Markusevangeliet 4 SFB15

1. Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden.

2. Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

3. "Lyssna! En såningsman gick ut för att så.

4. När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.

5. En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord.

6. Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort.

7. En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd.

8. Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

9. Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

10. När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna.

11. Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,

12. för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse." Liknelsens innebörd

13. Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?

14. Såningsmannen sår ordet.

15. De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.

16. De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det,

17. men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.

18. Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet,

19. men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt.

20. Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

21. Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken? Sätter man det inte på hållaren?

22. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt.

23. Hör, du som har öron att höra med!"

24. Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få,

25. för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har." Liknelsen om den växande säden

26. Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden.

27. Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur.

28. Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet.

29. Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne." Liknelsen om senapskornet

30. Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda?

31. Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.

32. Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

33. Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå.

34. Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt. Jesus stillar stormen

35. På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan."

36. De lämnade folket och tog med honom i båten som han var. Även andra båtar följde med.

37. Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.

38. Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?"

39. Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.

40. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?"

41. Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"