Malaki 1 SKB

1. Detta budskap (profetord, denna börda) är Herrens (Jahves) ord till Israel genom Malakis hand. [Det hebreiska ordet massa som inleder Malaki är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se Sak 9:1; 12:1. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen ”att bära” vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande.]Prästerna ska ära HerrenGuds kärlek [I vers 2-5 talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. Vers 2-4 hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt kiastiska strukturer.]

2. Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?” Var inte Esau Jakobs bror? Är det verkligen Herrens (Jahves) ord att jag älskade Jakob

3. men Esau hatade jag? [Hebreiska ordföljden i vers 2c och 3a är ordagrant ahav jakov vesav sane. Verben står först och sist och förstärker kontrasten älska/hata. Uttrycket ”hata” betyder inte att skoningslöst hata, utan är ett hebreiskt uttryck för jämförelse där någon blir utvald och på så vis blir mer älskad. Esau blir också välsignad, se 1 Mos 27:39, och folkslaget edomiterna som är ättlingar till Esau är ett brödrafolk till Jakob, se 5 Mos 23:7. Se även 1 Mos 25:19-34; Rom 9:13] Jag gjorde hans höjder ogästvänliga och gav hans arv till ödemarkens schakaler.

4. Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger: ”Vi har blivit nedslagna men vi ska återvända och bygga upp ruinerna.” Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): De må bygga upp men jag river ner. De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahve) fördömer för alltid (evigt).

5. Så ska ni se och säga: ”Må Herren (Jahve) bli upphöjd och stor långt utanför Israels gränser.” [Vers 5 knyter an till vers 2a där Herren citerade Israels anklagande fråga till honom ”Hur älskar du oss”. I vers 5 används liknande ordval och ger ett förslag på vad ett mer passande svar skulle vara – lovprisning både i och utanför Israels gränser!]Prästernas avfall

6. En son hedrar sin far och en tjänare sin herre. Så om jag är far [Fadern], var är min heder? Om jag är Herre (Adonaj) [Herren], var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn. Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur har vi föraktat ditt namn?”

7. Ni offrar (bär fram) besudlat bröd (oren mat) på mitt altare. Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur har vi förorenat dig [besudlat ditt namn]?” Genom att säga att Herrens (Jahves) bord är föraktat.

8. Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett halt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]! Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

9. Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med ett rent uppsåt.]Offer förgäves [Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6-9 och 11-14 som har många liknande ord och beskriver problemet.]

10. Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.Herrens namn vanäras

11. Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

12. Men ni orenar det [mitt namn] när ni säger: ”Herrens (Adonajs) bord är förorenat” [här används ordet goal i betydelsen blodskuld] och om dess frukt och dess mat, ”det är föraktat (har litet värde).”

13. Ni säger också: ”Se så värdelöst det är”, och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Vers 12 och 7 har många likheter. De tre orden (orenar, förorena, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från ”bröd – Guds namn, bord” till ”Guds namn, bord – frukt/mat”.] Ni för fram det stulna, halta och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? [ordagrant: aldrig, det är inte möjligt], säger Herren (Jahve).

14. Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonaj). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.