Tredje Moseboken 7 B2000

1. Detta är ordningen för skuldoffret. Det är högheligt.

2. På den plats där man slaktar brännofferdjuret skall man också slakta skuldofferdjuret. Dess blod skall stänkas runt om på altaret,

3. och allt fettet skall offras: fettsvansen, fettet på och kring inälvorna,

4. de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som tas ut tillsammans med njurarna.

5. Prästen skall bränna det på altaret som ett eldoffer åt Herren. Detta är ett skuldoffer.

6. Endast män i prästfamiljerna får äta av det. Det skall ätas på helig plats, det är högheligt.

7. För syndoffret och skuldoffret gäller en och samma ordning: det tillfaller den präst som bringar försoning med det.

8. Den präst som offrar någons brännoffer skall ha offerdjurets hud.

9. Alla matoffer som gräddas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt tillhör den präst som bär fram dem.

10. Men alla andra matoffer, vare sig de är smorda med olja eller torra, tillhör Arons söner, utan åtskillnad.

11. Detta är ordningen för gemenskapsoffret som offras åt Herren.

12. Offrar någon det som tackoffer, skall han tillsammans med tackoffret offra osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av siktat mjöl och olja.

13. Därutöver skall han offra syrat bröd vid det gemenskapsoffer som han offrar som tackoffer.

14. Av offergåvorna skall han ge en av vart slag som gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker gemenskapsoffrets blod.

15. Köttet från gemenskapsoffret, framburet som ett tackoffer, skall ätas samma dag som det offras; inget av det får lämnas kvar till morgonen.

16. Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall det ätas samma dag som det bärs fram, men det som blir över kan ätas dagen därpå.

17. Resten av slaktoffret måste brännas upp på tredje dagen.

18. Men om någon äter av gemenskapsoffret på tredje dagen, finner Herren inte behag i hans offer. Det räknas inte till hans fördel, tvärtom är det något vederstyggligt. Den som ätit av det bär på skuld.

19. Inte heller det kött som kommit i beröring med något orent får ätas utan skall brännas upp. Alla som är rena får äta av köttet.

20. Men var och en som är oren och äter av köttet från Herrens gemenskapsoffer skall utstötas ur sitt folk.

21. Om någon rör vid något orent, vare sig en människas orenhet, ett orent djur eller ett orent småkryp, och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, skall han utstötas ur sitt folk.

22. Herren talade till Mose:

23. Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter —

24. fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika ändamål, men äta det får ni inte.

25. Ty var och en som äter fettet från djur som offras som eldoffer till Herren skall utstötas ur sitt folk.

26. Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor.

27. Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk.

28. Herren talade till Mose:

29. Säg till israeliterna: Den som offrar ett gemenskapsoffer åt Herren skall själv av detta offer bära fram en gåva åt honom.

30. Med egna händer skall han bära fram Herrens eldoffer: fettet och bringan skall han bära fram. Bringan skall han lyfta upp till ett offer inför Herren.

31. Prästen skall bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner.

32. Offerdjurets högra lår skall ni ge som en gåva åt prästen.

33. Den av Arons söner som bär fram gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra låret som sin del.

34. Ty av israeliternas gemenskapsoffer har jag tagit bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer och givit dem åt prästen Aron och hans söner; det är vad de för all framtid har rätt att få av israeliterna.

35. Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer, alltifrån den dag de fördes fram för att bli Herrens präster.

36. När de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dem detta. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled.

37. Detta är ordningarna för brännoffer, matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer och gemenskapsoffer,

38. som Herren gav Mose befallning om på berget Sinai, då han befallde israeliterna att frambära sina offer åt Herren i Sinaiöknen.