Lukasevangeliet 16 SKB

1. Jesus sa också till lärjungarna: [Jesus har just berättat liknelsen om den yngre sonen som vände tillbaka hem. Frågan som hänger i luften är: Vad hände med den äldre sonen? Ordagrant är meningen på grekiskan ”och han sa också till lärjungarna”, där orden ”och” och ”också” tydligt kopplar ihop denna berättelse med den tidigare. Liknelsen handlar om faran med kärleken till pengar, och hör även ihop med nästa liknelse om den rike mannen och tiggaren Lasarus. Hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten.] ”Det var en rik man som hade en förvaltare. [Den rike mannen ägde mark med olivträd och åkrar, förvaltaren skötte ägarens alla affärer.] När den rike mannen [en dag] ryktesvägen fick höra anklagelser att förvaltaren slösade bort (spridde ut) hans egendom [samma ord som används för yngre sonens slösande, se Luk 15:13],

2. kallade han till sig förvaltaren och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.’ [Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]

3. Då tänkte förvaltaren: ’Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga.

4. Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.’

5. Han kallade till sig en efter en av dem som hade skulder till sin herre, och frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig min herre?’

6. Han svarade: ’Hundra bat-mått olivolja.’ [Ett bat-mått var ca 30 liter. Skulden motsvarade skörden från 150 olivträd och värdet var 1 000 denarer – närmare tre årslöner för en arbetare.] Förvaltaren sa: ’Ta ditt skuldebrev, sätt dig ner på en gång och skriv femtio.’ [50 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]

7. Sedan frågade han nästa: ’Hur mycket är du skyldig?’ Han svarade: ’Hundra kor-mått vete.’ [Ett kor-mått var en tunna på ca 390 liter. Skulden motsvarade en skörd från 100 hektar och värdet var 2 500 denarer – åtta årslöner för en arbetare.] Då sa han: ’Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.’ [20 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]

8. Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera).” [Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet ”finurlighet” här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]Använd pengar för att göra gott ”Denna världens (tidsålders) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sina egna än vad ljusets människor gör.

9. Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde. [Det ”finurliga” och kloka som förvaltaren gör, se vers 8, är att han inte längre slösar pengarna på sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]

10. Den som är trogen (pålitlig, trofast) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått] är också trogen i mycket [i stort], och den som är orättfärdig (orättvis, bedräglig, ohederlig) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått], är också orättfärdig i mycket [i stort].

11. Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar), vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?

12. Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra, vem vill då ge er vad som ska tillhöra er?

13. Ingen tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (rikedom).”Självrättfärdighet imponerar inte på Gud [Jesus har berättat fyra liknelser. Tre där något borttappat återfinns och till sist liknelsen om den ohederlige förvaltaren, se Luk 15:1-16:13. Liknelserna var riktade till lärjungarna, men fariséerna lyssnade också.]

14. Allt detta hörde fariséerna som älskade pengar, och de hånade honom. [Här används ett mer fientligt ord än i Luk 15:2 där de muttrade irriterat. Ordet här är ordagrant ”att lyfta näsan åt någon”. De sa ingenting, men deras kroppsspråk visade deras förakt för Jesus.]

15. Jesus sa till dem: ”Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud.” [Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på Mose undervisning och de profetiska skrifterna:]

16. ”Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias] fram till Johannes [Döparen]. [Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att nomos och profeterna ”förkunnade”, ”hade sin tid”, ”gällde”, ”profeterade om Messias” osv. Eftersom nästa vers (vers 17) säger att nomos inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet ”förkunnas” – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet ”profeterade”, se Matt 11:13. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se Mika 5:2; Dan 9:25; Jes 7:14; Jes 53.] Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats, och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig på). [Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att ”Guds rike har kommit nära”, uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet ”med våld” (som används i parallellstället i Matt 11:12) är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]

17. Men det är lättare för himmel och jord att förgå, än att ens det minsta lilla streck [gr. keraia, som särskiljer de hebreiska bokstäverna] i undervisningen (gr. nomos) faller bort (förlorar sin betydelse). [Det grekiska ordet keraia motsvarar det hebreiska ordet kotz, se Matt 5:18. En motsvarighet i det latinska alfabetet är t.ex. det nedre horisontella strecket som skiljer bokstaven E från F.]

18. Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” [Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen att han tar upp just detta kan vara för att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på 5 Mos 24:1-5. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se Matt 5:21-48. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse hur Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se Matt 18:15-19:15.]Den rike mannen och Lasarus [Jesus fortsätter att tala till fariséerna som älskade pengar, se vers 14. Introduktionen är snarlik andra liknelser, se Luk 10:30; 14:16; 15:11; 16:1. Samtidigt är liknelsen/berättelsen ovanlig eftersom den namnger personer. Jesus lånar bilder från kända egyptiska och judiska sägner om skillnaden mellan detta och nästa liv. Det finns en snarlik rabbinsk liknelse där en rik man namnges. Dateringen är osäker, men cirkulerade den under Jesu tid är det möjligt att Jesus ”speglar” den berättelsen och vänder på begreppen och namnger den fattige Lasarus istället för den rike mannen. Jesus har använt liknande retoriska grepp tidigare i liknelsen om den barmhärtige samariern, se Luk 10:25-37.]

19. ”Det var en rik man som hade för vana att klä sig i purpur och fint linne [dyrbara kläder, en översteprästs klädnad]. Han vältrade sig i lyx varje dag (ägnade sig åt luxuöst festande, överdriven konsumtion, använde sin rikedom för att imponera på andra).

20. Men en tiggare som hette Lasarus låg vid hans port, hans kropp var full av sår,

21. och han längtade efter att få äta sig mätt av resterna från den rike mannens bord. Till och med vildhundar kom och slickade hans sår. [När de rörde vid honom och slickade hans sår blev han rituellt oren. Texten kan också ha en djupare andlig mening. De svaga och fattiga nekades att få andlig mat från fariséerna. Liknande språkbruk används i Matt 15:27 där den kanaaneiska kvinnan säger att även hundarna får äta smulorna från sin mästares bord, dock används ett annat ord för hund där.]

22. Så dog den fattige mannen och fördes av änglarna till Abrahams sida. [Frasen Abrahams ”sida” eller ”knä” används bara här i hela Bibeln. Uttrycket återfinns inte heller i judisk dåtida litteratur, men liknande tankegångar att välkomnas av Abraham finns i 4 Mack 13:17 där det står: ”Efter detta lidande ska Abraham, Isak och Jakob välkomna oss, och alla våra förfäder ska prisa oss”, se även 1 Kung 1:21; 2:10; 11:21; Matt 8:11; Upp 19:7-9. Det verkar som om Jesus knyter an till denna föreställning, men gör vissa ändringar.] Den rike mannen dog också och begravdes.

23. I dödsriket där han plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. [Dödsriket, på grekiska Hades, Sheol på hebreiska, är de dödas plats i väntan på den slutliga uppståndelsen och domen inför den vita tronen, se Ps 16:10; Dan 12:2; Apg 2:27, 31; Upp 20:13.]

24. Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och sänd Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!’ [Det var inte rikedomen i sig som var orsaken till den rike mannens dom; Abraham var ju rik men fanns i paradiset. Det är anmärkningsvärt att den rike mannen visste vad tiggaren hette! Här på jorden hade han alltså varit fullt medveten om honom, men valt att inte bry sig om sin nästa som led nöd precis utanför hans dörr. Det var orsaken till hans eviga död, se Matt 25:46.]

25. Men Abraham svarade: ’Barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus likaså det onda. Nu får han tröst och du plågas.

26. Dessutom är det en stor klyfta mellan oss och er, för att det inte ska vara möjligt för någon som vill, att ta sig över härifrån till er eller därifrån hit.’ [Enligt myten kunde man korsa mellan paradiset och Hades via en båt, men det går inte, säger Jesus.]

27. Den rike mannen sa: ’Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.

28. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer till denna plågans plats.’

29. Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna, de kan lyssna till [och lyda] dem.’

30. Men han sa: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda ska de omvända sig.’

31. Abraham sa till honom: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ” [Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se 2 Mos 28. När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, ­Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se vers 27-28. Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se Joh 11. Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: ”en som Gud hjälper”. Elieser var Abrahams trogne tjänare, se 1 Mos 15:2. På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser: - Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. - Vi ska hjälpa de fattiga. - Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, ”Abrahams sida”, men ändrar vissa detaljer. Det svenska ordet lasarett har sitt ursprung från det biblska namnet Lasarus.]