Support Us

1. Och Arons [två äldsta] söner Nadav [betyder ”generös”] och Aviho [betyder ”min far (är) han”] tog sina fyrfat och lade eld i dem och lade rökelse ovanpå och offrade främmande (otillåten – hebr. zarah) eld (hebr. esh) inför Herrens (Jahves) ansikte, som han hade befallt dem att låta bli.

2. Och eld gick ut från Herren (Jahve) och slukade dem och de dog inför Herrens (Jahves) ansikte. [Den exakta överträdelsen är inte specificerad, men 2 Mos 30:9 förbjuder att offra främmande rökelse (hebr. ketoret zarah). Det rörde sig om rökelse som inte var förberedd på rätt sätt, se 2 Mos 30:34-38. Ett annat förslag är att de offrade på fel tid, se 2 Mos 30:7-8. Denna händelse ligger säkert till grund för uttalandet i Heb 12:29.]

3. Då sa Mose till Aron: ”Detta är vad Herren (Jahve) talade och sa: ’Jag blir helgad i dem som kommer nära mig och över hela folkets ansikte ska jag förhärligas.’ ” Aron var tyst (som förstelnad, rörde sig inte, väntade – hebr. damam). [Ordet används ofta vid katastrofer, se Hes 24:17.]

4. Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sa till dem: ”Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret.”

5. De kom nära och bar bort dem i deras kläder, ut ur lägret som Mose talat.

6. Och Mose sa till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: ”Täck inte av era huvuden och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden (som dödade Nadav och Aviho) som Herren (Jahve) tände.

7. Ni ska inte lämna mötestältets ingång, för att inte dö, för Herrens (Jahves) smörjelseolja är över er. Och de gjorde enligt Mose ord.”

8. Och Herren (Jahve) talade till Aron och sa:

9. ”Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant ’saker inristat’) för evigt genom dina generationer,

10. för att ni ska skilja mellan heligt och oheligt och mellan orent och rent

11. och för att ni ska undervisa Israels söner alla de förordningar (ordagrant ’saker inristat’) som Herren (Jahve) talat till dem genom Mose hand.”

12. Och Mose talade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner som var kvar: ”Ta matoffret som återstår av Herrens (Jahves) eldsoffer och ät det utan jäst bredvid altaret, för det är högheligt.

13. Och ni ska äta det på en helig plats eftersom det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del av Herrens (Jahves) eldsoffer, för så har jag befallt.

14. Och bröstet som viftats och skuldran som viftats ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och dina döttrar med dig, för det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del som är givet av offret från Israels söners shalomoffer.

15. Skuldran och bröstet ska de föra fram med offren gjorda med eld av fett, för att vifta det som ett viftoffer inför Herrens (Jahves) ansikte, och det ska vara ditt och dina söners med dig, det är en evig förordning (ordagrant ”saker inristat”) som Herren (Jahve) har befallt.”

16. Mose frågade noggrant efter (hebr. darosh darash – ordagrant: ”frågande frågade”, vilket förstärker sökandet efter) syndoffersbocken [3 Mos 4:3; 9:15; 10:1], men se, den var uppbränd. [Orden darosh darash är den matematiska mittpunkten av alla hebreiska ord i Torah (de fem Moseböckerna). Det är intressant att det finns totalt 77 dubbelord i Tora som t.ex. ”Abraham, Abraham” (1 Mos 25:19) och ”Noa, Noa” (1 Mos 6:9). Av dessa 77 dubbelord finns det 39:e och mittersta darosh, darash just här. Det är mer än en slump att i mitten av alla 304 805 ord i Torahrullen är de två ord (ord nummer 152 402 och 152 403) också ett dubbelord som i sin tur är den mittersta av alla 77 dubbelord! Dessutom handlar denna vers om att Mose noggrant söker efter syndabocken vilket pekar på den centrala frågan – vem kan försona oss med Gud? Johannes döparen (den störste profeten, se Matt 11:11) ger svaret: ”Se, Guds Lamm, som utplånar världens synd”, se Joh 1:29.] Då blev Mose vred på Elazar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sa:

17. ”Varför har ni inte ätit syndoffret på en helig plats? Det är högheligt, och det har getts till er att bära församlingens överträdelser, att bringa försoning för (täcka över) dem inför Herrens (Jahves) ansikte.

18. Se blodet av det fördes inte in i den heliga platsen, ni skulle verkligen ha ätit det på en helig plats som jag befallde.

19. Och Aron talade till Mose: ”Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahves) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahves) ögon?

20. När Mose hörde detta var han tillfreds.