Lukasevangeliet 2 SFB98

1. Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

2. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien.

3. Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

4. Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit

5. för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.

6. När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.

7. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8. I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.

9. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.

10. Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

11. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.

12. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

13. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14. "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag."

15. När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta."

16. De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.

17. Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.

18. Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

19. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

20. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem. Jesu omskärelse

21. När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv. Jesus bärs fram i templet

22. När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,

23. som det var befallt i Herrens lag: "Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren".

24. De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.

25. På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.

26. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.

27. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen,

28. tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

29. "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat.

30. Ty mina ögon har sett din frälsning,

31. som du har berett att skådas av alla folk,

32. ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."

33. Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom.

34. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt.

35. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."

36. Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru,

37. och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.

38. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.

39. Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen.

40. Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom. Jesus som tolvåring i templet

41. Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem.

42. När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden.

43. Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det.

44. De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta.

45. När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom.

46. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem.

47. Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar.

48. När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig."

49. Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?"

50. Men de förstod inte vad han sade till dem.

51. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

52. Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.