Malaki 4 SKB

1. Den dagen kommer utan tvekan, brinnande som en ugn [en kontrollerad eld], och alla arroganta (högmodiga människor som föraktar Gud) och alla som gör det onda (handlar ogudaktigt) ska bli som agnar (stubb) [ordet används både om stubben som är kvar på åkern efter skörd och om agnarna]. Den kommande dagen ska bränna upp dem, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), den ska inte lämna kvar vare sig en enda rot eller lövverk (gren, kvist).

2. Men för er som fruktar (vördar, respekterar) mitt namn ska rättfärdighetens sol [Messias; Jes 60:1-3] gå upp med läkedom (helande) under sina vingar. Ni ska bli fria och hoppa som kalvar som släpps ut från sitt bås. [Luk 8:44]

3. Ni ska trampa ner de laglösa, för de ska vara som aska under sulorna på era fötter på den dag då jag gör detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).AvslutningKom ihåg undervisningen

4. Kom ihåg (tänk på) min tjänare Mose undervisning (hebr. Torah) [de fem Moseböckerna med instruktioner] som jag gav honom befallning om på Horeb [Sinai berg], förordningarna (ordagrant ”saker inristat”, hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) för hela Israel. [Horeb (hebr. chorev) är ett annat namn på berget Sinai. Chorev delar rot med ordet för torr/öde (hebr. charev) viket beskriver området. Ordet delar även rot med ordet cherev som betyder svärd. Det får en djupare innebörd då vi vet att Guds Ord beskrivs som ett svärd (Heb 4:12) och det föbund som skars här, se 1 Kung 8:9.]Profeten Elia

5. Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer [Joel 2:31; Apg 2:17-21; 1 Thess 5:2]. [Eftersom Elia togs upp till himlen utan att dö (2 Kung 2:11) har hans återkomst alltid förknippats med den messianska tidsålderns intåg inom den judiska tron, se Joh 1:19-28. Johannes Döparen hade Elias ande (Matt 11:14; 17:1-13; Mark 9:2-13; Luk 9:28-36) och uppfyllde profetian i Mal 3:1, men han var inte Elia (Joh 1:21). Se även Upp 11:1-13.]

6. Och han [den kommande profeten] ska vända (föra tillbaka; omvända) fädernas hjärta till sönerna (barnen) och sönernas (barnens) hjärta till deras fäder så att jag inte kommer och slår landet med utrotning (utplåning; fullständigt fördärv). [Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se Mal 3:7.] [Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den Hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den Hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln: Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna) Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki) Chetuvim (ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken) Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från 1 Mos 3:15 fram till David som ska välsigna nationerna 1 Mos 22:17. Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: ”Och låt honom gå upp…” (2 Krön 36:23). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se Dan 9. Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från Jes 61 i Luk 4:17-21 knyter han an till denna röda tråd.]