15; Jud 1:7; Upp 11:8] [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”är större” som börjar med denna bokstav.]ז – Zajin

7. Hennes prinsar och furstar var renare än snö, de var vitare än mjölk, de var rödblommigare än rubiner, deras utseende var som safirers. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”renare” och förstärker intrycket av furstarnas oklanderlighet. Här beskrivs hur Jerusalems ledare såg ut innan olyckan drabbade dem i motsats till nästa vers där det beskrivs hur de ser ut nu. De har förändrats till oigenkännlighet.]ח – Chet

8. Deras anlete är svartare än kol, man känner inte igen dem (de är okända) på gatorna, deras hud har skrumpnat över deras ben, den har förtvinat, den har blivit som ett visset träd. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”är svartare” som börjar med den bokstaven. Det förstärker kontrasten till den föregående versen där de var där jämförelsen var med ren snö och vit mjölk.]ט – Tet

9. De som blir slagna med svärd [beskriver en snabb död] är bättre än de som blir slagna med hunger [beskriver ett långsamt döende], för dessa tynar bort, genomborras av smärta i längtan efter fältets frukt. [Jer 11:22; 14:12-18] [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet ”är bättre” med denna bokstav.]י – Jod

10. Kvinnors händer, fulla av nåd (barmhärtighet), har kokat sina egna barn, de (barnen) var deras mat när dottern mitt folk fördärvades. [5 Mos 28:56-57] [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet ”händer” med denna bokstav och här blir händerna en bild på hur desperat situationen har blivit. Här kan man läsa in att dessa händer borde ha varit ömma modershänder som nu tvingas till att göra något fruktansvärt. Men hebreiskan ger också utrymme till en tolkning där mödrarna i ren desperation vill skona sina barn från en ond framtid, och ser det som en barmhärtigare lösning att låta dem dö och därigenom slippa eländet istället för att alla går mot en säker, långsam undergång.]כ – Kaf

11. Herren (Jahve) har fullbordat sitt raseri, han har öst ut sin brinnande vrede, han har tänt en eld [beskriver dom, se Jer 17:27; 52:13] i Sion [tempelberget i Jerusalem, se Ps 74:4-8] som har slukat dess grundvalar. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar orden ”har fullbordat” med denna bokstav och betonar att Herrens vrede har nått sin kulmen.]ל – Lamed

12. Jordens kungar trodde inte, inte heller jordens inbyggare, att motståndare och fiender skulle gå in genom Jerusalems portar. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet ”inte” med denna bokstav och förstärker hur osannolik hela situationen upplevs. Detta skulle inte kunna hända. Det är en vanlig reaktion och upplevelse när man bearbetar ett trauma.]מ – Mem

13. Från synderna som hennes profeter har begått och prästernas synder [detta är orsaken], har de rättfärdigas blod blivit spillt mitt i staden. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. Här börjar orden ”Från synderna” på denna bokstav. Judas ledare, präster och falska profeter hade lett folket vilse, se Klag 2:20; Jer 2:7-8; 4:9; 5:31; 13:12-14.]נ – Nun

14. De irrar omkring som blinda på gatorna, så befläckade med blod att man inte kan [vågar] vidröra deras kläder. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden ”De irrar omkring” börjar på den bokstaven. Här används ordet för blodshämnare som hör ihop med en återlösares uppdrag att hämnas en anförvants blod, se 4 Mos 35:19; Rut 2:20.]ס – Samech

15. ”Ur vägen – oren!” ropar man till dem, ”Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!” Man säger bland hedningarna, de ska inte vistas här. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden ”Ur vägen”, vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara en pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan från. Upprepande ”Ur vägen, ur vägen” och frasen ”Oren! Oren!” anknyter till just detta i 3 Mos 13:35-46.]פ – Pe [I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 4 och även i 2 och 3 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.]

16. Herrens (Jahves) ansikte [Herren själv] har förskingrat dem, han vill inte längre se (ta notis om) dem. De respekterar inte prästerna, de är inte älskvärda (visar ingen nåd) mot de äldre. [De följer inte längre det budordet om att hedra sin far och mor, se 2 Mos 20:12.] [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet ”ansikte” som börjar med denna bokstav, och förstärker att det är Gud.]ע – Ajin

17. För vår del tynar våra ögon bort då de fåfängt tittar efter hjälp [att gå emot Babylon, se Jer 34:21-22; 37:5-10]. Från våra vakttorn har vi iakttagit ett folk (nations) som ändå inte kan rädda oss. [Istället för att förtrösta på Gud satte Juda sitt hopp till Egypten, se 2 Kung 24:7; Jes 30:7; Jer 37:5-11.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det orden ”För vår del” som börjar med denna bokstav. Ordet ögon finns också i versen och här beklagar man att de inte duger till så mycket.]צ – Tsade

18. De jagade våra steg från att gå på våra öppna platser (de jagade oss så att vi inte kunde vistas i öppen terräng). Vi närmar oss att bli avhuggna, våra dagar är fullbordade, för vårt slut har kommit. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet ”De jagade våra steg” börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]ק – Qof

19. Våra förföljare är snabbare (bokstavligt ”lättare”) än himlens örnar [Jer 4:13], de jagar oss uppe på bergen och ligger i bakhåll för oss i öknen. [De finns överallt och kommer hela tiden ikapp oss, se Jer 52:8-9.] [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet ”snabbare” som börjar på den bokstaven. Det förstärker känslan av att de är bakom ryggen, baksidan av huvudet där jag inte ser dem, hela tiden.]ר – Resh

20. Luften (andedräkten) i våra näsborrar [vårt hopp], Herrens (Jahves) smorde, fångades i deras hålor, om honom som vi hade sagt: ”I hans skugga (under hans vingar) ska vi leva bland hednafolken”. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet ”Luften” börjar med denna bokstav. Israels präster och kungar smordes med olja, så ordet ”Herrens smorde” används generellt om ”en smord” präst eller kung som avskilts för tjänst, se 3 Mos 4:5; 1 Sam 10:1; 16:3. Rashi och en del andra kommentatorer tror att Jeremia refererar kung till Josia som regerade 640-609 f.Kr. eftersom Jeremia omnämner honom i en sorgesång, se 2 Krön 35:25. Troligare är dock att det är Judas sista kung Sidkia som regerade fram till Jerusalem förstörelse 597-586 f.Kr. som åsyftas här. Föregående vers, se vers 19, verkar antyda att det är de aktuella händelserna när Sidkia blir tillfångatagen av babylonierna som beskrivs här, se även 2 Kung 25:1-7.]ש – Shin

21. Fröjda dig och var glad dotter Edom, som bosatt dig i landet Uz [stad i Edom, se Job 1:1; Jer 25:20]. Även över dig ska bägaren [symboliskt för Guds dom] passera, du ska bli drucken och göra dig själv naken [Jer 25:15-38; 49:12-13]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”Fröjda dig” som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.]ת – Tav

22. Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], han ska inte längre fördriva dig (i exil). Men han ska straffa dina överträdelser dotter Edom, dina synder ska han blottlägga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”fullbordat” börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]