Lukasevangeliet 7 SKB

1. När Jesus hade hållit hela sitt tal [Luk 6:20-49] till folket, gick han in i Kapernaum [där han bodde i Petrus hus].

2. En romersk officer (centurion) där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på denne tjänare.

3. När han fick höra om Jesus, sände han några av de judiska äldste [de judiska ledarna i Kapernaum] och bad honom komma och rädda tjänarens liv. [Här används prepositionen dia framför det grekiska ordet sozo som både betyder helad och frälst. Prepositionen som betyder ”genom” förstärker att han önskar att hans tjänare blir ”genom-helad”, dvs. fullständigt helad på en gång.]

4. De kom till Jesus och vädjade gång på gång ivrigt till honom: ”Han är värd att du gör detta för honom,

5. för han älskar [uppriktigt – på ett osjälviskt, utgivande sätt] vårt folk och har även byggt synagogan åt oss.” [En romersk centurion förde befälet över omkring åttio romerska soldater. Även om han tjänade tjugo gånger mer än en vanlig soldat, var det en stor uppoffring att bygga synagogan. Hans kärlek till det judiska folket visade sig i praktisk handling. Arkeologer har hittat flera inskriptioner från den här tiden som visar att det inte var ovanligt att hedningar bekostade judiska synagogor. Cornelius var också en romersk centurion som gav av sina medel till judarna, se Apg 10:1-2.]

6. Jesus följde då med dem. Men när han nästan var framme vid huset skickade den romerska officeren några vänner och lät hälsa: ”Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värdig att du går in under mitt tak.

7. Därför ansåg jag mig inte heller värdig att själv komma till dig. Men säg bara ett ord så blir min tjänare (pojke) frisk.

8. Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: ’Gå’, till en av dem så går han, eller till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör detta’, så gör han det.”

9. När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sa till folket som följde honom: ”Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro.”

10. När de utskickade [vännerna till officeren] kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen. [Samma ord, ”förundras”, i vers 9, används om Jesu förundran över otron han mötte när han besökte synagogan i sin egen hemstad, se Mark 6:6.]En änkas son uppväcks i Nain

11. Kort därefter (dagen efter) [helandet av officerens tjänare i Kapernaum] gick Jesus till en stad som hette Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara följde med honom. [Nain var en mindre stad i Galileen, ca åtta kilometer söder om Nasaret, nära Samarien.]

12. Samtidigt som han närmade sig stadsporten bar man ut en man som hade dött. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. [På den smala vägen upp mot Nain möts två folkskaror. Kontrasten kan inte bli större, en jublande skara i ett glädjetåg möter en hel stad i sorg på väg till gravplatsen strax utanför staden.]

13. När Herren fick se henne kände han medlidande med henne och sa: ”Gråt inte.”

14. Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sa: ”Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!”

15. Mannen [som var död] satte sig upp och började tala. Jesus gav [tillbaka] honom till hans mor.

16. Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sa: ”En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk.”

17. Berättelsen om vad Jesus hade gjort (ryktet om honom) spred sig i hela Judéen och regionerna runtomkring. [Vad är det som är speciellt med Nain? Bara ett par kilometer härifrån på andra sidan berget låg staden Shunem. Det var här som Elisa hade uppväckt en familjs enda son nästan 900 år tidigare, se 2 Kung 4:35. Att den stora profeten Elisa hade verkat i detta område var något man kände till och var stolt över. Det kan vara anledningen att folket brister ut i formuleringen att en stor profet har uppstått bland oss i vers 16. Jesaja profeterade om Jesus, den stora profeten, att han ska för alltid göra döden om intet, se Jes 25:8. Inte långt härifrån ligger också Ein-Dor, den platsen där Saul besökte en spåkvinna för att tala med de döda. Att Jesus uppväcker en död just i den här trakten måste väckt extra stor förundran. Denna pojke är den första av tre personer som Jesus uppväcker från de döda. De övriga är Jairus dotter och Lasarus, se Luk 8:55; Joh 11:44. Flera icke namngivna personer uppväcks också vid Jesu död, se Matt 27:52-53. I Gamla testamentet omnämns också tre personer som återuppväcks. Elia uppväcker en änkas son, 1 Kung 17:17, och hans efterföljare Elisa väcker upp två personer, se 2 Kung 4:35; 2 Kung 13:21.]Johannes Döparens frågor(Matt 11:2-19)

18. Allt detta [som Jesus gjorde i allmänhet men speciellt dessa två under som nämns i vers 1-17] fick Johannes [Döparen som nu var fängslad, se Matt 11:2] höra berättas av sina lärjungar.

19. Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi [fortsätta att] vänta på någon annan?”

20. Männen sökte upp Jesus och sa: ”Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan.”

21. Just då (i samma stund) helade Jesus många från sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och krämpor (tillfälliga sjukdomar) och onda andar, och många blinda gav han synen tillbaka.

22. Så han svarade: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [Jes 61:1].

23. Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt av mig (inte slutar tro bara för att man inte förstår allt, blir sårad och drar sig undan).”

24. Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?

25. Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.

26. Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).

27. Det är om honom det står skrivet [Mal 3:1]: ’Se, jag sänder ut min budbärare framför dig, han ska bereda vägen för dig.’

28. Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han.” [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.] [Följande två verser kan vara en kommentar av Lukas, eller en fortsättning på Jesu tal. Det beror på vad ”hörde honom” syftar på. Oavsett så är det tydligt att Jesus bekräftar Johannes Döparen, och att den skiljelinje som fanns mellan dem som tog till sig budskapet och dem som inte gjorde det, fortfarande finns kvar.]

29. När allt folket, även tullindrivarna, hörde honom [Jesus lovorda Johannes Döparen eller Johannes Döparen predika i öknen] gav de Gud rätt (instämde de i att Guds väg var rätt), eftersom de hade låtit döpa sig med Johannes [omvändelse-]dop.

30. Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem [som var budskapet om omvändelse och tro på den kommande Messias], eftersom de inte låtit sig döpas av honom [Johannes Döparen].

31. [Jesus fortsätter:] ”Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de?

32. De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater: ’Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop], och ni har inte dansat. Vi har sörjt [lekt begravning], och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).’ [Människans onda natur blir aldrig nöjd – hon vill att Gud ska dansa efter hennes pipa, rätta sig efter hennes nycker.]

33. Johannes har kommit utan att äta bröd eller dricka vin, och ni säger: ’Han är besatt.’

34. Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: ’Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig] och syndare (de som aktivt lever i synd).’

35. Men visheten [som både Johannes Döparen och Jesus har predikat och visat på] har fått rätt, det bekräftar alla hennes barn [Jesu och Johannes efterföljare].”En kvinna smörjer Jesu fötter

36. En av fariséerna frågade om Jesus ville äta middag med honom, så han gick in till fariséns hus och lade sig till bords. [Man låg på sidan med huvudet närmast bordet.]

37. I staden [antagligen Kapernaum] fanns en kvinna som var en synderska. [Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad.] När hon fick höra att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam (olja, parfym). [I Mark 14:5 och Joh 12:5 där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.]

38. Hon stod bakom Jesus vid hans fötter och grät. Hennes tårar var som regndroppar som vätte hans fötter och hon torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter gång på gång och började sedan smörja dem med balsam. [Verben i föregående vers ger en detaljerad beskrivning av varje rörelse som kvinnan gör. Att hon deltar på middagen är inte så förvånande. När en lärare var inbjuden att äta var åhörare välkomna att stå utmed väggarna och lyssna, men sättet hon närmar sig Jesus var ovanligt, särskilt med tanke på hennes rykte.]

39. När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sa han till sig själv: ”Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare).”

40. Då sa Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han svarade: ”Lärare, säg det.”

41. [Jesus berättar nu en liknelse:] ”En penningutlånare hade två män som stod i skuld till honom. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.

42. När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?” [Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se Rom 3:22. En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.]

43. Simon svarade: ”Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt.” Jesus sa till honom: ”Du har valt (dömt) rätt.”

44. Sedan vände han sig mot kvinnan, och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.

45. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit.

46. Du smorde inte mitt huvud med olja [vanlig enkel olivolja], men hon har smort mina fötter med balsam [dyr parfymerad välluktande olja].

47. Det är därför som jag säger dig att alla hennes många synder är förlåtna. Hennes stora kärlek visar det. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite.”

48. Sedan sa han till henne: ”Dina synder är förlåtna.”

49. Men de som var runt bordet började säga till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”

50. Han sa till kvinnan: ”Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!” [Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]