Lukasevangeliet 1 SKB

1. Det är ett välkänt faktum att många redan har skildrat (skrivit om) de stora händelser som har ägt rum ibland oss,

2. precis som det har berättats för oss av dem som från början [av Jesu tjänst] var ögonvittnen och blev Ordets tjänare.

3. Efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början, har jag beslutat mig för att på ett detaljerat och strukturerat sätt skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos [som betyder ”den som älskar Gud” eller ”älskad av Gud”],

4. så att du kan få fullständig visshet i (känna dig säker, inte behöva tvivla på) det som du blivit undervisad [genom muntlig tradition]. [Lukas vill vara tydlig med att han inte kommer att lansera några nya idéer, utan bara sammanställa och klargöra vad andra redan skrivit och den muntliga tradition som fanns om Jesus. En av källorna var troligen Markusevangeliet och kanske även Matteusevangeliet. Lukas uttrycker sin tacksamhet för det som redan skrivits, men ser ett behov att på nytt redogöra om Jesu liv för att hjälpa Theofilos och sina hednakristna vänner att förstå evangeliet. Dessa första fyra verser är en enda lång väl strukturerad mening i grekiskan.]Johannes Döparen och Jesu barndom (1:5-2:52)Ett äldre par får barn på ett mirakulöst sätt!

5. Under kung Herodes regeringstid i Judéen fanns det i Avias prästavdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var av Arons ätt och hette Elisabet. [Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se 1 Krön 24:10; Neh 12:17. På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.]

6. Sakarias och Elisabet var båda rättfärdiga inför Gud och levde oklanderligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.

7. Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.

8. En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud

9. hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. [Rökelsen rengjordes och tändes två gånger per dag. Inför morgon och kväll skedde fyra lottningar där prästerna tilldelades olika uppdrag. Den tredje lotten, att tända rökelsealtaret, var ett hedersamt uppdrag som en präst bara blev tilldelad en gång under sin livstid. Under en av de två veckor på året då Sakarias avdelning själva har hand om offren, blir han nu den som ska gå in i det heliga och utföra denna syssla.]

10. Allt folket stod utanför och bad vid timmen för rökoffret.

11. Då visade sig för honom en Herrens ängel som stod till höger om rökelsealtaret. [Att det är den högra sidan indikerar att det är ett positivt budskap om favör, se Matt 25:33. Mest troligt är att ängeln stod på den högra sidan sett från insidan, alltså mellan rökelsealtaret och den sjuarmade ljusstaken, se Heb 9:1-5.]

12. Sakarias blev mycket oroad vid denna syn och fruktan föll över honom.

13. Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Sakarias, för din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. [Namnet Johannes betyder ’Gud ger favör’, ’Jahve visar nåd’.]

14. Du ska bli innerligt glad, ja, och många ska jubla i glädje över hans födelse,

15. för han ska bli stor inför Herren. Han ska inte dricka vin och starka drycker, och redan i moderlivet ska han bli fylld av den helige Ande.

16. Många av Israels söner (barn) ska han vända om till Herren, deras Gud.

17. Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att ’vända fädernas hjärtan till barnen’ [Mal 3:1; 4:5] och de olydiga till de rättfärdigas insikt (förstånd), så att Herren får ett förberett folk.”

18. Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen.”

19. Ängeln svarade honom och sa: ”Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). [Det är hans uppdrag!] Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap.

20. Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne.” [Ängelns namn Gabriel betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se Dan 8:16. Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se Luk 1:26. Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som Sakarias även blev döv, se Luk 1:26. Sakarias bad om ett tecken i vers 18 och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även Hes 3:26 där stumhet kan vara ett tecken.]

21. Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. [Folket hade slutat att be och börjat oroa sig för vad som hänt. Enligt Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, skulle prästen bara vara en kort stund inne i det heliga.]

22. När han [till sist] kom ut kunde han inte tala med dem. [Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se 4 Mos 6:24-26. I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt.] De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum.

23. När tiden för hans tjänstgöring var över [efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring] begav han sig hem. [Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i Judéen, se 1:39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.]

24. Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sa till sig själv:

25. ”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.” [Utifrån ängelns budskap förstod de att deras son skulle ha ett viktigt gudomligt uppdrag, se vers 15, något som behövde förberedas i bön och avskildhet.]Ängelns budskap till Maria

26. Då Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret i Galileen,

27. till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. [Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Mirjam.]

28. Han kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig.”

29. Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade (funderade fram och tillbaka på) vad denna hälsning kunde betyda.

30. Ängeln sa till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd (favör – gr. charis) hos Gud.

31. Se, du ska bli gravid (gr. sullambano) [Lukas använder en medicinsk term, bli befruktad i moderlivet] och föda (frambringa; föda fram – gr. tikto) en son, och du ska ge honom namnet Jesus.

32. Han ska bli stor (mäktig, viktig), kallas den Högstes son. Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron.

33. Han ska regera som Konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna), det ska aldrig bli något slut på hans kungarike.”

34. Då sa Maria till ängeln: ”Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?”

35. Ängeln svarade och sa till henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.

36. Se, din släkting Elisabet [kanske kusin] väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden.

37. För ingenting är omöjligt för (nära intill – gr. para) Gud.” [Ordagrant: för inget kommer att vara kraftlöst/impotent i närheten av varje Guds ord/löfte. Inget ord som Gud uttalar är utan kraft!]

38. Då sa Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord.” Sedan lämnade ängeln henne.Maria och Elisabet

39. Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda. [Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.]

40. Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.]

41. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes mage, och Elisabet blev uppfylld av den helige Ande. [Profetian i Luk 1:15 går i uppfyllelse.]

42. Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sa [sedan, när hon samlat sig]: ”Du är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor, [du har fått ett unikt privilegium] och välsignat är det barn du bär inom dig.

43. Men vem är jag (hur har jag förtjänat denna ära), att min Herres mor kommer till mig?

44. Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning, sparkade barnet till av jublande glädje i min mage.

45. Salig (lycklig, välsignad) är hon som trodde (var trofast), för det ska ske som det blivit sagt till henne från Herren [genom ängeln Gabriel].”Marias lovsång – upphöj Herren [Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet ”upphöjer”. Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för ”upphöjer”. Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1-10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsång, se Luk 1:68-79; 2:29-32.]

46. Då sa Maria: ”Min själ upphöjer Herren [jag lovsjunger och talar ständigt om Herrens storhet],

47. och min ande jublade (hoppade av glädje) över (på grund av) Gud, min Frälsare (Räddare, Befriare)! [Ps 103:1-2; Ps 35:9; Hab 3:18]

48. För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). [1 Sam 1:11; Ps 136:23] Se, från denna stund ska alla släkten (generation efter generation) kalla mig välsignad (glad, lycklig). [1 Mos 30:13; Ps 138:6]

49. För den Mäktige har gjort stora fantastiska saker för mig [Ps 71:19; 126:2, 3], och heligt (avskilt) är hans namn. [Ps 111:9]

50. Hans barmhärtighet (kärlek mot de som lider) är över dem som fruktar honom från släkte till släkte. [Ps 103:17] [Maria börjar personligt och prisar Gud för vad han gjort för henne, se vers 48-50. Den andra delen är profetisk och ser fram mot vad sonen ska göra för Israel. Det är inte ovanligt att psalmer är strukturerade på detta sätt, se Ps 15; 69; 128; 130; 131.]

51. Han har utfört mäktiga kraftgärningar med sin arm [Ps 98:1; 118:15]. Han har förskingrat dem som har högmodiga tankar i sina hjärtan.

52. Han har störtat ned mäktiga regenter (ledare) från deras troner, och upphöjt dem av låg rang.

53. Han har mättat de hungriga (behövande) med sina goda gåvor [Ps 107:9], och skickat i väg de rika tomhänta. [Luk 6:20-26]

54. Han har tagit sig an (hjälpt och tagit ställning för) sin tjänare Israel [Jes 41:8], han har kommit ihåg sin barmhärtighet (nåd).

55. Han talade till våra fäder (har gett löftet), till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt (till tidsåldern).” [Maria hade förstått att Jesus var Herrens Smorde som skulle uppfylla löftet som Gud gett Abraham, se 1 Mos 17:19; 22:16-18; Luk 2:26.]

56. Maria stannade hos henne i ungefär tre månader [tills Johannes Döparen var född], och återvände sedan hem. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.]Johannes Döparens födelse

57. Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son.

58. Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet [ärat och överöst sin kärlek till henne]. [Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Ceremonin kallas Brit mila och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är mila och förbund heter brit. Samtidigt fick barnet också sitt namn.]

59. På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far.

60. Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” [Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.]

61. Då sa de till henne: ”Men ingen av era släktingar har det namnet.”

62. Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.

63. Han frågade efter en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn.” Alla blev förvånade (chockade).

64. På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.

65. Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt i Judéens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.

66. Alla som hörde det tog det till hjärtat och sa: ”Vad ska det bli av detta barn?” För Herrens hand var verkligen med honom.

67. Nu när hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande profeterade han och sa: [Tidigare hade barnet och hans hustru Elisabet blivit fyllda av Anden, se vers 15 och 41. Det är inte otroligt att Sakarias sjunger ut följande strofer. Vers 68-75 är en enda lång mening i grekiskan.]

68. ”Välsignad (prisad, upphöjd) är Herren, Israels Gud, för han har kommit (besökt) och återlöst (befriat) sitt folk.

69. Han har rest upp en mäktig Frälsare åt oss, i sin tjänare Davids hus (släkt). [’Mäktig Frälsare’ är ordagrant ’frälsningens horn’. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger.]

70. Precis som han lovat genom sina heliga profeter, för länge sedan (tidigare tidsåldrar),

71. för att vi skulle få frälsning från våra fiender, och från alla dem som hatar oss.

72. [Han har rest upp Frälsaren för att] Han ville visa barmhärtighet (nåd, trofast kärlek) mot våra fäder och minnas sitt heliga förbund,

73. den ed han gav vår fader Abraham [1 Mos 22:16-18]:

74. att vi frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan rädsla,

75. i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar.

76. Och du, lilla barn [min älskade Johannes], ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och förbereda vägar för honom [Mal 3:1],

77. och ge kunskap om frälsning till hans folk, genom deras synders förlåtelse. [Jer 31:34]

78. Detta ska ske tack vare vår Guds innerliga barmhärtighet (nåd), ett ljus från höjden ska gå upp över oss [en metafor för Messias, se Mal 4:2],

79. för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga [Jes 9:2], och leda våra fötter in på fridens väg. [Jes 59:8]”

80. Barnet växte och blev stark i anden. Han vistades i öknarna (de obebodda trakterna) till den dag då han skulle träda fram för Israel. [Då han började sin offentliga tjänst och kallades Johannes Döparen.]