Markusevangeliet 4 B2000

1. Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden.

2. Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han:

3. »Hör! En man gick ut för att så.

4. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det.

5. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn.

6. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.

7. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd.

8. Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen.«

9. Och han sade: »Hör, du som har öron att höra med.«Liknelsernas syfte

10. När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna.

11. Han sade: »Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser,

12. för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse.«Tolkning av liknelsen om sådden

13. Och han sade till dem: »Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser?

14. Vad mannen sår är ordet.

15. Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem.

16. De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det

17. men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall.

18. Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet,

19. men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd.

20. Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt.«Liknelsen om lampan. Det mått ni mäter med

21. Och han sade till dem: »Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren.

22. Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes.

23. Hör, du som har öron att höra med.«

24. Och han sade till dem: »Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.

25. Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.«Liknelsen om den växande sådden

26. Och han sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden.

27. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur.

28. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet.

29. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.«Liknelsen om senapskornet

30. Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild?

31. Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det,

32. men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.«

33. Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det.

34. Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.Stormen tystas

35. På kvällen samma dag sade han till dem: »Låt oss fara över till andra sidan.«

36. De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med.

37. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas.

38. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?«

39. Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.

40. Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?«

41. Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«